ÅRE

Läs mina inlägg om livet i Åre

CYKEL

Läs mina inlägg om cykling

LÖPNING

Läs mina inlägg om löpning

Livet i Åre – min verklighet

Jag går mot min fjärde vinter i Åre. Den säsong som kanske förknippas mest med den här fjällorten – men en årstid som jag tror att kanske rätt få bybor skulle utnämna till sin favorit trots att den utgör grunden för turismen häromkring.

Jag fick frågan om hur livet är i Åre jämfört med livet i Stockholm av en bloggläsare i det här inlägget. Och det finns så mycket att säga om det så jag skulle kunna ha en hel blogg som bara handlade om just det.

Om personerna i den här byn. Om det säsongsanpassade livet. Om att bo på ett ställe med typ 1500 invånare men som ibland blir uppemot 30 000. Om allt som pågår under ytan och utanpå. Om företagande och allt driftigt engagemang. Om att samtidigt täcka upp med olika jobb för att få det att snurra. Om kändisar och diskbänksrealism. Om att skaffa nya vänner varav vissa består men några väljer att lämna för att flytta till stan igen.

Louise till vänster – en av mina härliga vänner i Åre. Och Angeliqa till höger – som hänger i den här byn ibland.

Man pratar om Gnosjö som en geografisk entreprenörshub men nya siffror visar att Åre är i toppen av den ligan. Här har det startats företag sedan evigheter och även om många kanske tänker på klädmärken såsom Peak Performance, Zytt, Elevenate, Sweare och Stellar Equipment så satsas det numer friskt inom tech och digitalt. House Be är ett projekt som det skrivits en hel del om och som samlar människor och skalbara idéer i ett hus så att de kan växa med rätt stöd från gemenskap, nätverk och investerare.

Den drivkraften som företagande bygger på är det ord som sammanfattar hela den här byn, och egentligen ett långt mycket större geografiskt område än så. Det finns en drivkraft som mynnar ut i företag, affärsidéer, produkter och tjänster – men också aktiviteter och vänskap.

I Åre finns det så mycket drivkraft att det inte finns några dåliga säsonger att bo här på. Det finns så mycket drivkraft att du kan ge dig ut på berget på egen hand men när du kommer tillbaka har du lärt känna någon du mött där uppe och så är ni kompisar. Folk vill saker i Åre – alla möjliga saker – och det tycker jag är härligt.

”Det finns en drivkraft som mynnar ut i företag, affärsidéer, produkter och tjänster – men också aktiviteter och vänskap.”

Under de år som jag bott i Åre har jag också haft en fot i Stockholm. De första åren ägde jag en lägenhet i Stockolm och i Halmstad med min f.d. sambo. Det senaste året har jag inte ägt några lägenheter alls men däremot bott i ett gästrum hos mina föräldrar eller som numer – hos MNK som bor i Stockholm. Det har känts skönt att ha en livlina till storstan och jag har funderat mycket på varför. Varför den är så svår att släppa.

När jag bodde i Stockholm på heltid längtade jag till Åre av flera skäl. Jag ville ha naturen utanför min ytterdörr. Jag kände en social trötthet som jag ville råda bot på. Jag ville ha ett vad jag definierade som härligare liv med mer frihet.

De första två och ett halvt åren jobbade jag med digitalt innehåll på ett litet företag med typ tre kollegor. Mitt uppdrag gick ut på att upptäcka allt som fanns att göra i Åre (och senare resten av fjällen) och att skriva om det. Ja, det var ett drömjobb!

Jag var så nöjd med att tillbringa en del tid i Stockholm och maxa umgänget med vänner och allt det där sociala, och sedan åka till Åre och inte träffa så mycket människor utan istället fokusera på jobbet och sedan ränna på fjället om kvällarna. Min bekantskapskrets i byn bestod av några personer som jag kände sedan tidigare och jag orkade inte så mycket mer just då eftersom jag var så konstant socialt fullmatad genom alla jag kände i Stockholm.

På fjället en sommarnatt. Det var episkt.

