En av mina största tillgångar och en stor utmaning att leva med är en enorm längtan vidare. Inte så mycket från, utan mer till, om ni förstår skillnaden? Jag har funderat på om det gör att jag inte lever ”här och nu” men det gör jag. Jag lever ”här och nu” 2 gånger till och med, dels när jag längtar och dels när jag är mitt i det. Men samtidigt så är jag ständigt på väg att springa ut ur bilden, det vet jag om. Och jag tycker nog att det är rätt så härligt ändå. Det hade varit en sådan där typisk grej att säga att man ska bli bättre på, men ärligt. Jag gillar den egenskapen precis som den är. Vi kanske inte behöver bli bättre på en massa grejer med oss själva hela tiden. Det är också en prestation som hetsar. Just be!

sara rönne träningsglädje

0