Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Dublin Marathon

Craft börjar med löparskor

Om det finns en grej när det kommer till träningskläder som jag är extra petig med så är det löparskor. De bästa löparskorna är de som inte känns. Jag vill inte ha känslan av en sko på foten när jag springer. Jag vill bara ha känslan av att jag springer och att jag alltid känner underlaget. Precis som när jag åker skidor vill jag ha känslan i kroppen. Därför gillar jag att springa stig med trailskor; jag känner terrängen under sulan och kan möta rötter och håligheter på ett annat sätt. Här sprang jag stig med vanliga skor och det gick absolut fint det med; men jag kände inte marken under mina fötter och fick inte samma känsla.

Hur som helst; just nu utvecklar Craft marknadens nya löparskor. Man gör det tillsammans med Vibram som redan idag tillverkar sulor – och jag ser fram emot resultatet. Imorgon ska jag åka ner till Borås för att höra mer om projektet och kanske, kanske få en smygkik på modellerna. Skorna lanseras under 2018 så det är ett tag kvar.

Fram tills dess springer jag gärna i mina trotjänare, även om jag uppdaterar dem regelbundet med nya versioner. Adidas Ultra Boost är min marathonsko och Adidas Energy Boost är min slöjoggarsko. Ni vet, när man tar ett pass bara för att få komma ut och springa lite. Adidas Adios Boost är en favorit för mina pigga pass med någon form av upplägg, oavsett om det är intervaller, fartlek eller en snabbdistans. Åh vad jag längtar efter att få springa igen!

Mina första Ultra Boost. Just dessa har jag slängt eftersom de hade gjort sitt.

adidas energy boost

Dessa Energy Boost köpte jag i höstas. De har inte fått komma ut på så måna pass så de är fortfarande vita. I sommar ska jag skita ner dem. Jag längtar!

Här hade jag precis sprungit mitt första långpass inför Dublin marathon för två år sedan. Det var maj och jag sprang, knäppt nog, mitt första långpass i ett par Adidas Boston-skor. Jättetunna och med mycket känsla. Jag kan inte låta bli att gilla det!

Old Mutual Two Oceans Marathon

På måndag åker jag och dessa snabba fötter till Kapstaden i Sydafrika. Det är ingen slump att vi åker dit – min sambo ska springa Old Mutual Two Oceans Marathon. Jättelångt namn – jättelångt lopp. Precis som Tjejmarathon är detta marathon längre än ett marathon. 56 km för att vara exakt. Och tydligen världens vackraste lopp enligt arrangörerna.

I anslutning till det jättelånga loppet anordnas lite andra lopp; bland annat en halvmara och ett kortare rätt så tuff trallopp. Jag hade tänkt anmäla mig till något av dem men hann inte – platserna tog slut för snabbt.

Men; det finns en hel del annan löpning att göra i Kapstaden. Vi bor i Camps Bay och det finns en lång strandpromenad att springa på – och så kan man göra en hike uppför Table mountain. Det ska vara rejält tufft enligt allt jag läst på – och det finns en mängd olika trails att välja på. I mars går också ett gigantiskt stort cykellopp av stapeln men vi missar det eftersom vi kommer till Kapstaden dagarna efter.

Även om jag inte kommer att springa lopp i Kapstaden så finns det en hel del andra lopp jag sprungit utomlands, bland annat dessa:

> 8 km i Amsterdam. Mitt härligaste lopp någonsin. Jag sprang helt utan klocka och det gick snabbare än jag trodde. Efter det loppet föredrar jag att springa alla lopp utan klocka egentligen. Här är en rätt så glad (och lite krass) race report!

> 5 km på Curacao. Det här loppet (som var en del av KLM Curacao Marathon) sprang jag också helt utan klocka – och sprang snabbare än jag trodde. Trots det så var det bästa med loppet när vi var på after run på stranden. Här är alla bilderna!

