Caroline är en otroligt duktig golfspelare som likt en blixt från klar himmel fick beskedet att hon var tvungen att amputera benet inom 3 veckor. Månaderna innan hade hon precis överlevt en jordbävning. Som golfspelare måste det ha varit ett hårt besked: att leva utan ett ben – när det man drömmer om är en lovande golfkarriär!

Bloggen följde med Caroline under hela den här tiden och historien finns att läsa - vill du ha den snabba versionen rekommenderar jag att läsa några av de reportage och porträtt som skrivits om henne. Den är fängslande och jag tänker ofta på Caroline trots att vi aldrig har träffats. Jag fascineras av den livskraft hon beskriver – och jag tar åt mig av allt hon delar med sig av. En fantastisk inställning som handlar om att allt blir vad vi gör det till.

Caroline siktar fortfarande mot en golfkarriär även efter amputationen. Hon är en förebild för många och en uppskattad föreläsare. Sedan en tid tillbaka är Caroline också en del av Team GoCoCo.

Foto: Emelie Spjuth Svärd

Klockan är strax efter kl 19 och jag sitter här, nyduschad och med mjuka brallor och höstmyser. Precis så som jag önskade mig när jag flyttade in på den här holmen med stort K. På måndag kommer soffan så då blir själva mysandet lite skönare. Och så ska vi fixa lite mer belysning. Annars är den här lägenheten som vilken som helst, med undantag för Casalls R300 som står mitt i vardagsrummet. Oh well.

Jag sprang i min nya löparjacka från Adidas som lägligt nog matchas snyggt till mina turkosa kompressionsstrumpor från GoCoCo. Under hade jag en kortärmad underställströja från Craft. Kortärmat är himla smart alltså. Ungefär lika fantastiskt som västen jag pratat mig varm om. Jag sprang i Adidas Feather för första gången. Det är en lättlätt sko, men som ändå känns uppbyggd. Att springa i den är som att köra Mini – mycket roligt och mycket känsla! Om jag fick önska skulle jag vilja ha en lite bredare plös och skosnören som inte är så halkiga.

Och det sämsta? Tja, banan var rätt tråkig. Väldigt få hejade på 8km-löparna. Väldigt få hejade på 42.2km-löparna och hur många som hejade på de som sprang halvmaran vet jag inte – vi gjorde i alla fall några försök. Det hände inte mycket utmed banan så jag var rätt nöjd med att lyssna på senaste podcasten från Jillian Michales och fokuserade på att ta rygg på folk. Jag tyckte det var jobbigt att springa mest hela tiden och längtade tills dess att loppet skulle vara slut – och det var det snart nog. Det var inte jobbigt rent konditionsmässigt och bara lite jobbigt i benen, däremot var det  jobbigt för coremuskulaturen. Ska jag bli snabbare behövs mer coreträning alltså!

Sista 200 metrarna sprang vi inne på Olympiastadium och det var häftigt att få gå i mål på samma ställe som marathonlöparna snart skulle göra (även de som sprang halvmarathon). Upploppsrakan badade i solsken och det var skönt varmt där inne – innan start hade det varit ruggigt kallt så jag hade helst velat springa i dunjacka. Det hade jag ingen med mig. Och springa i löparjacka fick jag inte. Det är ju överdragskläder, sa Grabben. Så det fick bli t-shirt och min Craftväst. Jag hade tänkt springa i de turkosa kompressionsstrumporna från GoCoCo men när jag packade upp dem visade det sig att jag bara fått med mig högerstrumpan…

När jag gått i mål satte jag mig i solskenet inne på stadion och spanade in vinnarna av marathontävlingen (herrvinnaren kom in på höga 2.05 och damvinnaren kom väl in på 2.22 någonstans) och fascinerades över hur olika löpstilen var även bland de som sprang ohyggligt snabbt. En man kom in på under 2.30 och sprang som ett rådjur som snart skulle tippa över. En annan sprang nog över mållinjen med bröstkorgen före. Vissa sprang med kraftiga hälkickar – och andra sprang knappt med någon hälkick alls. Men snabbt gick det uppenbarligen!

Det som är jobbigt med att åka utomlands på sådana här lopp – oavsett om det är Amsterdam, Berlin eller Boston – är att det är så kallt på morgnarna. Svintidigt går man upp och ut i kylan i typ inga kläder alls (klockan 7 är det råkallt – även om det är uteserveringsväder vid lunch) – och har dessutom ätit en rätt märklig frukost innan. Inga (eller i alla fall få) caféer har öppet kl 7 en söndagsmorgon och att äta hotellfrulle för 29 euro under tidspress känns ovärt. Vi handlade diverse märkliga saker på en supermarket kvällen innan och drack smoothie och åt sliskiga frukostbars som smakade småkakor. För min del var det inte så världsviktigt att stoppa i mig supermycket energi, 8km är trots allt 8km (så jag avstod det torra vita brödet och bananerna) – samtidigt var just 8km grymt lagom att springa för att ta del av känslan och fatta vad Grabben pratar om när han pratar om Amsterdam marathon.

