Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

fjällen

Lucia i Åre

Imorse tassade jag upp tidigt och knäppte på TV:n och möttes av ljuv musik och tända ljus genom skärmen. En hundpromenad senare dukade vi fram frukost och satt i soffan med hund och täcke och tittade på Vinterstudion.

frukost framför vinterstudion traningsgladje.se hazel jaktcocker (working cocker spaniel) från kennel eventide frukost framför vinterstudion traningsgladje.se frukost fjällen lucia åre IMG_3562

Lite senare åkte jag iväg på ett jobb; en grej skulle plåtas så vi åkte upp till Åre Björnen där fotografen rekat en bra plats. Solen sken lite försiktigt och det singlade snöflingor vilket kändes rätt så lägligt.

Efteråt knäppte jag på mig snöskorna och satte på mig ryggsäcken med fårskinnsfäll och termos. Och så promenerade vi uppför berget längs en skoterled. På ett alldeles särskilt ställe som var lite ljusare än allt det andra runt omkring, lade jag ut fällen och så satt vi där och tittade på när himlen färgades rosa. Eller mest jag, Hazel letade spår i snön och hade inte tid att kolla på någon himmel.

Det här med termos är en adventsuppmaning som jag tagit fasta på; såhär såg det ut förra söndagen när jag åkte till Ottsjö strand! I helgen var det förresten slut på snöskor hos den uthyraren jag rekommenderat (eftersom ni är så många härifrån som velat testa); men nu har jag hört att det finns på fler ställen i byn. Ingen ska gå snöskolös i vinter tänker jag!

snötyngd gran hazelwing jaktcocker från kennel eventide hälsingland bild från åre björnen hazelwing jaktcocker från kennel eventide hälsingland hazelwing jaktcocker från kennel eventide hälsingland hydro flask termos granitbiten solnedgång fjällen

När jag kom hem tände vi en brasa och kollade Musikhjälpen. Och funderade på om vi skulle åka längd eller springa backintervaller under kvällen.

Några andra riktigt fina dagar i Åre:

> När vi åkte baksidan mot Huså och fick skoterskjuts tillbaka

> Ett sommarminne: när vi vandrade till Blåhammaren

> Sommarens absolut jobbigaste grej

Pyramiderna och Issjödalen

Pyramiderna och Issjödalen låter så otroligt vackert tycker jag; lite som en annan värld. Det var det också, skulle det visa sig. Med utgångspunkt från Vallbo tog jag sikte på det där som jag inte riktigt visste vad det var, men jag visste att jag ville dit.

Pyramiderna har länge stått på min lista över stigar att upptäcka. I maj såg jag att det började bli springbart då den mesta av snön smält, och häromdagen dök en löparbild från Pyramiderna upp i mitt Instaflöde. Jag tog det som ett tecken och eftersom det skulle bli så himla fint väder idag tänkte jag att nu var det dags!

Jag packade karta och vatten och energigodis utifall att – även om jag för det mesta inte försöker äta så mycket socker när jag tränar utan istället vill jobba på att ha en effektiv fettmotor under långa pass och använda den som energikälla – det är en fördel inför framtida långturer. Men, när det gäller terräng så vet man aldrig hur det går eller hur länge man är ute så jag stoppade ner en Clifbar bloks som är som gelegodis.

Leden som går till Pyramiderna och Issjödalen är populär bland mtb-cyklister och överlag tyckte jag att jag mötte rätt mycket folk; långt många fler än jag brukar möta. Som helhet tycker jag att det är rätt stenigt och det är därför rätt tekniskt både sett till cykling och till löpning. Dessutom ska man över vatten här och var; efter cirka sex kilometer är det som en äng där stigarna blivit diken och ja, det är blött. På andra ställen ligger fina broar men vid fler än ett tillfälle fick jag vada. En gång gick vattnet upp till knäna – det var friskt och det pirrade i kroppen av frihet. Det kan inte hjälpas när man har ynnesten att hoppa över eller kliva genom forsande fjällbäckar där det är så klart så det finns inte.

Men; vi börjar från början – jag har märkt hur värdefullt det är att googla bra ledbeskrivningar när man ska ut på äventyr så man vet vad man har att vänta.

I Vallbo kan du parkera vid lappkapellet eller på en parkering 200 meter längre fram. Leden mot Pyramiderna börjar med en grusväg. Du ska ha lappkapellet i ryggen och därefter gå rakt fram. Efter ca 500 meter tar du höger in på en stig.

Det går uppför i princip hela vägen till Pyramiderna (ca en mil). Ett segt motlut med mycket sten. Här och var bryts den breda steniga stigen ut mot väldigt fin spång som är lättcyklad och lättsprungen, men stenen kräver fokus så du inte stupar på näsan.

Efter ca 4 km kommer du till Stor Vargtjärnen som är otroligt vacker. Just nu vill du nog inte stanna här eftersom du förmodligen (och förhoppningsvis – annars blir det jobbigt) är pigg, men på vägen tillbaka är det skönt att vila ögonen på något annat än skog och sten.

Leden är lätt att följa ända till Grönvallen. Här delar sig stigarna; går du rakt fram kommer du direkt till Issjödalen – tar du lite mer höger kommer du till Pyramiderna. Det kan vara klurigt att se var stigen går eftersom det rinner vatten överallt men lita på skyltningen – den tar dig rätt trots att det ser ut som att du ska kliva rätt in i en å som dessutom är rätt djup.

