ÅRE

Läs mina inlägg om livet i Åre

CYKEL

Läs mina inlägg om cykling

SKIDÅKNING

Läs mina inlägg om skidåkning

ÅRE

Läs mina inlägg om livet i Åre

CYKEL

Läs mina inlägg om cykling

SKIDÅKNING

Läs mina inlägg om skidåkning

Mullfjällets topp

Man tänker sig att fjälltoppar ska sticka upp och ropa hej med enbart sin uppenbarelse när man närmar sig. Men det gör de sällan. Tvärtom kan jag ofta undra om det här verkligen är toppen när jag kommit upp.

I Åre finns tre klassiska toppar: Åreskutan, Totthummeln och Mullfjället. Till Mullfjällets absoluta topp är det svårt att ens hitta, så det är tur att de där små nödstugorna står i närheten och markerar någon form av närhet till den högsta punkten. Åreskutans topp är mer toppig och därför en nobrainer och Totthummeln är likaså enkel att förstå vad som är vad.

Katta & Katrin

Där bakom någonstans är toppen – som du inte ser förrän du står på den

Vandringsväder

Jag har levt i den här Houdinijackan varje sval minut den här sommaren

Nödstugan!

När jag tar Mullfjällstoppen brukar jag parkera i Tegefjäll och ta grusvägen uppförbacken till Mr Bramwells WigWam som står där och längtar efter vintern. Därifrån kan du ana en stig uppför fjället. Följ den och du kommer snart nog att hitta på den markerade leden som tar dig hela vägen upp till toppen. Men det finns också en led från Duvedshållet.

Att göra Mullfjällets topp är en typiskt bra halvdagsvandring. Eller ett backpass om du gör toppen springandes. Kombinerar du Mullfjällets topp med Åreskutan och Totthummeln kan du gå till turistbyrån och få diplom.

Vi skippade diplomet och åkte hem och åt chips istället.

Hazelwing!

Ja tack snart preppar vi vinter

Vägen ner mot Tege bjuder på fin utsikt över Åre

Påminn mig om att rosa är himla fint

Hej hej från en bra vandringstur

Kommentarer

  1. Katta - Bucketlife

    Jag har ingen som helst räkning på hur många härliga dagar vi spenderat tillsammans. Men jag vet att jag vill ha oändligt många fler!
    Mullfjället var en härlig utmaning, extra kul att vi fick in lite hederlig bergsklättring också!

Frihet förändras över tid

Det är augusti och väderprognosen lovar regn men det kommer aldrig några moln på himlen. Jag och Hazel går våra morgonpromenader längre ut i sjön än vad vi brukar för där det är vatten ligger sandbanken bar.

Det är på somrarna jag brukar springa långa fjällstigar men min sommar har inte bestått av så mycket löpning. Det var väldigt länge sedan jag sprang. På väg hem från naprapaten igår så funderade jag över det där. Jag saknar inte löpningen i sig; för jag har ersatt det med något annat. Jag är tacksam över att löpningen inte är min identitet eller min största kärlek. Min identitet ligger snarare i ledord vars konkreta uttryck ändrar sig med tiden.

Det viktigaste i mitt liv är känslan av frihet. Exakt vad det innebär förändras över tid och kan också vara exakt olika samtidigt. Att stå med nakna fötter i en kall fjällbäck. Att cykla landsväg längs ett hav av lupiner. Att landa själen i en solnedgång långt bort från andra röster. Att svettas och känna sig oändligt stark precis under mjölksyratröskeln. Att trampa grusväg på sin cyclocross och känna dammet omsluta benen men tänka att det gör inget för snart väntar svalkan vid en badbrygga. Att paddla nära vattenytan och ha oändligheten bredvid sig. Att stå på en topp och blicka ut åt alla håll och inte se en enda vägg.

Cykling har ersatt löpningen. Att tappa tid och rum bland stig, sten och rötter är att ge kärlek till både själ och hjärta. Jag vill skapa starka ben i spinningsalen för att få full utväxling på min cykel. Eller mina cyklar! Min mountainbike, min cyclocross och min landsvägscykel.

I Åre har vi just nu besök av vår vän som har cykelbutiken 30K i Skövde. Där nere väntar min nya mountainbike som jag precis köpt. Jag har en BMC Speedfox 02 Two just nu – och den nya är också en BMC Speedfox fast med lite andra komponenter. Det innebär att det finns en BMC Speedfox mountainbike till salu. Den är varsamt körd och utan repor. Hör av dig om du är intresserad av att köpa (sararonne@gmail.com)! Just nu står den i Åre men snart finns den i Skövde.

