Träningsglädje

När jag gick och la mig igår kväll var planen för söndagen att ta ut racern (han/hon har ännu inget namn, hjälp mig!) på en tur. En lång tur. Jag skulle testa på det där med en inverterad ätardag som jag och KarinTri diskuterat över en kopp på Kaffeverket. Men vädret ville annat. Flera gånger under natten vaknade jag av vinddån och regnsmatter och på söndagsmorgonen var vädret allt annat än upplyftande. Det såg grått ut. Och blommorna på grannarnas balkong dansade i blåsten. Jag skrev av cykelturen.

Istället väntade jag in att gymmet skulle öppna. Det gick rätt många timmar. Men så slog klockan 15 och snart var jag där. Jag tänkte köra benstyrka, spinning och så en powerwalk till ICAMaxi för att träffa Grabben och veckohandla. Inte heller den här planen höll.

Någonstans mellan baksida lårhöftlyft på boll och benböj med stång fick jag ont i ländryggen. Jag fortsatte med lite enbensböj i benpress och några andra övningar som inte belastade ryggen men sedan kastade jag in handduken och sket i spinningen. Not in the mood. Istället satte jag Per Morberg i öronen och gick den inte särskilt natursköna vägen till ICAMaxi.

Imorgon är det måndag och det är nog lika bra. Jag tränar bäst på vardagarna. Kanske bör jag styra om mentalt så att prestationsträningen ska ske på vardagarna och bonusträningen och lyxträningen sker på helgerna! Visst, dagens omstuvning berodde på ryggen men ärligt talat så kändes det inte alls särskit lattjo att gå till gymmet idag. Jag ville hellre köpa mig en stor godispåse med lösgodis (lösgodis lockar av någon anledning mer än annat godis trots att det är same same) och bänka mig framför en film. Planen att köpa lösgodis bestod ända tills jag kom fram till godishyllan. Men väl där så lockar det inte mer. Inget godis är liksom gott nog. Så det där med lösgodiset och filmen handlar egentligen om att jag vill åt en viss känsla – inte äta godiset i sig. Jag köpte en vaniljtvål istället.

Gamla favoritbyxor från Stadium. Och favorittröjan från Columbia Sportswear. Löpardojjorna NewBalance 1064 fick vara transportskor för dagen.

Tweet This Post

Det märks att det börjar bli mycket träning nu. Jag är hungrig idag! Och jag orkade inte köra lika tungt på lunchpasset. Tricepsövningarna gick okej, men ryggträningen fick lida lite. Rygger kräver tyngre vikter och då blir det lite jobbigare. För att inta tala om uppvärmningen på crosstrainern. Benen är slut!

Cykeln var tungrullad imorse så den vill nog också ha lite vila. För det var väl inte jag som var trött? Jag som vaknade före klockan för en gångs skull, och satt på sadeln innan mjökbonden sagt god morgon till kossorna.

De första minutrarna på cykeln gjorde ont. Jag har inga skav, men baken är liksom öm. Men så efter ett tag fann jag mig tillrätta på sittbenen och det gick rätt så bra, tills dess att jag var tvungen att ändra ställning på sadeln. Då gjorde det ont igen.

Nu står cykeln parkerad på sin handduk i lägenheten och får lite vila. Den behöver pumpas! Tydligen ska man göra detta inför varje pass eftersom däcken släpper ifrån sig luft typ hela tiden. Jag måste skaffa mig en golvpump och olja till kedjan. Cykeln kräver lika mycket pyssel och omvårdnad som ett husdjur!

Ikväll kanske jag skippar träningen helt (har ju redan lyckats klämma in 3 timmar idag och har fortfarande 700 crunches att avverka) till förmån för fika med GAX-Staffan och kanske lite matshopping. Kylskåpet ekar så tomt att jag var tvungen att köpa take away från Nudelbaren på Storgatan till lunch. Sådant händer sällan när jag jobbar hemifrån.

För den som är nyfiken har jag mellan måndag och onsdag lunch lyckats cykla 15.9 mil, gjort 1400 crunches och tränat totalt 630 minuter varav 210 är giltiga i min 500 minutersutmaning. Kort sammanfattat kan jag säga att 1) utmaningen skulle ha varit lite enklare med mer cykelvana i rygg och rumpa 2) utmaningen skulle ha varit enklare om jag inte dessutom behövde jobba 8 timmar per dag 3) utmaningen skulle ha varit enklare om den inte var så gigantisk. Varför fick jag för mig att allt skulle börja på en 5:a när alla goda ting är 3?

