Jag tror att jag kan lära mig älska att cykla stig på ungefär samma sätt som jag totalt älskar att cykla cyclocross och landsväg. Det är lite mer tough love. Men när det är kul så är det sjukt kul!

Min andra erfarenhet av att cykla stig blev en tur till Blanktjärn; ni vet den där turkosa tjärnen bortanför Vålådalen som oftast blir alldeles särskilt bra på bild (så länge som den inte göms under snöig is som idag). Jag har sprungit här många gånger och tänkt att det måste vara svårt att cykla stig just här. Det är stenigt, fullt av rötter, en del väta och så spång.

Jag vet inte riktigt vad som for i mig när jag därför föreslog just Blanktjärn som min andra cykelrunda. Men det visade sig vara helt rätt beslut. Förutom den lilla detaljen att jag trillade tre gånger varav från en spång ner i en bäck som inte helt frusit till is än och i en nedförsbacke när jag för en gångs skull kände mig modig.

Det var härligt att bli mentalt trött från att ha parerat stenar och is och grejer. Det blev också ordentligt kallt mot slutet, särskilt som jag doppat halva kroppen i den där bäcken.

Men jävlar vad kul det var ändå. Det var precis lagom med snö för att det skulle vara jobbigt och tungrullat, men för mig som ändå älskar den typen av underlag blev det mindre läskigt än om stigen skulle varit kantad av stenar och rötter. Jag gillar när det är jobbigt hellre än läskigt.

För dig som undrar så har jag faktiskt ingen aning om vad det är för cykel jag cyklar på förutom att det är en enduro, eller en ”all mountainbike”, som jag hyrt från Åre bikes. Men det jag däremot vet är att jag verkligen gillade att den hade en command post; alltså att man kunde justera sadelhöjden medan man cyklade beroende på terräng.

21