Det är bara 3 km till Pyramiderna från Grönvallen men det är sega och rätt tröstlösa kilometrar – precis när du tröttnat på stigen där det inte händer särskilt mycket öppnar sig landskapet och du står hänförd med kalfjället rakt framför näsan. Du skymtar dessutom Pyramiderna och är du som jag kommer du vara snabb på att plocka fram kameran.

Vid Pyramiderna delar sig stigen och du kan antingen promenera rätt uppå dem eller följa den kryssade leden. Jag valde leden och frestades en stund att följa den ända till Lunndörren men där leden mot Lunndörren går rakt fram ska du istället ta vänster för att komma till Issjödalen. Här är det inte skyltat mot Issjödalen alls så det är ett vettigt tips att ha med sig karta för att kolla vilka stigar som leder dig rätt – och framförallt vad du har runt omkring dig!

Uppe på kalfjället är det lite som ett månlandskap. Det är kargt och stenigt och solen gassar på med full kraft; luften dallrar ovanför marken och när jag ser ett gäng vandrare långt långt bort i det platta stenlandskapet och infinner sig en något surrealistisk känsla. Är det en hägring? Är jag på månen?

Leden tar en stor och vid sväng runt Pyramiderna och här är det lättsprunget (och lättcyklat) – på ett ställe måste man ta sig över en bred å med en kraftig fors och jag tar ett stadigt tag om Hazel som nästan virvlar bort i den kraftiga strömmen.

När leden delar på sig igen kan du fortsätta rakt fram på en stig mot Anarisstugan. Det ska du inte göra – istället ska du ta tvärt vänster nedför en kraftig brant och fortsätta följa ledkryssen. Jag kan tänka mig att det kittlar i magen om du cyklar mtb här, men det gör det om du springer också. Stigen är smal och svindlande och ett välkommet inslag istället för månlandskapet och fjälltopparna.

Efter en liten stund kan du skymta en vacker dal; det är Issjödalen med den friska och klara och lätt turkosa Issjön. När jag kommer hit är några färgglada tält uppställda och det ligger människor och solar sig på klipporna vid sjön. Jag ser ett gäng cyklister närma sig från andra hållet och det är en lugn oas och en samlingspunkt för löpare, vandrare, tältare, cyklister och en och annan hund. Det är oändligt vackert.

Innan Issjön delar sig leden återigen i två stigar; ta den som går vänster. Jag är på väg att ta fel stig eftersom den som går rakt fram är skyltat med Vallbo via Tomröven – och det är en omväg.

Det är lättsprunget till en början och det är skönt. Kroppen börjar kännas mör efter cirka 16 km terränglöpning (och en del gång där det är stenigt och knixigt). Det känns härligt att veta att det nästan bara går nerför härifrån. Och det märks, du blir snabbt omringad av träd och du befinner dig i skogen igen. Efter ca 4 km är du återigen i Grönvallen och du känner igen marken du nyss trampat (eller cyklat) på.

Jag landade på runt 25-26 km när jag sprang den här rundan; går du upp på pyramiderna blir distansen nog kortare. Även om många av kilometrarna går på steniga stigar genom skog och det bitvis är rätt tråkigt, så är det en häftig runda med vidder och vyer som jag kommer att minnas länge.

Jag stannade aldrig och fikade, men det finns flera fina ställen att ta rast på. Dels vid pyramiderna men också vid Issjön och Stora Vargtjärn.

Pyramiderna och Issjödalen www.traningsgladje.se

Fin spång i början

Pyramiderna och Issjödalen www.traningsgladje.se

Stora Vargtjärn, ungefär halvvägs mellan Vallbo och Grönvallen

Pyramiderna och Issjödalen www.traningsgladje.se

Första vyn mot Pyramiderna

Pyramiderna och Issjödalen www.traningsgladje.se

Utsikten är hänförande just där – åt alla håll!

Pyramiderna och Issjödalen IMG_2869

Stigarna delar sig; till vänster går du för att komma upp på Pyramiderna – den stora stigen rakt fram är kryssled mot Lunndörren och går runt Pyramiderna mot Issjödalen

Pyramiderna och Issjödalen www.traningsgladje.se

När jag började var det soligt och kallt – men framåt eftermiddagen blev det allt varmare. Jag kör lager på lager från Craft och deras trailkollektion. En keps eller solglasögon är bra att ha – jag kör Bliz som låg i ryggsäcken

Pyramiderna och Issjödalen www.traningsgladje.se

Galet häftigt naturfenomen

Pyramiderna och Issjödalen www.traningsgladje.se

Det är ett månlandskap där uppe

Pyramiderna och Issjödalen www.traningsgladje.se

Issjön i Issjödalen

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Vanja Wikström
Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Elin Johansson
Hälsa
Josefines Yoga
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Dasha Girine
Lifestyle
Sandra Beijer
Hälsa
Träningsglädje
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Mode
Petra Tungården
Mode
Pamela Bellafesta
Home
34 kvadrat
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Makeup by Lina
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Fanny Ekstrand
Man
Niklas Berglind
Mode
Chrystelle Eriksberger