Tweet This Post

Biceps hör till mina svagaste muskelgrupper så det är inte konstigt att jag inte har några Hollywoodarmar. Lägg till en fettprocent som inte är särskilt smickrande och bevittna resultatet: mina armar ser inte särskilt tränade ut. Jag har därför definierat armarna som ett av mina problemområden, eller som någon påpekade: områden jag vill förändra och förbättra. Fokus ska ligga på målet (muskeldefinition) inte problemet (celluliter, eller vad det nu kan vara).

I det ex av Oxygen jag köpte med mig hem från Kanada finns ett program för biceps med (och ett gäng andra muskelgrupper, konstigt egentligen hur kan kan skriva om och om och om igen om samma sak…) och idag plockade jag lite inspiration från det. Programmet går ut på att variera greppet så att så alla fibrer får jobba, annars är det vanligt (i alla fall för mig) att jag varierar övningarna men inte tänker så mycket på det där med greppet.

Jag började med att köra 2 set 21:an för att vara lite varm – och lite trött – i musklerna innan jag satte igång. Jag supersettade mig igenom det mesta med 3 set och 10 reps på varje övning: curls med brett grepp i kabeldrag + hantellyft åt sidan med hantlar, curls med v-grepp i kabeldrag + axelpress med hantlar och curls med rep. Jag avslutade med 2 set 21:an igen för att kräma ur det sista ur armarna.

Det kändes som ett rätt kort pass, men effektivt ändå. Jag var otroligt trött i benen efter gårdagens benstyrka på lunchen – och nu är jag trött i armarna också… imorgon kommer jag vara dubbelt trött i armarna för då ska jag köra triceps.

Tweet This Post

Igår morse vaknade jag kl 07.50 och hade inte en aning om att jag 12 timmar senare skulle ångra min glada utmaning. Däremot visste jag att jag vaknat för sent för att cykla morgonpass.

Kl 08.00 öppnar jag jobbdatorn och börjar kika igenom semestermailen. Eftersom jag jobbar hemifrån den här veckan tar jag crunchpauser istället för skvallerpauser. Då och då lägger jag mig på yogamattan och gör 100 crunches. Om man ska göra 5000 reps på en vecka krävs i 714 per dag. Efter 300 har jag ont i magen. Bara 4700 kvar.

Kl 11.30 är jag på gymmet. Det tar mig 4 minuter att gå dit: jobba-hemma-lyx! Jag värmer upp på crosstrainern i en kvart och ökar motståndet varje minut. Jag badar i svett. Sedan kör jag utfall i smith på bräda med höga knälyft, enbensböj i benpress varav det sista setet i källaren (det bränner extra mycket där!), höftlyft på boll för baksida lår och slutligen benböj mot boll för att kräma ut det sista ur benen. I all hast glömmer jag vadhävningarna.

Kl 12.30 fortsätter jag jobba. Och det händer inte så mycket under de kommande timmarna. Jag lyssnar med ett halvt öra på dagens sommarpratare som är min gamla gymnasiekompis. Igår pratade en annan före detta klasskompis pappa. Jag undrar på Facebook om det är min tur nästa år, och det verkar det tydligen vara av gensvaren att döma.

Någon minut efter kl 17.00 lämnar jag lägenheten och tar racern med mig. 10 mil är planen. 2 varv på en 5-milsbana. KarinTri har gett mig rådet att ta det lugnt och inte gå ut för hårt så att jag inte får ont i knän eller andra kroppsdelar. Efter bara 5 mil förstår jag vad hon menar. Någon gång ibland, precis efter en brant uppförsbacke, känner jag lite obehag i knät. Och uppförsbackarna fortsätter komma. Branta jävlar!

