Jag har inte sprungit ett riktigt löppass på närmre ett år. Men så i lördags kväll fick jag feeling efter att ha laddat för det sedan i början av november. Det var mörkt och det regnade på tvärsen. Jag hade nya löpaskor från On Running som fick bekänna färg redan efter 100 meter när vi sprang in i en sur skogsväg på ett kalhygge som mer liknade ett dike.

Det gick inte särskilt fort och efter 20 minuter kände jag att det fick räcka. Jag ville utvärdera känslan efteråt och se om jag kände av mitt ryggmärgsödem senare under kvällen eller dagen efter.

Utmaningen med min rehab för det ryggmärgsödem som jag har är att effekten inte är omedelbar. Jag gjorde en ordentlig gymrehabsatsning för en tid sedan och kände inte av det, förrän någon vecka senare. På samma sätt vill jag inte utsätta ryggen för för mycket stress nu – och ta konsekvenserna först om några dagar.

Det är bättre att börja sansat och utöka allt eftersom. Även om det är tråkigt.

Vanligtvis när man börjar löpträna är rådet att gå i uppförsbackarna. Men jag ger rådet till mig själv att springa uppför och gå utför. Uppför belastar mindre och är därför skonsammare. Och det ger dessutom bättre träningseffekt för mig som vill känna den där pulsen som jag saknar allra mest från löpningen.

För den som är nyfiken på min historia med ryggen finns storyn att läsa här:

Dagen då jag opererade mig – vilket kändes som en SPA-behandling

Och här är ett inlägg från en fjälltopp en vecka efteråt

Ett år senare konstaterades diagnosen ryggmärgsödem

…och i augusti i år kom jag inte upp ur sängen själv.

Jag googlade ryggmärgsödem igår kväll när jag inte kunde sova och såg några sökträffar med förlamning i texten. Då slutade jag googla…

Skorna då? On Running är märket från Schweiz som tagit löparvärlden med storm. De är otroligt sköna och jag som inte gillar alltför vadderade skor varken upptill eller med för mycket dämpning undertill gillade känslan i dessa. De känns lätta – och är stilrent snygga. Pluspoäng!

17