Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Adidas Ultra Boost

Snart springer vi Dublin marathon

Imorgon bitti åker jag till Dublin för första gången på tio år. Jag och min långlöparkompis Annika anmälde oss till Dublin Marathon en dag i våras när snön knappt smält. Sedan dess har jag tänkt på detta marathon rätt så mycket och träningen gick precis enligt plan hela sommaren.

Min löpträning är inte som andras; vi behöver som bekant alla träna olika utifrån våra förutsättningar. Min kropp är bra på att hålla för lång och krävande löpning utan att gå sönder. Jag kan rätt snabbt gå från 5 km asfalt i snömodd till 21 km terräng bland rötter och sprängsten – utan krämpor eller träningsvärk. Å andra sidan så har jag svårt för att bli snabbare oavsett hur mycket intervaller och sådant jag tränar.

Min marathonresa till Dublin ska bli kul av flera skäl varav löpningen troligtvis är den minsta delen; och det är först nu jag insett det. Det är än så länge bara löpningen jag tänkt på. Nu det senaste dygnet har jag börjat tänka på att jag ju ska tillbaka till den stad där jag bott i fyra år och där jag spenderade två hela somrar. Den stad där jag levde mitt i den keltiska tigern och dessutom pluggade hela fenomenet, och den stad där jag en sommar jobbade på en färja (tänk Rederiet) och den stad där jag sedan gick klädd i kostym varje dag och analyserade miljonsummor, aktier och fonder.

Jag hade gärna sprungit det där marathonloppet i augusti, då var mitt marathonsjälvförtroende riktigt bra. Igår köpte jag nya löparskor; ett par mörklila Adidas Ultra Boost som matchar höstlöven och som mina fötter trivs riktigt bra i. Men jag sprang inte i dem igår. Jag kände mig inte tillräckligt frisk. Den där förkylningen som jag tog med mig till USA och sedan hem igen sitter fortfarande i; 10 dagar med en tydlig känsla av att idag ska inte jag träna.

Idag sov jag till lunch och sedan snörade jag på mig skorna och gav mig ner till Rålis; inte för att ”springa en runda” – utan för att springa ungefär en kilometer för att analysera känslan i kroppen. Hur känns pulsen? Huvudet? Knät?

Annika och jag är redan överens om att den här maran kommer bli en dag då vi inte gör något annat än att vara ute och springa och gå. Inget att skynda hem till och ingen stress. Och vi kommer förmodligen att springa och gå ungefär lika mycket. Det är utifrån de förutsättningarna som jag tror att en start på måndag är realistisk och fullt möjlig. En lågpulsfest en måndag i sen oktober. Ett sätt att se hela Dublin på!

Eftersom vårt mål reviderats längs vägen så har mina förberedelser inför det här loppet sett annorlunda ut än annars. Mitt skoköp igår är en av de sakerna. Är du inte riktigt klok kanske ni undrar, köpa nya skor precis inför loppet? Adidas Ultra Boost är en sko utöver det vanliga enligt mina fötter; här kan du läsa min recension av Adidas Ultra Boost.

Jag har inte laddat på något särskilt sätt i matväg och jag har inte studerat banan ingående. Det får bli lite som det blir tycker jag och har valt att plocka bort alla yttre element för att ladda på mitt sätt. Det jag har gjort allra mest är att försöka att bli kvitt den här förkylningen och att hålla mig varm.

Dessutom tänker jag att ett marathon bara är att springa en mil fyra gånger. Och en mil kan jag ju springa rätt så lätt. Det blir med andra ord rätt så lätt upprepat fyra gånger.

Det där kan låta knasigt – men det är ungefär så min hjärna fungerar. Jag vet absolut om att ett marathon är tufft och den tredje gången man springer en mil så är det jobbigt men jag stänger ute den tanken och låter min hjärna göra det mentala jobbet nu när inte min kropp har kunnat det den sista tiden.

Morgonens enkilometrare var för övrigt mysig. Solen sken och det var skönt i luften. Efter mitt varv i Rålis gick jag upp till Fabrique och köpte med mig frukost hem. Ikväll ska jag packa och imorgon bitti åker jag till Irland.

Några av sommarens härligaste löparäventyr:

> När jag sprang till Pyramiderna och Issjödalen

> Första gången jag sprang den alternativa vägen till Blåhammaren

höstlöv i rålis 04 copyadidas ultra boosthöstlöv i rålis 02 copy

Mina bästa löparskor

Löparskor är en passion som jag och min sambo delar. Han kan surfa i timmar och leta efter utvalda modeller som han måste köpa från en japansk webshop eftersom de inte finns någon annanstans. Jag är inte lika extrem; men det finns ändå få saker som går upp mot en riktigt bra löparsko.

