Nu när det är vår så är ju cykelsäsongen i full gång. Jag tänker inte på eget utövande utan den cykling man ser på TV! Jag har hunnit med flera etapper av Girot och beskådat en hel del omplåstrade ben. Det verkar vara halt i Italien när det regnar… Förutom cykling så gillar jag att kolla på friidrott. Längtar lite efter några stora galor! Det är där man ser Christophe Lemaitre, som den senaste ASICS-videon handlar om. Eller, främst hans coach.

Jag har också skaffat mig en coach. Jag ska presentera henne vid närmare tillfälle lite senare. En coach som liksom sitter på min axel. Vi har aldrig riktigt tränat tillsammans men det är inte heller det jag vill ha. Då har jag istället Grabben. Ikväll ska vi bege oss ut!

Sponsrad video

Jag har inga problem med att en PR-byrå kontaktar mig och vill att jag tävlar ut produkter eller att jag för egen del ska testa grejer – utan ekonomisk ersättning. Det är liksom det en PR-byrå gör: jobbar med icke betalda kanaler. Till skillnad från exempelvis en mediebyrå som placerar rätt grejer i rätt kanaler utifrån sin kunds räkning. En PR-byrå ska såklart också fokusera på att få ut budskap (eller produkter, tjänster eller vad det nu kan vara) i rätt kanaler och här rankar olika ställen olika högt utifrån målgrupper, läsare och så vidare. Men – många PR-byråer är glada att få ut något alls. Jag läser ibland upprörda bloggare som är arga på PR-byråer eftersom byrån inte vill betala för platsen men hey, det är lite det som i grunden är grejen med PR!

Saker och ting förändras över tid och i ett digitalt landskap så finns det fler saker som spelar in. Nu handlar det inte bara om exponering längre, utan inlägg som länkas blir en del av ett digitalt ekosystem som också har andra värden ur andra aspekter. Inlänkar är sådant som har en prislapp exempelvis. Det hävdar ofta bloggare till PR-byrån. Men, länkar är sällan (även om det ibland händer) något som liksom ingår i PR-byråns uppdrag. Man vill mest åt exponeringen så att man kan visa kunden att kolla, såhär många inlägg genererade den här kampanjen.

Jag hävdar bestämt att det digitala landskapet påverkar organisationer på flera sätt och flera olika avdelningar – men organisatoriskt så är man inte riktigt redo. Vem ska ha hand om det digitala? Marknadsavdelningen? Produktutvecklingarna? Informationsansvarige? Consumer insight – om man har en sådan? Ledningsgruppen? HR? Kundservice? Alla berörs och alla är relevanta mottagare och deltagare i frågan om vilken nytta kommunikation med digitala påverkare tillför – men organisatoriskt sett så är det ärligt talat inte supertight mellan dessa avdelningar. Ni som någon gång arbetat i gränslandet mellan till exempel sälj och marknad vet förmodligen vad jag menar!

Med det sagt: de flesta företag som kontaktar mig är byråer av någon form. Någon vill ha länkar, en annan vill ha exponering. Vissa vill köra en barter och senast idag blev jag erbjuden ett armband mot en länk. Jag behöver inga armband så jag tackade nej utan att bli särskilt upprörd. Orka, liksom. Däremot blev jag för några veckor sedan kontaktade av ett nystartat företag med en nystartad sajt som designar t-shirts med tryck på. Man ville att jag skulle designa en tröja åt dem. Och att jag skulle marknadsföra den här tröjan på min blogg och hänvisa till deras sajt. Med andra ord: komma på produkten och sedan hitta kunderna. Kul grej, inledningsvis. Det var bara det att jag skulle göra det utan att ha något för det: ingen ersättning, ingen trafik (hallå, en nystartad sajt) men jo, visserligen en inlänk (hallå, en nystartad sajt – vad är värdet på den länken?). Jag undrade vad jag skulle vinna för det och fick svaret att det är ju “kul”.

Hallå, come again?

Varför jag ska designa och marknadsföra en t-shirt som säljs på en nystartad sajt med den enda ersättningen i form av “det är ju kul” är för mig en fråga utan vettigt svar. Ursäkta, men kul betalar inte min hyra. Kul betalar faktiskt inte ens mitt webbhotell. Kul är inte en anledning varför jag ska dra trafik till någon annan utan en realistisk chans att jag får trafik tillbaka. Kul hade kunnat vara tillräckligt om det gått pengar till välgörenhet eller något annat bra men kul är inte en anledning till varför jag ska göra jobb där jag inte vinner ett enda dugg och där allting går till en annan persons ficka. För kul kan jag ha ändå.

Jag gillar PR. Jag är intresserad av nya grejer och nya saker och nya upptäckter och nytt hitten och datten. Jag gör väldigt lite saker för pengar, för mig så finns det ofta andra värden än ekonomisk vinning. För mig betyder PR att jag får testa och sedan tycka och tänka precis vad jag vill om det – även i bloggform. Och det gör jag. Så snart det är pengar inblandade så har jag åtagit mig något. Det är en affärsdeal. En annan grej. Då ska jag helst gilla det jag promotar på förhand för ärligt talat vore det en mardröm om jag får ersättning för att promota något jag ogillar. Dessutom raserar det mitt förtroendekapital något enormt. Klart ovärt!

Så nä. Jag kommer fortsätta tycka att debatten om att man ska pröjsa för PR är rätt märklig. Däremot är samarbeten en helt annan grej. Och innebär helt andra premisser. Och det är där ersättningsaspekten bör komma in. För jag tycker inte heller att bloggare ska undersälja sig.