ÅRE

Läs mina inlägg om livet i Åre

CYKEL

Läs mina inlägg om cykling

SKIDÅKNING

Läs mina inlägg om skidåkning

ÅRE

Läs mina inlägg om livet i Åre

CYKEL

Läs mina inlägg om cykling

SKIDÅKNING

Läs mina inlägg om skidåkning

Den här veckan ska jag vara snäll

Det är tisdag förmiddag och jag har varit trött ända sedan i söndags kväll. Men det är okej. För framför mig har jag en sådan där mellanvecka och det enda jag ska vara är att vara snäll.

Mitt liv rullar snabbt för det mesta. Även om jag inte planerar för det så blir det så. Jag kan inget annat sätt och det är såhär jag ju gillar det. Men mellan alla höjdpunkter behövs tid för återhämtning och den tiden är nu. Den här veckan.

Den kanske inte började med återhämtning direkt utan det blev en rivstart när klockan ringde 05.15 igår och vi körde från Hälsingland till Östersund. Jag föreläste på Digitala Dagen i Östersund. På förmiddagen lyssnade jag till Elza Dunkels som hade riktigt intressanta perspektiv. Hon är expert på ungas nätsäkerhet och sa så många vettiga grejer, liksom vände på allting och förklarade ur andra aspekter. Lyssna på podden Teknikens Under där hon intervjuas i det allra första avsnittet!

På kvällen somnade jag som en stock klockan 22. Det är kanske ingen märkvärdigt tidig kväll för många men det är det för mig.

Idag har jag packat mina gymkläder och tänkte tillbringa dagen med mantrat att vara snäll. Mot mig själv. Så ska jag fortsätta hela den här veckan. Jag ska göra mitt bästa i allt jag gör, men inte slå knut på mig själv. Good enough är alldeles tillräckligt.

Tack för att du gillar eller kommenterar. Det gör mig glad!

Kommentarer

  1. Johanna

    Att vara snäll mot sig själv är bra :)

  2. Sara

    ja. mer snällhet mot sig själv tror jag behövs!

  3. Mona

    Skönt!

  4. Sara

    <3

På cykeln får man svära hur jävla mycket man vill

Hjulen rullar snabbt. Det hörs ett skott i bakgrunden. Två. Sedan tystnad. Jag har åtta mil kvar.

Det är lördag morgon och jag sitter hemma vid köksbordet. Kaffekoppen fylls på tre gånger. Färgen är ljus. Jag brygger starkt svart kaffe och dricker det med 40% mjölk, sådär så det blir både mjukt och lite kallt. Då är det som godast.

Efter frukost kör vi mot Järvsö. De andra ska cykla downhill och när det bestämdes tänkte jag utan tvekan att jag skulle cykla hem. Men jag ville inte välja den snabba asfalterade vägen utan istället ta min cyclocross och hitta så många grusvägar jag bara kunde hitta.

Jag vet inte hur långt det blev men jag satt i sadeln runt 4,5 timmar. Det var länge sedan jag cyklade så många timmar på en cyclocross eller landsvägshoj och det känns såhär nu efteråt. Det känns i armar och axlar att hålla i styret när hela cykeln studsar stötigt på bråkigt beläggningsgrus.

Det finns fantastiska grusvägar. Sådana som jag älskar att cykla och kan drömma mig bort till vilken dag som helst. Och så finns det h.e.l.v.e.t.i.s.k.a grusvägar. Sådana där det inte går att trampa snabbt eftersom inälvorna nästan trillar ur kroppen och synfältet blir suddigt för att det skakar så mycket. Det går inte fort varken utför eller uppför.

Dagen bjöd på ändlösa kilometrar på de där helvetiska grusvägarna. Och härliga kilometrar på de där fantastiska. Och så lite blandad asfalt däremellan.

Från Järvsö rullade jag jag upp mot Harsa och stötte på en jägare vid vägkanten. Det var där i krokarna jag hörde de där skotten. Jag stannade till en stund och pratade med jägaren, som berättade att han fått sin jaktlycka redan första timmen då han sköt en älg. Och att han nu njöt av att stå pass vid vägen i solskenet, med termosen kaffeklar vid fötterna.

Kartan jag inspekterat inför dagens cykling innehöll inga höjdmeter. Men jag förstod ändå att det skulle bli mycket uppför eftersom jag skulle förbi Harsa. Harsa som ligger så högt att skidspåren är fina till långt inpå våren.

Och uppför gick det. Sega motlut fast på fin asfalt.

Jag stannade för jämnan och kollade Google maps. Det är spännande med nya rundor men också jobbigt eftersom det är så mycket höger- och vänstersvängar och små, små skogsvägar att hålla koll på. Många gånger har jag cyklat en skogsväg i flera kilometrar bara för att mötas av en vändplan långt ute i ingenstans. Nu när jag dessutom vill hitta de där små vägarna som ska ta mig hem gäller det att ha koll.