Mitt nuvarande jobb som jag haft sedan augusti förra året är utmanande på ett helt annat sätt. Att vara med och vända byns största hotell och nischa om hela konceptet och dessutom fylla 250 hotellrum med gäster varenda natt oavsett om det är sportlov eller tidigt i juni innebär något helt annat än att jobba med content och skriva om byns bästa stigar.

Dessutom har jag fått ungefär 100 kollegor till och det passar mig utmärkt just nu. Framförallt innebär det att jag lärt känna så många fler människor. Ett möte i jobbet leder till ett hej på berget för att vi som bor i den här byn är här av samma anledningar. Vi vill ungefär samma saker. Vi vill vara ute. Vi är nyfikna. Vi vill upptäcka. Så vi säger hej till varandra. Upptäcker fler gemensamma nämnare. Ses vid fler tillfällen. Och så fortsätter det.

Med mina kollegor på möte. Fjället är vårt bästa mötesrum!

Jag sa länge att jag åkte hem till Stockholm men nu åker jag hem till Åre.

I ett tidigare blogginlägg där jag skrev om alla mina hem jag haft (i Stockholm, i Halmstad, i Dublin, i Whistler och kanske lite i Toronto även om jag bara bodde där under ett intensivt halvår) så definierade jag känslan av hem som en form av samhörighet. Att känna sig trygg i kunskapen om hur det funkar på just det stället. Dels fysiska saker och koll på ställen och vad som händer och ett intresse för det – men också oskrivna regler som finns lite överallt. Sådant luddigt som avgör att man förstår om en person är där permanent eller på besök – utan att det finns någon värdering i om det ena skulle vara bättre eller sämre.

I Åre är allting en bubbla. Stockholm är fyllt av många bubblor. I Stockholm finns det många påverkare som påverkar olika saker som inte har med varandra att göra. I Åre finns det olika påverkare som påverkar saker som ofta har med varandra att göra. Många är engagerade i lite olika grejer och eftersom man ses både i jobb och privat så händer det saker på alla plan. Mycket om vad som händer i byn snurrar runt genom rykten. Sådana typer av rykten är ointressant i Stockholm men i den här byn blir alla så påverkade av vad som är på gång.

Men Åre är en svårflirtad by. Det är lättare att få cred i Stockholm. Man bjuds inte på gratis uppmärksamhet här direkt. Det finns väldigt få offentliga hyllningar. Åre som varumärke är starkare än enstaka personer. Men under ytan så finns det många genres med människor som håller koll. Vissa lyfts utåt när det är socialt accepterat eller om det finns en creddighet i det.

Det är så fascinerande att analysera den här typen av beteende. Jag tror att om man medvetet vill jobba för sin position i Åre så ska man göra det strategiskt uttänkt.

Åre. En by full med människor som vill saker.

Åre har allt och lite till. Tänk att få bo vid foten av ett fjäll där det är öronbedövande tyst bara ett stenkast från Åre torg som är kärnan i den här byn. Tänk att ha allt det där som semesterfirare drömmer om som sin vardag. Att bo i en liten by men kunna gå och lyssna på artister i världsklass – gratis – efter jobbet. För att de spelar på en after ski. Kunna välja och vraka bland restaurangutbudet och veta att det är riktigt bra. Fundera ut vilken hotellfrukost man är sugen på. I den lilla byn som heter Åre. Allt det där som varit så annorlunda i vilken svensk mellanstad som helst. Det tycker jag är häftigt med Åre.

Det finns en vardag i Åre, samtidigt finns det ingen alls. När skidsäsongen drar igång så tar man en repa i VM8:an innan jobbet om man vill det. Vill man så suddar man ut alla gränser mellan vardag och helgdag. Oftast suddas de ut ändå eftersom arbetstiderna inte är lika präntade i sten. 9 till 5 blir istället jobb på de tider då alla andra är lediga. Jag kommer att jobba i jul. Det går inte att ta långledigt över högtiderna. Men jag bor på stället dit många semesterdrömmer sig till.