Jag vill ha mycket känsla i mina skor. Sulan ska vara effektiv och ge mig bra markkontakt; jag vill känna vad jag springer på. Ovandelen ska vara smidig och överlag vill jag att hela skon ska se nätt ut.

Just nu går jag igång på diskreta och eleganta färger. En marinblå sko eller en helt svart sko, gärna med detaljer i guld eller någon annan snygg färg, suktar jag efter allra mest. Eller den här mjukt rosa löparskon (en Adidas energy boost) som många verkar ha gillat!

För inte så länge sedan var det extremt poppiga och färgglada skor som gällde, typ som den här. Oavsett färg på löparskor så tycker jag att något av det snyggaste som finns är en riktigt schysst kostym kombinerat med rena och fräscha sneakers.

Jag är lite av en skosnörd och har till och med ägnat ett helt podavsnitt åt löparskor. Kolla in avsnitt nummer 15 av podden Träningsglädje TALKS!

Kommer du förresten ihåg mitt mycket angenäma nyårslöfte från några år sedan som i allra högsta grad hade med löparskor att göra? Jag försökte hitta bloggposten där jag skrev om det och här nämner jag det i alla fall

Vilken sko jag helst springer i beror på var jag är. Min skogarderob ser helt annorlunda ut här i Åre jämfört med när jag är i Stockholm till exempel. Och det beror också på säsong. Men, dessa skor har jag sprungit flest mil i under se senaste sex månaderna:

1. Inov-8 X-talon 212

Den här skon är en riktig trotjänare. Jag minns när jag köpte förlagan till just den detta skopar – jag sprang i dem i åratal. Förra året köpte jag mig en nyare modell och jag skulle behöva uppgradera dem på nytt.

Just dessa stackars skor mår inte helt hundra just nu. De doftar inte rosor eftersom jag uppenbarligen spenderar mycket tid på myr och i kärr. Som den här gången till exempel (som var ljuvlig). Eller den här gången (som var helt förskräcklig).

Jag springer alltid i terrängskor skor när jag springer på stig; de har bra grepp på stenar (mindre bra på blöt spång) och jag kan springa rätt genom fjällbäckar och lerpölar. Jag har också terrängskor från Icebug men det var länge sedan jag använde dem nu.

När jag springer terräng är markkänslan extra viktig eftersom jag behöver parera slirigt underlag och ha både kropp och koordination på helspänn för att så snabbt och smidigt som möjligt ta mig över rötter, stenpartier och håligheter.

löparskor inov-8 x-talon 212

2. Adidas Ultra Boost

Den här skon fick jag i april i våras och jag skrev om dem då, läs här: recension Adidas Ultra Boost.

Det är en så himla skön sko som ger mycket känsla och alldeles tillräckligt med stabilitet för mig. Jag springer däremot inte med dessa i regn eftersom de inte håller fötterna torra alls; ovandelen är virkad (typ) och släpper igenom all väta. Men jag älskar dem ändå och de har nött många mil i sommar. En himla bra allroundsko på slät mark för alla typer av pass.

löparskor adidas ultra boost

3. Adidas Adizero Boston Boost

Det här är mina snabbaste skor just nu. De ser oansenliga ut men jag tycker att de är dösnygga på foten. Så självklara och lätta och mina nya favoriter efter dessa löparskor som jag älskat så länge.

Jag har inte sprungit så himla många pass i mina Boston vilket syns – de är ju så rena och fina. Just därför så väljer jag mina pass med dessa skor med omsorg. Men, ge mig ett pass med regn så kommer dessa att se lite mindre polerade ut och därefter kommer de få följa med på många pass framöver!

löparskor adidas boston boost IMG_3777

Nu vill jag veta vad du tycker – vilka löparskor är dina absolut bästa?

Adidas Ultra Boost

Det sitter en ny löparsko på min fot – och så kommer den nog att göra hela säsongen när jag ska springa asfalt. Adidas Ultra Boost är den senaste nyheten från Adidas och det ska bli kul att läsa fler recensioner om den när de dyker upp. Framförallt är jag nyfiken på hur dämpningen upplevs. Jag läser att det är en ”cushioning” sko – men i senaste skotestet från Runner’s World är den inte placerad i det mest ”dämpade” facket. Min egen snabba analys är att Adidas Ultra Boost är en dämpad sko som känns lätt på foten; bästa möjliga kombination om du frågar mig.

Jag ska erkänna på en gång att jag är redan ett ordentligt inbitet fan av Adidas på skofronten. Mina fötter och min löparkropp trivs oändligt bra i Adidas Adios Boost till exempel. Tung i kroppen springer jag lätt på foten och vill ha bra känsla i skon när jag springer.