Här kan du läsa mer om cykeln! 

Kommentarer

  1. pilla

    Håller med om att träna det man tycker är kul är det bästa!

  2. Sara

    ja ❤️❤️❤️

  3. MarathonEmma

    Man ska alltid göra det som man tycker är kul och kroppen tillåter att göra. Själv har jag också hittat till cykel de senaste åren, dock landsvägscykel men det är fantastiskt härligt att kunna variera träningen! 😁

  4. Sara

    ja landsväg är min första cykelkärlek. en sådan släpper man aldrig!

När kroppen är i panik utsöndras en viss sorts doft. Jag känner den tydligt.

Det är måndag morgon och jag kommer inte upp ur sängen. Paniken växer i kroppen. Min högra sida krampar runt ryggslut och sätesmuskel när jag försöker använda den. Vilket man gör när man ska röra sig rätt så mycket överhuvudtaget.

Jag försöker vända mig. Häva mig upp. Lägga mig kors och tvärs. Till sist ålar jag ner på golvet och ringer efter min kille som kommer och inte riktigt vet vad han ska göra. Och det vet inte jag heller.

När kroppen är i panik utsöndras en viss sorts doft. Jag känner den tydligt.

Efter ett tag lyckas jag stå upp och musklerna hamnar i någon form av statisk vila. Min sönderkrampade muskel är helt slut.

Jag ringer min naprapat och hon har tid om en och en halvtimme vilket är ungefär samma tid det tar för mig att komma dit. Med små, korta steg tar det mig 45 minuter att gå in till byn från mitt hus. Vanligtvis är det en promenad på tio minuter.

Hon konstaterar snabbt att hon inte kan göra något. Mina muskler går inte att behandla i det tillstånd de är. Bara hon lyfter mitt högra ben protesterar hela rygg- och sätespartiet med den där ilande känslan som får mina nerver att frysa till is. Känns det som.

Nästa anhalt är hälsocentralen för att få lite muskelavslappnande. Det är en timmes kötid och jag står upp hela tiden. Om jag sätter mig ner kommer jag inte upp, tänker jag. Att stå känns ändå rätt skönt jämfört med känslan från morgonen och efter en lång stund med Dr Phil på TV:n framför mig får jag fem minuters tid med läkare som skriver ut recept åt mig. De där recepten är allt jag vill ha. En mix av stark Panodil, Diclofenac och Paraflex. Smärtstillande, antiinflammatoriskt och muskelavslappnande.

Klockan är nästan två och jag har långsamt promenerat runt byn från naparapat till läkare till apoteket. Jag stannar till på Espresso House för att så snabbt som möjligt få i mig något i magen innan det ska landa piller där. Det ena ger biverkningar i form av magsår och det andra gör en snurrig. Jag arbetar preventivt och beställer en banana split frappucino. Det är stressen i kroppen som gör valet åt mig och nästa vecka får du ett podavsnitt på just detta ämne!

Jag vill helst inte vara still och är i långsam rörelse resten av dygnet. Långsamt känner jag musklerna slappna av och jag vet att det är en låtsaskänsla orsakad av små, vita tabletter. Jag har maxat dosen rejält.

Morgonen efter är jag orolig att röra på mig. Tänk om det ska krampa likadant igen. Men jag känner inget. Jag rör mig rätt så obehindrat – frånsett min vanliga stelhet från mitt ryggmärgsödem som envist hänger kvar och som gör att mina muskler alltid ligger lite på gränsen. Jag är på jobbet hela dagen och känner inget då hellet. Tänker hoppfullt att allt har släppt men påminner mig själv att det ju är en låtsaskänsla.

Kvällen tillbringar jag vid Byxtjärn. Några kilometers långsam promenad till en tjärn vid foten av en Åreskuta i en för mig ovanlig vinkel. Byxtjärn ligger i Björnen och här är jag sällan. Jag bor på andra sidan om byn. Jag badar en kort sväng och sitter länge på en platt sten under solen medan kvällen vandrar in.

Det är den sista juli och solen är varm medan jag låtsasmår och har mig. En fin kväll ändå!

Foto: Katrin Sahlin

Sida 4 of 2 454« Första...23456...102030...Sista »

I samarbete med Svenska Spel