Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

längdspår edsåsdalen

En tur i spåren i Edsåsdalen

Turspåren i Edsåsdalen kan vara södra Årefjällens bäst bevarade hemlighet. Oftast är det motionsspåren som syns genom appar som Skidspår (man måste klicka sig vidare till ”spårstatus” för att se att det finns fler spårade rundor) – men turlederna är lika fint spårade de! Och då öppnar sig fantastiska möjligheter att komma upp på fjället och åka längd!

Jag valde den längsta rundan för gårdagens skidåkning i Edsåsdalen: Älgbergsrundan. Den är 19 km från starten i Edsåsdalen, men jag parkerade i Dalen och då blir den några kilometer kortare. Att parkera i Dalen är för övrigt ett bra tips om du kör bil till Edsåsdalen; här finns mer plats att parkera och så ligger spåren mycket närmre.

Älgbergsrundan (som är skyltat med nummer 122) är en rödmarkerad led, men det beror enbart på längden (19 km) – annars är den rätt så flack enligt beskrivningen av spåret. De första fyra kilometrarna går uppför genom granskog och det är segt men ändå riktigt fint eftersom snön ligger tung på granarna.

Jag kände att jag måste stanna hela tiden för att fota, vilket inte gör så mycket eftersom jag ju skulle åka långsamt enligt punkt 2 i det här blogginlägget. Kolla, såhär fint är det:

Turspår Edsåsdalen Älgbergsrundan Blogg skidåkning Sara Rönne träningsglädje Turspår Edsåsdalen Älgbergsrundan Turspår Edsåsdalen Älgbergsrundan

 

När granarna glesade ut och det blev kalfjäll istället så tog jag turens första riktiga paus och drack lite av den varma rödvinbärssaften som jag värmt och hällt i en sådan där klassisk midjeväska man har när man åker längdskidor. Jag var så himla tacksam att jag packat med det.

Jag hade också ett par extra vantar med mig (Marit Björgens skidhandskar för att vara exakt) – och min kamera såklart: en Canon G7X som följer med på sådana här fjälläventyr. Typ som det i somras när jag också var i Edsåsdalen och sprang Grofjällsrundan.

Ibland satt det som små älgmärken på ledkryssen och jag blev full i skratt vid ett tillfälle för precis vid ett sådant älgmärke var det djupa spår från något som tveklöst var älg. Men det var ett tag sedan som den hade klivit över spåret för avtrycken var lätt översnöade.

Igår kom det nästan en decimeter snö vilket gjorde att spåret var lite fluffigt och löst. Vanligtvis finns det en skejtbedd bredvid de dragna klassiska spåren men det hade inte hunnits med till idag. På vägen tillbaka till spårcentralen var det bara att stå stadigt i spåret eftersom det inte fanns så mycket plats utanför att bromsa på. Eller, den gången jag försökte så blev det en fin face plant rätt ner i djupsnön.

Såhär såg det förresten ut upp mot kalfjället när träden glesade ur. Blå himmel och massor av snö:

Turspår Edsåsdalen Älgbergsrundan Turspår Edsåsdalen Älgbergsrundan Sara Rönne träningsblogg Åre Turspår Edsåsdalen Älgbergsrundan Turspår Edsåsdalen Älgbergsrundan

 

Om jag ska vara ärlig så är längdskidåkning det jobbigaste jag vet. När jag åker längd så har jag aldrig musik eller podcasts i öronen (till skillnad från när jag springer) utan det är bara jag och mina egna tankar och naturen runt omkring. Precis som med landsvägscykling så är det svårt att åka på halvfart. Det är all in som gäller; och då blir det antingen jättejobbigt – och när det inte är särskilt jobbigt alls så är det för att jag står still och försöker få fatt på krafterna igen.