Under årens lopp har jag gjort en klassisk löparskoresa. Jag minns att jag sprang rätt mycket i Saucony Triumph när jag började förstå vad som egentligen var skillnaden mellan olika typer av skor. Jag supinerade och därmed försvann en rätt stor del av skourvalet eftersom så himla många skor med mycket dämpning är gjorda för de som pronerar.

Snart nog gick förändrades det snabbt hur skor såg ut rent estetiskt: Nike lanserade sin Freesko och jag blev dökär i färgfesten. Att ta steget från att springa i superdämpade Triumph till en tunn Freesko kan tyckas som ett rejält hopp men det där skedde progressivt över tid och det jag främst minns är när för ovanlighetens skull letade fram mina gamla Triumph igen och förvånades över att de kändes stumma trots sin dämpning. Någonstans i hela den resan hade mitt löpsteg förändrats och jag hade börjat landa mycket längre fram på foten och det var inte mina Triumph gjorda för.

Sedan dess har jag sprungit en hel del i Nike Free och trivts hur bra som helst men vi gjorde slut när de uppdaterade sina modeller eftersom de började klämma på helt fel ställen. Jag sprang ett och annat pass i Fivefingers och så men saknade den rätta känslan. Jag har sprungit i Merrell och trivdes bra i dem just tack vare känslan. Jag har också sprungit i Inov-8 X-talon eller Icebugs, främst i terräng eller på snö. Återigen, jag älskar den där rätta känslan som jag hela tiden refererar till.

Den optimala skon på min löparfot är den som inte märks. Jag vill ha en slimmad sko som inte har för mycket tyg och vaddering ovanpå och som inte är för hård i hälkappan. Jag vill känna marken under mina fötter när jag springer. Jag vill nästan kunna spreta med tårna och jag vill inte att fötterna ska kännas för instängda. Jag vill inte ha en svampig känsla från sulan men inte heller hård och stum. Återigen; det ska inte kännas att jag har skor på fötterna.

Min allra största skokärlek för några år sedan var Adidas Marathon 10. En himla fin sko som var allt det där ovan. Relativt billig var den också – men svår att hitta i Sverige så jag köpte dem i USA för ungefär 60 dollar.

Sedan kom Adidas Adizero Adios Boost och jag minns hur jag sprang första passet i dem på Österlen. Det var en sko som hade många likheter med Marathon 10, men den var ny och fräsch och hade mer inslag av racekänsla. Och vem vill inte ha ett varmblod under fötterna!

Mina Adios Boost har tagit med mig på många löppass över flera mil och det var ovant att börja springa i Adidas Energy Boost när de släpptes förra året. Den kändes så… stor! Ändå är det Energy Boost som följt med mestadels i höst och vår och den känns som en behaglig och trygg standardsko som alltid finns där i vått och torrt. Även om det inte var kärlek vid första ögonkastet så har vi en fin connection nu.

Imorse sprang jag mitt första pass med skonyheten Adidas Ultra Boost. Det var som att dra på sig en mockasin.  Plösen sitter liksom fast i ovandelen som är gjort i primeknit. Det ger en skön och tight känsla utan att klämma obehagligt någonstans. Framförallt, och superviktigt för mina hälar, så är det bakre partiet som går över hälsenan helt mjukt! Istället finns det hårdare delar på sidan av hälen som ger stabilitet och support, men de märks inte.

Att springa i Adidas Ultra Boost är en skön upplevelse och mest lik den känsla jag får från Energy Boost. Dessutom är det en stilig sko och ja – det är viktigt hur en sko ser ut! Efter flera säsonger med skor i galna och poppiga färger vill jag ha snyggt, stramt och stilrent. Adidas Ultra Boost kammar hem full pott i snygghet – och allra snyggast är den på foten.

adidas ultra boost 01 adidas ultra boost 03 adidas ultra boost 04

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Hälsa
Träningsglädje
Lifestyle
Sanne Alexandra
Mode
Petra Tungården
Man
Niklas Berglind
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Lifestyle
Linn Herbertsson
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Dasha Girine
Home
Andrea Brodin
Mode
Fanny Ekstrand
Hälsa
Fannie Redman
Home
Amelia Widell
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Flora Wiström
Hälsa
Ida Warg
Hälsa
Josefines Yoga
Man
Johan Hurtig
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Tess Montgomery
Man
Kevin Triguero
Mode
Linn Eklund
Home
Sanna Fischer
Mode
Chrystelle Eriksberger
Man
Viktor Frisk
Man
Marcus Schuterman
Man
Philip Conradsson