> Cyprus 4 day international challenge. Fyra lopp på fyra dagar alltså – på Cypern. Det här är faktiskt rätt så kul att läsa om, varje dellopp var ett litet äventyr i sig. Läs i den här ordningen: 1) 6 km time trial 2) 11 km hill run 3) 21 km multi terrain 4) 10 km city run

> Dublin marathon. Detta lopp sprang jag i höstas och jag vet – jag har länkat jättemycket till det här inlägget. Men vet ni – jag är sjukt stolt över att jag genomförde det där loppet! Allra bäst race report får ni dock i podden – avsnittet är lätt att hitta, sök bara på Träningsglädje TALKS i din podcastapp.

> Valencia halvmarathon. Detta höll jag på att glömma bort men det är en av mina trevligaste köparresor – jag åkte dit med några kollegor. Vi var en otippad grupp som hade himla kul. Mitt största minne är nätet med apelsiner – och ölen – som vi fick efteråt. Här kan du läsa allt om det.

Om jag fick välja några ställen som jag skulle vilja springa lopp på utomlands så är det:

> Något millopp i USA. Det spelar ingen roll i vilken stad men USA är troligtvis det peppigaste landet av alla att springa lopp i.

> Ett lopp i London.

> Ett kort lopp i något varmt land. Den där femkilometaren i Curacao var faktiskt rolig. Det gjorde sig riktigt fint under en solsemester!

IMG_0634-klm-curacao-marathon.jpgIMG_0637-klm-curacao-marathon-sara.jpg IMG_0620-klm-curacao-marathon.jpg IMG_0610-klm-curacao-marathon-sara.jpg IMG_0607-klm-curacao-marathon.jpg

 

Bilder från Curacao.

Äventyret är alltid nära

Jag får besök till helgen; min äventyrskamrat Annika kommer upp! Förutom att bjuda på behövlig fjälluft och många timmars sömn för hennes del, så har hon också önskat sig ett långpass. Alltså långt som i långt.

Jag vill inte räkna minutrar, jag vill springa många kilometrar, deklarerade hon i ett sms.

Jag har inte sprungit långt sedan vi sprang marathon i Dublin i slutet av oktober och först så ville jag övertala henne att vi kanske kunde göra något annat. Men sedan kom jag på att det just är detta som är målet med min träning: att i princip kunna göra vad som helst när som helst. Inklusive att springa rätt så långt rätt så spontant.

Att äventyret alltid väntar runt hörnet har jag symboliskt påmint mig själv om genom att ha ett gäng energibars och bloks i en vas på fläkten ovanför spisen. Såhär ser det ut:

åre te jämtland choklad IMG_9549

De ligger där och väntar på mig som en påminnelse om att det äventyrliga aldrig behöver vara långt bort eller särskilt svårt. Jag gillar att se min fullproppade vas om morgnarna när jag maler bönorna till mitt morgonkaffe, eller om kvällen när jag (ibland) fixar rent på köksbänken.

Det är också symboliskt att den där drickchokladen från Åre chokladfabrik står precis bredvid. Eftersom mitt träningsliv också inkluderar sådant som choklad. Och kladdkakor (kolla denna glutenfria kladdkakedröm som PT-Fia påminde mig om häromdagen). Och kanelbullar.

Till höger står ett nytt te i en plåtburk som jag köpte för 199 kronor. Ett jättedyrt te. Men jag ville ha det och burken var fin så den kommer få stå framme och får symbolisera något det med. Kanske lugn och ro i ett rätt så fullspäckat liv.

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Elin Johansson
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Vanja Wikström
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Tess Montgomery
Home
34 kvadrat
Hälsa
Foodjunkie
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Dasha Girine
Hälsa
Träningsglädje
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Chrystelle Eriksberger
Lifestyle
Linn Herbertsson
Hälsa
Josefines Yoga
Man
Niklas Berglind
Lifestyle
Sanne Alexandra
Man
Marcus Schuterman
Man
Viktor Frisk