Det föregående dygnet var inte det dygnet som jag vände rätt igen. När man redan vänt allt upp och ner kan man lika gärna fortsätta. Och vill man göra något som ligger lite utanför lådan kan man lita på MarathonMia.

Jag vet inte hur det började riktigt – men det slutade med att vi sågs på St Eriksbron prick klockan midnatt. Då hade jag och Grabben redan varit ute i sisådär 75 minuter, fast på varsitt håll. Grabben hade sprungit några fler kilometer och jag några färre…

Grabben och Mia sprang och pratade millimol och sådant medan jag mmm:ade medhållande. De där 6 km vi sprang gemensamt mitt i natten gick hur fort som helst och snart hade vi gjort lite Vasastan, lite Norrtull, rätt mycket Sveaväg, lite Kungsgata där vi korsade Vasagatan och så lite Karlbergskanal. Jag gillar nattlöpning och både jag och Grabben är lite kära i MarathonMia.

0