ÅRE

Läs mina inlägg om livet i Åre

CYKEL

Läs mina inlägg om cykling

LÖPNING

Läs mina inlägg om löpning

ÅRE

Läs mina inlägg om livet i Åre

CYKEL

Läs mina inlägg om cykling

LÖPNING

Läs mina inlägg om löpning

Min helg

En av alla nya sporter som jag är nyfiken på är kitesurf och jag tänkte att den här helgen skulle få symbolisera starten på hela den grejen. Synd bara att vädret ville annorlunda och att det typ inte blåste. Alls.

Jag har haft min killes kitesurfgrejer hos mig hela vintern. Han har kitesurfat på Åresjön några gånger medan jag toppturade på andra sidan. I somras kitesurfade han i Varberg på vår tredje dejt som blev en roadtrip till västkusten.

Redan då provade jag hans lilla foildrake och i fredags eftermiddag provade jag den igen för att lära mig mer om vind och sådant. Precis när vi blåst upp hans större kite så dog vinden och så blåste det inte mer vare sig i lördags eller idag och så var det med den fortsatta utvecklingen. Men, jag har i alla fall börjat!

Nästa steg är att faktiskt ha något under fötterna…

Jag har aldrig haft ett intresse för kitesurf men relationer påverkar en, oavsett om det handlar om kompisar eller kärleksrelationer. Katta skrev ett väldigt bra inlägg om det här med digitala relationer som jag tycker du ska läsa!

Och är du nyfiken på kitesurfing så ska du läsa Emmis blogg och Lina Björkskogs blogg!

Istället för kitesurf så åkte vi till Ristafallet i lördags. På vintern är Ristafallet det vattenfall man kommer allra närmst. Men på våren när vårfloden är som mest intensiv så är Tännforsen allra häftigast. Och på sommaren gillar jag Brudslöjan allra mest eftersom det är minst exploaterat.

Ristafallet

Man är rätt liten där bredvid ändå

Några sekunders solsken

På kvällen firade vi en av mina kompisar och kollegor som fyllde 30 med en helkväll på byn och en runda på Fjällpuben, Parkvillan och till sist Werséns innan vi trillade hemåt strax efter klockan 2.

Förutom det så har helgen bestått av långa frukostar och japanska maträtter. Sedan hittade vi en lök i kylen och blev sugna på lökringar. Och nu är jag sugen på våriga sneakers, surfshorts och fler fräknar på näsan.

Långrfrukost

…och lökringar!

Kommentarer

  1. Katrin

    Ni skulle ha varit vid Helgas. Där var det vind och vi blev passerade av två som kitade. Det gick snabbt för dom.

  2. Sara

    haha ja. kanske hade varit lite för mkt överkurs för mig från början. 🙈🙈🙈

  3. Emmi - explorista.se

    Så synd att ni inte fick vind, men det kommer en annan helg! 🌞

  4. Sara

    yes, det gör det garanterat! och jag fick ju prova på lite i alla fall! :D

Nu är det ett år sedan livet hände

För prick ett år sedan stegade jag yrvaket in på Löwenströmska sjukhuset utanför Stockholm. Yrvaket för att det var långt före frukosttid på morgonen. Dörrarna var låsta, korridorerna tomma. Jag var första patienten som skulle opereras den dagen.

Här är inlägget från operationsdagen. Jag minns fortfarande allting väldigt tydligt.

Men kanske är det känslan från alla dagarna efteråt jag minns allra mest. Och gläds så väldigt mycket åt. Jag var konstant high on life under månader efteråt. Det var som ett långt segerrus. Jag var så väl medveten om det att jag också var rädd för när det skulle ta slut. Eufori varar inte för evigt och det är det som är skrämmande när man är mitt i det. Highs and lows.

Någon vecka efter operationen skrev jag såhär:

Jag vill aldrig tappa bort känslan av glädjen från varje steg som jag kan gå, men jag vet heller inte riktigt hur jag ska hålla kvar den. Ju längre tiden går desto mer självklart blir det. Jag kommer sakna den där nyfunna glädjen samtidigt som jag vet att jag kommer glädjas med annat, på samma sätt som jag gjorde förut.