Stadion 45 minuter innan marathonstart (visst ser det kallt ut!)

Grabbens premiärlopp i klubbtröjan

20 min innan marathonstart

10 min till min egen start – jag hamnade, märkligt nog, i främsta startled…

Lite trängsel efter målgång…

Här är upploppsrakan!

Och här är vinnaren!

Grabben lyckades bra med att komma i mål

Och här är vi båda väldigt glada!

Grymma är också mina “medanordnare” – Jessica, Åsa och Soffan – och de instruktörer som körde klasserna under dagen. För att inte tala om sponsorerna: VitaminWell hjäpte till att släckta törsten, Holistics som gav varje deltagare en blandad påse med godbitar, Blueberry som skänkte hälsosam energi i stora salen, Les Mills som kittade RPM-cyklisterna med cykeltröjor, GoCoCo som bjöd på sköna strumpor, Casall som skänkte tävlingspris och som klädde oss rosa och Craft som skänkte en jäkligt snyggt cykeloutfit till en glad vinnare på sista klassen och så Gainomax som bjöd på energi när alla timmarna var cyklade. Stort tack till er alla – och till Sportlife Östermalm förstås, som var vår venue för dagen!

När allt väl var igång så gick det i ett. Nya deltagare dök upp titt som tätt medan andra körde på klass efter klass. Ute sken solen och där inne flödade träningsglädjen. Bössorna fylldes på med pengar och jag hoppade att alla hade roligt och var nöjd med träningen. För egen del blev det ett pass först på slutet. Jimmy körde extensiva intervaller – 7 minuter långa – lika jobbigt som det var roligt.

Efter träningen var vi ett gäng som gick till Foam på Karlavägen och fyllde på med energi. Tänk att man hunnit med ett helt träningsevent innan klockan slog 14! Vi hängde där ett tag men snart tog gäspningarna överhanden. Det här med att gå upp svintidigt på söndagsmorgnar tär på krafterna – men det är det helt klart värt!

Hur mycket samlade vi in då, kanske ni undrar? Jo, 8700 kronor än så länge. Vi har fortfarande några bössor ute på spridda ställen i stan, bland annat på Cycle Corner i Hammarby Sjöstad och på gymmet InMo på Östermalm – så sista kronan är inte riktigt räknad än. Grymt bra tränat allihopa – stort tack!

Som vanligt blåser det galet mycket här nere. Imorse när jag vaknade regnade samtidigt som solen sken men sedan tog solen över. Härligt – även fast jag hela tiden blir påmind om att våra fönster verkligen måste putsas…

Medan jag varit här nere har gänget i Stockholm hämtat hemlisar från Blueberry, packat påsar från Holistics, staplat dricka från Vitamin Well och återhämtning från Gainomax, grejat med vinster från Les Mills, GoCoCo, Craft och Casall. Vi är redo för träningsevent - visst kommer du! Om du fortfarande funderar tycker jag du ska ta med dig en kompis och boka varsin plats på någon av klasserna! I Göteborg drar man igång redan imorgon – i Stockholm kör vi på söndag!

 Jacka: Craft

Tights: Nike

Skor: Adidas

Hur som helst, på gruppen så berättade jag att jag verkligen fastnat för att springa med väst. Jag fattar inte att jag upptäckt det först nu. Västen i sig kan vara både tunn (som den jag har från Craft) och tjock och går att kombinera med så himla mycket: kortärmad underställströja, långärmad underställströja eller lager 2-tröja till exempel, särskilt nu när det är höst och allt möjligtväder. Så väst är en av mina plagg som är blir mer och mer oumbärligt ju högre på Maslowtrappan av träningskläder man står. Alltså: det är inte det första träningsklädesplagget jag rekommenderar att köpa – men det är himla praktiskt.

Andra sådana där praktiska plagg är kompressionsstrumpor som tipsades om i gruppen. Jag har sett hur många lila vader som helst de senaste veckorna och nu finns GoCoCos superpopulära kompressionsstrumpor också i turkos. Zensah leg sleeves är ett annat bra tips på kompression för vaderna och kan vara bra om man inte vill att det ska vara en strumpa. Dessutom är det himla färgglatt!

Ett tredje oumbärligt plagg, som jag faktiskt inte har i mina rätt gedigna träningsklädesgarderob, är tröja med ärmar i 3/4-längd – också det ett tips i gruppen: När t-shirt känns för kallt om baksidan av överarmarna och långärmat blir för varmt kring handlederna undrar jag varför inte fler träningsklädsmärken har 3/4-tröjor i sitt sortiment. Det skapar lite ha-begär hos mig. Igår sprang jag med kortärmad underställströja och det var fantastiskt skönt – för ofta är det inte om underärmen man fryser. Kanske blir det ännu lite bättre med 3/4-längd på ärmarna?

Finns det fler tips på oumbärliga träningskläder?

