Det är en minut över midnatt och med andra ord den allra första dagen i april. Jag är så himla sugen på lite boot camp. Men jag vet ju hur det brukar bli: ebba ut i sanden. Flagna. Blekna. Jag skulle behöva någon som sitter på min axel och peppar och påminner. Lite så. Men skit samma – snart har jag inget annat val än att köra på utav bara fan. I maj ska jag nämligen cykla till Åre. Jag siktar på att vara där lagom till träningshelgen Workout Åre den 24:e maj. Jag planerar att samtidigt samla in en slant till välgörande ändamål och förhoppningsvis får jag sällskap.

Jag har varit förutseende nog att inte boka särskilt många cykelklasser på konventet och jag har dessutom tagit ledigt från jobb och uppdrag. Det jag inte har börjat med är den grenspecifika träningen. Som det ser ut nu sker första cykelpasset i slutet av april. Tills dess ska jag springa, träna bålstyrka och köra ett och annat pass på spinningcykeln. Men jag tänker att 64 mil på cykel – hur svårt kan det vara? Jag tänker vara förnuftig och hålla mig till en modest cykelranson per dag. Det här ska vara ett kul äventyr – inga tårar i skogen någonstans vid Ytterhogdal. När jag passerar Hallen ska jag njuta lite extra. Där är så himla fint! Hallen, tillsammans med Färila, är 2 av mina höjdpunkter när jag kör mellan Stockholm och Åre.

De 5 senaste meningarna i stycket ovan är särskilt viktiga. Även om min grenspecifika fysiska träning är minimal så är min mentala träning långt gången. Det handlar om att bearbeta min målsättning och bryta ner tankar och bygga upp visualiseringar. Ladda hjärnan med positiva tankar.

cykling 1

cykling 2

 

0