Jag minns så tydligt glädjen från sakerna jag gjoprde efteråt. Som den här kvällen då jag ville bli nypt i armen. En vecka senare sprang jag ett kort pass i linne.

Jag var high on life i Lofoten och behövde lika lite sömn som det var mörkt på nätterna. Alltså nästan ingen. Jag äventyrade i det stora och i det lilla. Sprang euforiskt på Åreskutan i regn och dimma mitt i natten. Jag jobbade massor men ändå känns det som om jag var ledig hela tiden. Livet var ett äventyr och vad som helst kunde hända.

I augusti sprang vi en massa mil på Kungsleden och det var liksom finalen på det hela. Ett överjävla stort segertecken trots att det var skitjobbigt.

Såhär ett år senare har jag inte samma euforiska känsla. Den har ebbat ut. Kanske utvecklats. Saker har landat. Blivit bra. Och det är ju skönt att ankra och sådär men fan vad jag saknar livets liv ändå.

Om två veckor ska jag följa upp min operation med en ny magnetröntgen. Allt är hundra procent i hjärtat men inte i ryggen och det är som ett skavande litet duggregn i allt jag gör just nu.

En månad efter operationen gick jag hike upp till Saras frukosttopp och var såhär glad

Jag kunde äntligen gå utan att få ont i benen

Känslan jag hade var att jag ägde världen

…och det gjorde jag såklart också. Som här efter en midnattstur på fjället!

Unfuckwithable

Kommentarer

  1. Trail & Inspiration

    Ja, det gäller att vara tacksam. För livet. <3
    Kram M

  2. Sara

    ja!

  3. Therese Ålstig

    Så härligt, ibland behöver vi påminnas om vad våran kropp kan.. Och vad vi faktiskt klarar av.

    Så härligt bara att kunna förflytta sig obehindrat eller kunna känna friheten i rörlighet.

  4. Sara

    Verkligen. vi tar det så mycket för givet!

”Det är så förbannat jävla vackert”

Det stormar om morgnarna här i Åre. Som om vädret vill piska oss till duglighet och arbetsuppgifter. Sedan när allt det där är gjort vänder det och solen stryker oss på kinden. Himlen blir pastell, vinden mojnar och allt är tyst.

Efter jobbet hämtade jag Katrin och så packade vi bilen med turskidor och åkte till Ottsjö. Fjällupplevelsen börjar redan på vägen dit. Jag älskar när fjället tornar upp sig framför vägen! Det känns som utomlands trots att det är tre mil hemifrån.

Spåren från påskfirandet syns tydligt. Solgroparna är överallt. ”Där borta satt vi hela påskafton” utbrister Katrin och pekar mot en glänta. Några minuter senare stannar jag och svär högt. ”Det är så förbannat jävla vackert”.

Ottsjöplatån ger mig samma känsla varje gång. Det är så nära men ger ändå en sådan mäktig känsla. Här brukar det vara fullt av renar i maj och här brukar det ligga spång som det är lätt att vandra och springa på om sommaren. Men nu skidar vi. I spår om vi vill. Fritt på fjället om vi hellre känner för det.

På ett ställe där snön smält bort och en stenplatå börjat visa sig gör vi paus och Katrin fiskar upp en termos med ingefärsvatten. Solnedgången ger flares i ögonvrån och vi fotar sönder alltsammans tills jag inser att det inte går att fota mer.

Sedan vänder vi och åker nerförsbacke hem hela vägen. Skymningen är rosa och vi måste vända oss om flera gånger för att vara säkra på att inte missa en endaste bit livskvalitet. Den här kvällen behöver vi inte oroa oss. Vi fick det i överflöd.

Kommentarer

  1. Katta Bucketlife

    Alltså herrejävlar vad fint! Vilken kväll! Och eftersom jag varit på episka platser med er ett otal gånger så vet jag PRECIS känslan och fotandet :D Underbart!

  2. Sara

    ÄLSKAR SVORDOMARNA

  3. Sara

    ja nästan som en havshorisont som solen tippar bakom

Sida 10 of 2 435« Första...89101112...203040...Sista »

I samarbete med Svenska Spel