Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

cyclocross

When life gives you rain. Look for rainbows.

Det finns inte så mycket dåligt väder, det finns bara olika träningsformer. Ge mig en varm sommardag och några mil på min landsvägscykel fläktar skönt i hettan. Ge mig blåsväder och jag springer helst på en stig i skogen. Ge mig ömsom sol och ömsom regn och jag tar fram min cyclocross och letar nya flowiga skogsvägar och blir både blöt och lerig.

Som igår. Det var varmt och det var kallt och det var sol och det var regn. Åskan mullrade en bit bort och det var sådär vackert som det kan vara ibland när vädret är just så.

Jag valde en ny väg med evighetsbackar som var alldeles perfekta ändå. Eller för att jag tränat mina cykelben rätt så ordentligt. Skogen stod tätt intill mig hela tiden och ett tag glittrade världen av sol och regn. Och sedan; den majestätiska regnbågen som följde mig hela vägen hem. Så när det regnar – stäng inte dörren. Titta efter regnbågar istället.

regnbåge

Har du någonsin tänkt på skillnaden?

Det är söndag morgon och senare idag styr jag bilen ner mot Stockholm för lite storstadspuls. Kontrasterna gör livet och det ska bli fint att få springa på trottoarer istället för grusvägar, i alla fall för några dagar.

För precis ett dygn sedan, när det fortfarande var lördag morgon och klockan ännu inte slagit 8 var jag ute och rullade på grusvägarna i skogen. Min cyclocross fick bekänna färg över småsten och större sten och bitvis skakade mitt huvud så mycket av det ojämna underlaget att synfältet blev alldeles dimmigt och i sandröken i utförsbackarna krampade händerna av att inte tappa styret. Trots farten upplever jag att jag har mycket mer kontroll på min landsvägscykel och min cyclocross än jag någonsin hade på min mountainbike som jag bara ägde några enstaka månader.

Efteråt åt jag långfrukost med mina föräldrar och särskilt min mamma som firade födelsedag. Vi gjorde en utflykt till Skärså i Söderhamn och åt röding på Albertinas och när vi kom hem svängde pappa ihop sin ”Eton mess”-tårta som redan fått kultstatus hos oss.

På kvällen hade både jag och Hazel energi så det blev över vilket passade fint för fem kilometers fartlek på grusvägarna häromkring. Svetten droppade på det sätt som den bara gör när man har riktigt hög puls, och det är frigörande. Det är en annan slags svett än den från lågintensiva långpass som är mer glansig på huden.

Har du någonsin tänkt på det – själva skillnaden? Eller kanske är det bara jag.

Det är alltid värt det

Tisdag morgon och jag vaknar lite trött efter drygt fem timmars sömn. Vi har kollat klart Skam till långt efter midnatt. Sedan pratat om livet och lite till. Så som man gör när natten är sen och det nästan börjar bli morgon.

Jag har packat mina väskor. Gjort klart inför en ny dag som inte börjat ännu. Sover några timmar medan dagen gryr där utanför.

Tisdag morgon och jag vaknar lite trött – men glad – efter drygt fem timmars sömn. Bilen rullar mot en ny destination och härliga vänner som ger massor av inspiration. Dagen är fullmatad på alla sätt; till och med bokstavligt. Kontoret är flyttat till ett kök och mellan jobbpratet kommer vi in på mycket annat. Så som man gör när dagen är bra och man är med härliga människor.

När ljuset börjar skimra i guld många timmar senare tackar vi för oss och jag rullar norröver. Jag hänger mig helt åt min guilty pleasure som innebär att spela gamla Westlifelåtar så högt det bara går i bilen och skråla med i refrängerna. När jag bodde i Dublin mellan 2000-2004 köpte jag alla album.

Jag svänger in på gårdsplanen till huset i Hälsingland strax efter kl 22 och katten Charlie har bråttom fram för att säga hej och att han saknat mig. Vi pratar lite och jag tar en minut vid solnedgången som alltid är magisk över åkrarna och grannens gård långt där borta.

Och det slår mig att jag borde cykla.

Snabbt skickar jag iväg frågan på sociala medier ”jag har beslutsångest, cykla eller inte cykla?” och får svaret ”cykla!” inom en minut. Jag snabbar på. Sätter på mig cykelkläder, pumpar min cyclocross och knäpper hjälmen. Ut och iväg i sommarnatten.

Jag väljer grusvägar och svänger in på en och annan stig när jag ser den och kommer snart fram till en bro över älven Voxnan. Samma älv som vi badar i nedanför huset. Samma älv som jag brukar springa stig bredvid. Det är tyst och stilla och vackert och efter solen finns spår av en rosa och lila himmel.

Klockan är en bit efter 23 och jag är ju redan övertygad, men får än en gång en bekräftelse på att det alltid är värt det.

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Vanja Wikström
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Linn Herbertsson
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Hälsa
Fannie Redman
Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Hälsa
Träningsglädje
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Dasha Girine
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Elin Johansson
Hälsa
Josefines Yoga
Hälsa
Ida Warg
Mode
Pamela Bellafesta
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Fanny Ekstrand
Man
Niklas Berglind
Mode
Chrystelle Eriksberger