Den blå himlen med bomullstussmoln mötte min syn när jag rullade ut yogamattan på balkongen och la mig på den. Yoga behöver inte vara svårt. Det behöver inte vara ett 90 minuter långt flöde. Det kan vara 10 minuter med positioner som du dels känner att du mår bra av, som du kanske känner dig lite obekväm i – eller som du känner behövs för att du ska landa.

Jag valde några positioner ur alla de där kategorierna ovan, och stannade sedan länge i savasana. Jag blundande – men visste vad jag hade ovanför mig om jag skulle öppna ögonen.

Den här typen av yoga är något jag vill omfamna oftare. Inte göra det till en grej med hög tröskel utan något som jag kan smyga in lite här och var och nu och då.

Idag blev det mitt eget space efter ett arbetspass som började klockan 7 imorse efter för lite sömn på grund av sent jobbande natten innan. 40 mil i bil och plåtning av bilar och barn och skateboards och simfötter. De där 40 milen bestod av två tur och returresor till Östersund med olika bilar, och jag hade egentligen tänkt mig en trailtur längs vägen. Men jag insåg att det inte hanns med i schemat och besviket rullade jag in mot Åre igen.

Efter att ha landat på den där mattan så känns besvikelsen långt borta. Stigarna finns kvar imorgon.

blå himmel IMG_8708

0