Jag gjorde en felcykling men närmade mig stadigt mitt slutmål. Någonstans där ute i skogen på en höjd omgärdad av kalhyggen suckade jag högt. Några mil tidigare hade jag svurit ljudligt av frihetskänsla. Nu svär jag tyst för att vägjäveln är så förbannat övergrusad med skitsten.

När det är två mil kvar tänkte jag att det var både jättekort och jättelångt. Men två mil minus fem kilometer är knappt någonting alls och fem kilometer är inte heller någonting. Det gäller att lura hjärnan.

Lurade kroppen gjorde jag med tio chokladbitar. Det är vad jag hade med mig på cykeln. De där chokladbitarna och en kamera (som jag tog en bild med. En.). Jag kickade igång systemet med det där sockret och tänkte på mineralvatten som jag längtade efter dricka när jag kom hem. Och som det fanns obegränsat av. Den tanken!

När det var 13 kilometer kvar kände jag mig hemma. Jag kan varje tramptag därifrån och hem. Jag känner igen varenda krök och vet precis var det brukar gå tungt och var jag bara kan trampa ut benen utan ansträngning.

Och när jag kom hem var jag så jävla nöjd. Nöjd över att cykla långa pass igen. Att kunna nöta. Nöjd att känna den sköna tröttheten invadera kroppen. Jag var nöjd när jag la huvudet på kudden. Det är det här som träning går ut på; att kunna göra vad man vill när man kommer på att det ju vore roligt.

Kommentarer

  1. Katta - Bucketlife

    ÄLSKAR dina drönarbilder! Har insett att jag måste sälja min stora och byta ut mot en mindre, som jag faktiskt orkar ha med mig :)

    Vilken härligt beskrivning av ett upponer-pass – känslan efteråt är svårslagen!

  2. Sara

    Ja vet du Katta, jag hade nog aldrig orkat ha med mig en drönare om den inte fick plats i väskan. Visst, man tappar några features men det är det värt. Fast – allra bäst är ju att ha två. En för dedikerad produktion och en för de där tillfällena när man vill packa med sig kaffe och sådant också och liksom råkar springa på en fantastisk solnedgång.

  3. Trail & Inspiration

    Känner igen den där känslan! Nu cyklar jag ju inte, men vid löpning och vandring kommer de där svordomarna ibland. Och ja, de får komma…! :-D

  4. Sara

    ja, de är ju både av eufori och hopplöshet! det är bra med känslor!

Ja men kolla här då!

Vi rullade ner mot Hälsingland idag med världens snyggaste bil. Och som du vet är världens snyggaste bil den med cyklar på.

Vi lastade på tre. Min cyclocross fick sitta på cykelstället bakpå bilen och våra BMC Speedfoxar monterades på vårt cykelställ från Thule på taket. I bilen packade vi in cykelpump och andra nödvändigheter – och oss själva!

Jag jobbade halva vägen ner till Hälsingland och när vi kom fram värmde solen världen med sitt varma ljus. Det skulle bli bakad kålrot med brynt smör och Västerbottenost till middag och medan den stod i ugnen körde vi en timmas tröskelpass i Hälsingeskogarna. Som vanligt bjuder äventyr i skogen på överraskningar och den här gången fick vi se en älg.

Älskar denna cykel!

Det var min premiärtur på min nya mountainbike från BMC, en BMC Speedfox 02 ONE.  Det var också premiär för flossade vintertights. Jag använder mina favoriter från förra året; Belle vintertights från Craft Sportswear. Och: underställströja, flossad cykeltröja som funkar som lager två och en vindväst ovanpå det. Perfekt klädsel för gårdagen!

När vi kom hem var kålroten klar och Danny gjorde också en rödbetssallad med rostade hasselnötter och lite annat. Som pricken över alltsammans hade vi köpt med oss bröd från Fävikens bageri. Det var en bra torsdagskväll kan man säga!

Kommentarer

  1. Helena Enqvist

    Den här himla fin den där cykeln :-) Rött piggar upp! I morse hade jag önskat mig vinterskor på rundan. Det gick fort att bli kallt känner jag. Men det är fint på sitt sätt, att få plocka fram alla underställ, leta vintercykelkläder och pannalampor.

  2. Sara

    Ja, den känns stylish. Och kul med färg!!

  3. Jennifer Sandström

    Innebär flossade att det är typ fleece på insidan? Hehe. Eller något som gör det lite varmare liksom? Har sånt på ett par varma tights men hade ingen aning om att det kallades så ;)

  4. Sara

    Ja precis. Vinterträningskläder är ofta ”flossade” på insidan. Lite fleecekänsla typ. Det värmer när det både är kallt och blåser lite ruggigt. Kika på dina varma tights om de är flossade, jämfört med ”vanliga” tights som inte är flossade.

Sida 2 of 2 46212345...102030...Sista »

I samarbete med Svenska Spel