I Stockholm är livet annorlunda. Jag orkar inte leta mig till naturen så ofta eftersom den innebär projektplanering. Parera bilköer och proaktivt analysera var folk befinner sig så att man själv kan åka någon annanstans. Men eftersom jag har naturen utanför min ytterdörr hemmavid så längtar jag inte efter det i stan. Istället går jag all in på barer, löpturer längs med kajerna och frukostdejter med vänner. Jag dras med i pulsen och trivs i den. Fångas av intrycken på gatan och sitter helst i andras människors samtal på café och jobbar. Jag vill ha mer av allt det där jag förut ville ha mindre av. För nu, när jag inte behöver leva i det hela tiden, fyller det min låda med inspiration.

Åre. Hemma.

Det som skiljer mitt liv i Åre mot mitt liv i Stockholm är att min tid är viktigare i Stockholm. Varje minut räknas i stan. Ingen minut räknas i fjällen. En halvtimmes ställtid på en buss i city känns fruktansvärd ovärd medan en halvtimmes ställtid någonstans i fjällvärlden inte stressar mig på något sätt. Jag känner mig rik på tid i Åre. Det är nog därför jag trivs så bra. Tid är det mest demokratiska som finns. Vi har alla 24 timmar. Ändå får jag fler timmar i Åre.

#Staystrong – mina tips när det går uppför

REKLAMSAMARBETE MED ACTIMEL

Det kommer att gå uppför någon gång i livet. Förmodligen flera gånger. Och garanterat om du snörar på dig löparskorna! Jag bor för det mesta i Åre där fjällen gör sig påminda i stort sett hela tiden. De flesta jag känner bor i en slirig uppförsbacke vid bergets fot. Att gå på hikes uppför, springa fjällstig uppför eller cykla uppför tillhör vardagen.

Men jag minns också en annan uppförsbacke. Mitt första tidslopp; alltså ett lopp där man springer varv på varv på varv på en kort bana under en given tid, var i Skövde. Det var ett sextimmarslopp och banan var på någon kilometer runt en sjö.

Jag minns att den där banan var väldigt behaglig att springa i början. Platt som en pannkaka och enkel. Jag var pigg och med friska ben. I början. Men i takt med att timmarna gick och kilometrarna avverkades så var det ett parti på ett tjugotal meter som blev jobbigare och jobbigare. Det visade sig att det fanns en backe på den där banan ändå. En liten höjdskillnad som jag knappt noterade med fräscha ben – men som blev en pulshöjare och som hungrigt åt min energi när jag sprungit ett gäng mil och var trött.

Hur du hanterar backar i din löpning är väsentligt oavsett om du precis börjat springa eller om du ska springa långt. Att ta kortare steg och jobba med armarna är två av tipsen som kan hjälpa dig uppför.

Men vet du; ibland är det faktiskt mer effektivt att inte springa alls utan faktiskt gå med raska steg uppför backen och sedan börja springa igen på krönet. Du tappar inte särskilt mycket tid när du går uppför jämfört med om du springer uppför – men du tjänar in energi som du kan använda för att springa på som vanligt efter krönet istället för att betala med långsammare löpning som en pulshöjning och trötta ben ofta resulterar i.

Jag kommer dela med mig av fler life hacks som har med träning att göra under kommande veckor. Det är ett samarbete med Actimel och jag gillar deras tagg #staystrong. Hälsa är det bästa sättet att #staystrong – och med fler smarta tips så behöver det varken vara svårt eller komplicerat!

Läs mer:

Livets prestationer >>

Packar du också med träningskläderna när du reser? >>

Träning i naturen fyller min själ med färg

Träning i naturen fyller min själ med färg. Jag brukar tänka på insidan av kroppen som att den har väldigt mycket färg. När jag är ute fyller jag på med färg – men om jag är inne mycket, äter dåligt, är sjuk då försvinner färgen, då känns det som att insidan blir väldigt själlös och ganska grå. När jag får komma ut igen får jag fylla på med färg.
Kvinnliga Äventyrare

Den här filmen är producerad av Louise Forslycke Garbergs för Kvinnliga Äventyrare som jag skrivit om förut. Läs mer här, eller på Facebook – Det finns också en podcastintervju med mig (sök efter Kvinnliga Äventyrare podcast i din podcastapp). The future is female och så vidare!

Klicka gärna på ❤️ om ni vill ha mer rörligt material i bloggen. Det kommer en del framöver…

Sida 1 of 2 39412345...102030...Sista »