Cykelklasserna har bokats upp och är nästintill fullsatta men maila din anmälan till soffan.rhodin@hotmail.com för att få plats på reservlista om du inte bokat dig än. Den sista cykelklassen klockan 12 blir som en final för hela eventet och det får ni inte missa för det är då vi smäller av flest produkter och tävlingspriser från Gainomax, GoCoCo och Craft!

Det finns också en del platser kvar på MOJO yogan där du kan vinna en outfit från Casall, Powerstrippen där du får rabattcheckar från Blueberry och dessutom kan vinna en korg fullpackad med produkter från träningsbloggosfärens mest hyllade hälsokostaffär och på Body Balanceklassen kl 12 så kommer det finnas produkter och tävlingspris från Les Mills. På några av de andra cykeklasserna under dagen kommer du kunna släcka törsten från Vitamin Well!

All info om tider hittar du här. Passa på att gå med i Facebookeventet för löpande information.

Jag har aldrig varit på Super Saturday förut så jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta. På tunnelbanan såg jag en massa likadana Nikejackor och väl på plats kryllade det av dem. Såhär i efterhand upplevde jag Les Mills Super Saturday som ett högkoncentrerat Nikekonvent.

Vi började med frukost där Annika Sjöö och Fredrik Andersson berättade lite om de nya koncepten Sh’bam och CXWorks. Worksen har jag kört och vet redan att jag gillar – men Sh’bamen var jag skeptisk till. Hallå dans, liksom. Men ju mer Annika berättade ju mer nyfiken blev jag. Man behöver inte lära sig en lång koreografi och passet, som är 45 minuter långt, består av 12 låtar i olika stilar. Det låter som något för mig! Jag gillade Zumba just för att jag inte behövde lägga fokus på att komma ihåg grejer men fördelen med Sh’bam är att det faktiskt i n t e är Zumba.

Sh’bam kommer köras på SATS under hösten innan det introduceras vidare så det fick mig att börja fundera på det här med SATS alltså. Den nya klassen Fight Circuit låter nämligen också rolig…

Stämningen i Globen var grym med häftig belysning i den stora salen och det kändes som en gigantisk fest på 2000 pers. Sjukt många cyklar stod uppställda i en annan sal och förhoppningsvis hade man gjort något kul med belysningen här med – cykling har ju annars en tendens att bli lite bortglömt på konvent (The Convention är undantaget – det var en cool sal). En tredje sal hade laddats för body pump och den var också snygg och stämningsfull. Det är just det där med stämningen, det där lilla extra som jag förut upplevt på Nike och nu på Super Saturday, som är halva grejen!

Jag lämnade Super Saturday med nya Nike Free XT Motions Fit och en praktisk träningsväska som kommer få folk att undra vad Sh’bam är. Förutom de som redan vet såklart… I den låg ett par hyllade GoCoCo-strumpor, en träningströja och lite annat smått och gott som gjorde mig glad.

Finn fem bloggare! Nina i orange linne, Anna-Lena från Fitness bredvid, Åsa med ryggen mot kameran, Terese borta vid kaffet och så Fredrik där i bakgrunden.

Frullen

Mycket energi på scenen…

…och galet ös på golvet!

Det var sjukt mycket folk i shoppen så dit hann jag aldrig in

Cykelsalen

Andra salen

Och så jag då…

Skor – Nike

Tights – Casall

Top – Casall

Jacka – Craft

Det är snudd på sjukt hur unisona hyllningarna är. Jag kan inte annat än instämma i dem – men vill också påpeka att Crafts senaste version på löparstrumpor är riktigt bra. Jag vill ha mina strumpor ultratunna och tycker att många av dagens löparstrumpor är alldeles för tjocka. GoCoCo och Craft har fattat grejen!

Man är väl träningsbloggare…

Efter cykelinspirationen på Cycle Corner, där vi fick lära oss att utfallssteg eller ben- och coreövningar i redcord var bästa styrketräningen för cykelben, cyklade jag på en orange spinningcykel på Sportlife i Hammarby Sjöstad. Det var Viktor som ledde passet och upplägget passade mig perfekt: 5 intervaller på 5 minuter med 2 minuters vila. På slutet fick vi en bonus på 4 30-sekundersintervaller med 30 sekunders vila.

På styret på varje cykel hängde en goodiebag som Åsa, som arrangerade eventet, hade styrt upp mycket bra. Lite kul grejer från Holistic, tidningen Kadens, en kokosbar från Biofood och strumpor från GoCoCo låg i påsen. Tusen tack!

När jag skulle hem hade jag bråttom och satte mig på en Tvärbana som gick åt fel håll. Svor lite i min ensamhet ute på Sickla Kaj medan jag väntade på en tvärbana som gick åt andra hållet och önskade mig en taxi. Men jag kom hem – till slut.

Sofy & Erika

Soffan som ledde annat pass på Sportlife & Viktor

Erika testar cykel med hjälp av Treks Sverigeansvarige