Det finns trösklar, och så finns det trösklar. Jessica skriver sjukt bra om den ena sortens och jag själv har rätt bra koll på den andra. Jag pratar om tröskeln som man måste ta sig över för att komma iväg på den tänkta träningen. Vissa dagar är det så lite tröskel att vilken rullstol som helst kan köra över den med lätthet. Andra dagar är det en kamp – som går lite hand i hand med hur länge jag suttit i soffan. Ju längre soffläge, desto högre tröskel.

Ikväll står norska superintervaller på min plan. Klockan är 20.29 och än har de inte hänt. Men de ska. Jag lovar. Snart. Jag ska bara… först.

[insert]åre löpning[/insert]

0