ÅRE

Läs mina inlägg om livet i Åre

CYKEL

Läs mina inlägg om cykling

LÖPNING

Läs mina inlägg om löpning

Träning i naturen fyller min själ med färg

Träning i naturen fyller min själ med färg. Jag brukar tänka på insidan av kroppen som att den har väldigt mycket färg. När jag är ute fyller jag på med färg – men om jag är inne mycket, äter dåligt, är sjuk då försvinner färgen, då känns det som att insidan blir väldigt själlös och ganska grå. När jag får komma ut igen får jag fylla på med färg.
Kvinnliga Äventyrare

Den här filmen är producerad av Louise Forslycke Garbergs för Kvinnliga Äventyrare som jag skrivit om förut. Läs mer här, eller på Facebook – Det finns också en podcastintervju med mig (sök efter Kvinnliga Äventyrare podcast i din podcastapp). The future is female och så vidare!

Klicka gärna på ❤️ om ni vill ha mer rörligt material i bloggen. Det kommer en del framöver…

I sommar vill jag springa i Padjelanta

Det är -16 krispiga grader och jag fryser näsan av mig där ute. Ändå sitter jag och drömmer om kalla fjällbäckar, värmande sol, mjuk grönska och svettpärlor i pannan. När en tanke återkommer i huvudet vid flera tillfällen är det värt att lyssna och min magkänsla säger mig att jag vill springa Padjelantaleden.

Wiki skriver såhär:

Padjelantaleden är en cirka 15-16 mil lång vandringsled mellan Kvikkjokk och Änonjalme/Vaisaluokta i Lappland. Vandringen går genom Tarradalen, förbi Staloluokta sameviste samt sjöarna Vastenjaure och Virihaure i Padjelanta nationalpark och längs älven Vuojatädno till dess utlopp i Akkajaure.

 Övernattningsstugor och enklare provianteringsmöjligheter finns utmed hela sträckan, som är relativt lättgången. Stugorna utanför nationalparken drivs av Svenska Turistföreningen medan stugorna i nationalparken förvaltas av områdets samer.

 Här finns såväl båttaxi som helikoptertrafik och de 16 milen går att kortas ner genom att flyga till Staloluokta. STF rekommenderar att vandra leden på 9-10 dagar om man väljer att ta sig an hela (mellan Ritsem och Kvikkjokk)

Jag har inte på något sätt planerat det här äventyret ännu; jag vet bara att jag vill dit och springa. Helst vill jag kombinera det med helikoptertur. Utifrån mina tidigare erfarenheter av att springa långt i fjällen under många dagar – och springa långt i fjällen under enskilda dagar – så är halvmaratonsträckor den perfekta distansen för att hinna med allt man vill. Kanske att man kan sträcka sig upp mot 25-27 km också…

Så ikväll gräver jag ner mig i kartor och flikar på min skärm och researchar sommar och Padjelanta. Förresten, dagens tips får bli att ladda ner Fjällkartan app för att på ett smart sätt direkt i skärmen kunna se hur lång diverse sträckor är genom att bara dra med fingret på kartan.

Kari som skriver bloggen För skojs skull har skrivit en del om Padjelanta för den som är nyfiken. Här är några länkar till hennes inlägg:

Dag 13 på Gröna bandet: Ritsem – Låddejåkkostugan >>

Dag 14 på Gröna bandet: Låddejåkko – Staloluokta >>

Har du vandrat eller sprungit eller bloggat om Padjelanta? Länka gärna! Eller ge mig alla tips du har!

Här är några bilder från Kunsgleden som vi sprang delar av i somras. Hela inlägget går att läsa här >> men bilderna strular lite på grund av en import av gammalt material från min tidigare blogg som vi jobbar med just nu.

Det här hände igår!

Söndag kväll och det är mörkt. Kallt. Snöigt. Soffan är varm och elden sprakar i kaminen. Och det är knappt att jag tror att det är sant när jag klär på mig för en kvällsrunda i löparskorna och några kilometer senare känner mig så stark att jag skulle kunna springa hela vägen till Norge.

Känslan av att känna mig stark är överväldigande. Snön som frasar under fötterna när jag springer på en plogad asfaltsväg. Och snö som ger vika under varje fotisättning på den gamla skogsvägen som trampats upp av ett tiotal fötter innan mig men som är mjuk och slirig som en sandstrand om sommaren.

Inget av det där spelar någon roll. Inte uppförsbackarna heller. Jag matar på som en maskin. Pulsen är jämn och andetagen regelbundna. Kroppen alert. Fötterna nyfikna på nästa steg.

Mörkret runt omkring mig lindar in mig i kylan. Det är minus nio grader och världen är tyst utanför mina hörlurar. Det är snö i luften och jag matar mig själv med 80 helt fantastiska minutrar i löparskorna. Jag vet hur tufft det är att springa när varje steg är motvalls. Därför är löppass som dessa som en gräddtårta. Helt jävla ljuvligt!

Jag har sprungit några pass med min nya pannlampa nu. Jag slog till på en värstingvariant; en LED X Mamba 4000. Det ser ut som jag har helljus på huvudet och ljuset är därefter. Med 4 000 lumen ger den ungefär lika mycket ljus som de flesta billjus. Den funkar för orientering och skoterkörning och cykling och – tadaa – löpning.

Jag har på mig Craft warm delta tights, strumpor i merinoull från Smartwool och vinterskor från Inov-8 med dubbar. Upptill har jag Active comfort baselayer från Craft, Repel jacket från Craft och en Brilliant warm vest som också är från Craft. Vantarna är mina favoriter – Craft weather hybrid gloves med vindskydd. Perfekt klädd för 80 minuter i -9 grader och snöfall. Här är Crafts vinternyheter förresten; där finns det mesta som jag hade på mig idag!

Sida 1 of 2 39412345...102030...Sista »