Jag har läst ikapp min bloggfeed och förstått att det hänt grejer hemma:

1. 3 bloggare har tryckt på pausknappen. Tråkigt men bra! Jag tycker det ska ge energi att blogga – inte ta.

2. Massor med bloggkärlek har delats ut och det är fantastiskt. Jag har läst massor med fina ord om mig själv – tusen, tusen tack till alla er. Det gör mig väldigt glad!

När det är måndag eftermiddag hos er är det måndag förmiddag hos oss. Klockan 16 svensk tid går äntligen startskottet till anledningen varför jag ens är i USA just nu. Boston marathon! Grabben springer för tredje året. Han har ett knepigt förhållande till Boston marathon. Han ser det som det bästa loppet men första gången han var anmäld ställdes alla flyg in samma dag som vi skulle åka på grund av askmolnet från Island. Andra året (första året han faktiskt sprang) var det rätt bra förhållanden och det slogs världsrekord men eftersom Boston inte är en bana som “räknas” så blev 2.03.02 aldrig ett rekord som räknas. Tredje året (förra året) var det galet, galet varmt. Nu i år är det istället kallt. Enligt vad folk säger blåser vindarna oftast i den riktning så att löparna får medvind men just idag är det tyvärr hög risk att vindarna blåser åt exakt fel håll vid exakt fel tidpunkt – för att under kvällen vända åt det vanliga hållet igen.

För egen del gillar jag Boston marathon. Livet som supporter är hårt, men roligt. Tidigare år har vi åkt vidare efter loppet. Bland annat till New York men också till Karibien. Den här gången åker vi istället hem till Sverige dagen efter tävling. Vi landar på svensk mark tidigt på onsdag morgon och på torsdag åker vi söderut mot Halmstad för att hänga sprida löpglädje på Tylösand. Men först blir det mer USA. Häng med!

boston the ames hotel

 

0