Det är också enorm skillnad på när det går uppför och utför. När jag började åka var klockan runt 13 och under de första kilometrarna undrade jag om jag skulle hinna hem innan det blev mörkt. Men det gjorde jag ju; det går bevisligen fort när det går utför…

Jag börjar trivas bättre och bättre med mina Fischer längdskidor med skin – alltså den nya generationens vallningsfria skidor som det pratas mycket om nuförtiden. Det är så skönt att bara klä på sig, grabba tag i skidorna och gå ut – utan att oroa sig över vad det är för grader och hur snön är. Det är bara att åka. Jag är helnöjd med mitt köp!

Fischer skin

Fischer twin skin race – vallningsfria längdskidor

Strax före jul köpte jag nya längdskidor för klassisk stil; ett par Fischer Twin Skin Race. Jag har haft mina förra längdskidor från Fischer i evigheter; de var de första skidor jag köpte och det var också skidorna som jag åkte Tjejvasan med 2012. Här är min race report från Tjejvasan – jag är fortfarande så himla nöjd med det loppet!

Hur som helst; efter att ha insett hur skönt det är med skejtskidor eftersom man inte behöver fästvalla dem – så ville jag ha ett par vallningsfria längdskidor även för klassisk skidåkning.

Jag pratar inte om sådana där vallningsfria som har fiskbensmönster och som tjuter när man åker på dem; nej jag ville ha ett par av den nya sorten. De med ”stighudar” på fästzonen som ofta kallas för ”skin” och som funkar i de flesta väder (fast inte när det blir blött i spåret, för då riskerar vattnet att frysa i de små håren).

Jag tycker inte det är särskilt kul att köpa saker som relaterar till längdskidåkning eller till cykling; många butiker med personal skulle behöva fräscha upp sina attityd till tjejer som vill köpa nya grejer. Lite som den gången en försäljare sa att jag skulle börja med bridge istället…

Hur som helst; igår eftermiddag gjorde jag premiär på mina Fischer Twin Skin Race 2016. Vi åkte till längdspåren i Edsåsdalen och allra helst hade jag velat åka något av spåren på fjället även om det var mörkt men det fick bli elljusspåret ändå.

Första varvet kändes bedrövligt. Jag tror aldrig jag åkt så dåligt som jag åkte det varvet. Ingenting funkade som det skulle; varken teknik eller mod.

Men till varv två gick det bättre; jag hade fått öva lite på utförskänslan vilket också gjorde att jag blev bättre kompis med skidorna så jag kände mig mer självsäker. Dessutom kom jag ihåg hur man åker rent tekniskt och det är en fördel när det gäller längdskidåkning…

Jag är riktigt nöjd med skidorna; jag hade bra fäste men ska glidvalla dem lite till nästa gång. Dessutom tycker jag att de är snygga!

Tyvärr måste jag köpa fler prylar; jag verkar ha tappat bort mina klassiska längdskidstavar och idag kom jag på att jag nog glömde dem i Tegefjäll när jag körde backintervaller den här gången i höstas. Igår åkte jag med mina skejtstavar men de är på tok för långa.

Fischer twin skin race

 

Lite mer lästips:

 

> Den gången jag gick på Mikaelas längdskidskola (tips om du ska till Funäsfjällen!)

> Den gången jag fick en skidlektion av teamchefen i Ski Team Pro Am (världens första proffslag för tjejer)

> När det var -20 i byn och -3 i spåret

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Sanne Alexandra
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Home
Andrea Brodin
Hälsa
Träningsglädje
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Flora Wiström
Home
Sanna Fischer
Lifestyle
Linn Herbertsson
Man
Marcus Schuterman
Mode
Chrystelle Eriksberger
Lifestyle
Elin Johansson
Man
Kevin Triguero
Mode
Pamela Bellafesta
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Josefines Yoga
Man
Viktor Frisk
Mode
Linn Eklund
Man
Johan Hurtig
Lifestyle
Tess Montgomery
Man
Philip Conradsson
Hälsa
Fannie Redman
Lifestyle
Dasha Girine
Home
Amelia Widell
Mode
Fanny Ekstrand
Man
Niklas Berglind
Mode
Emelie Wikström