En sådan här kunglig dag passade det knappast bättre med långpass på Prins Bertils stig. 18 km från min dörr till Riccardo i Möllegård där jag brukar avrunda långpassen med glasspaus. Den här gången promenerade vi 5 km tillbaka till Tylösand där bilen stod parkerad för att ta bilen hem.

Jag kände mig stark hela vägen och avslutade med fartökning. Det känns rätt så fint inför Tromsø halvmarathon under midnattssol som går av stapeln om mindre än 2 veckor.

Ungefär halvvägs pausade jag på en bänk högt uppe på en höjd med utsikt över havet för att knyta om skorna och förundrades ett slag av att så förhållandevis små fötter kan bära en så långt. Det är rätt häftigt när man drabbas av sådana insikter. Resten av löpningen försvann förbi utan märkligare tankar. Även om jag var kände mig mentalt pigg och stark så märker jag att långpass sliter mer än andra pass. Jag blir rätt stel i anklarna och i längdryggen till exempel. Jag tog fram rullen när jag kom hem och kroppen känns lite mjukare. Jag är fortsatt glad och pigg av dagens fina styrkebesked!

långpass prins bertil

0