De första 27 kilometrarna gör jag på en timme. De efterföljande 5 på 10 minuter trots envis uppförsbacke (och härlig utförslöpa). Men efter 40 km går luften ur mig. Och ryggen går av. Känns det som i alla fall. Jag måste stanna alldeles för ofta för att liksom räta ut den och det tar evigheter att komma någon vart. Motvinden är så stark att mina vippiga fransar blåser ner mot ögat som en gardin så att jag knappt ser – ändå har jag glasögon på mig. Helt plötsligt känner jag mig så sömning att jag skulle vilja lägga mig i ett dike där och då och sova lite. En vass del på cykeln har skavt sönder tyget i min byxa och nu skaver huden. Aj! Och så skaver rumpan. Jag svär över utmaningen och vill helst gå tillbaka och radera inlägget. 5000 corereps är ju en barnlek i jämförelse. Det ger inte skavsår i alla fall. Jag tänker att jag blir glad om jag i alla fall fixar 25 mil den här veckan.

Planen på 10 mil ikväll redigeras till 6.6 mil. Jag är trött på motvinden som är där oavsett åt vilket håll jag cyklar. Men jag tar ändå inte den kortaste vägen hem och det är jag stolt över. När jag kommer hem är Grabben borta och mina nycklar finns på fel sida om dörren. Grabben är och springer långpass visar det sig. Medan han pallrar sig tillbaka kollar jag pulsklockan. Snittpulsen låg på 75% (inkl alla stopp) och kaloriförbrukningen på nästan 2000. Jag känner mig tom på energi och frusen och duschar hett tills jag får alldeles dåligt samvete för alla barnen i Afrika som inte har rent och fint och varmt vatten som vi.

Och nu sitter jag här. Och ska skriva bröllopsreportage om ett par som gift sig på en paradisö. Imorgon väntar galet mycket träning igen men det är cyklingen jag bävar för. Eller, inte cyklingen i sig – men allt det där skavet och ontet. Att cykla är hur kul som helst – de första 4 milen. Hur länge måste man öva innan det känns lika bra i 15 mil tror ni?

Glad på förmiddagen. Pigg också, faktiskt! På golvet ligger yogamattan där 5000 corereps ska utföras.

Tweet This Post

Jag har under de senaste dagarna funderat på varför man tränar muskelgrupper och inte problemområden. Alltså, om man nu tränar för utseendets skull – vilket många gör och vilket det inte är något som helst fel med (det betyder inte att man per automatik har taskig självkänsla vilka vissa ibland får för sig) – varför skriver man till exempel upp “biceps + rygg” i almanackan? Varför skriver man inte “överarmarna”, “magen”, “höfterna”. I slutändan är det ingen skillnad, men om man kan lura huvudet lite så varför gör vi inte det?

Tre av mina problemområden, alltså områden jag skulle vilja gilla mer på min kropp, är: 1) armarna 2) låren 3) magen. Det finns fler områden jag vill gilla mer, men det finns också områden jag gillar hur mycket som helst. Och ibland när jag sitter hemma i soffan och har svårt att slita mig därifrån så står det kanske “biceps + triceps” i min almanacka. Och det låter ju inte så himla spännande. Men skulle det stå “Hollywoodarmar” (eller något annat man går igång på) skulle vägen till gymmet inte vara så himla lång. Förstår ni var jag menar? Genom att direkt, istället för indirekt, träna våra problemområden så påminner vi oss på en gång om mot vilket resultat vi är på väg.

Jag ska testa att träna mina problemområden ett tag. Man vet inte om saker och ting funkar om man inte vågar, eller vill, testa. Alldeles nyss tränade jag “armarna”. Bicepscurls, hantelpress, flyes, drag till hakan, utåtlyft med hantlar och kickbacks.

Tweet This Post

Idag har jag inte tagit många steg. Vaknat. Druckit smoothie. Jobbat. Ätit wokade grönsaker med lax och mozzarella. Jobbat lite mer. Gått de 5 minutrarna till Beauty Bar där jag fixar mina fransar. Tagit en latte på vägen. Och nu sitter jag här.

Jag kollar friidrott och ska jobba lite mer så att jag blir klar med allt jag tänkt mig – imorgon är sista arbetsdagen och sedan har jag semester i 6 hela dagar. Det blir den längsta sammanhängande semestern för i år tror jag. Nästa år får det bli annorlunda!

Träningsvärken har släppt i benen – men satt sig på mina biceps nu istället. Imorgon vet jag inte vilken kroppsdel jag ska ge mig på?

T-shirt: Old Navy i New York. Cardigan: VeroModa. Byxor: Casall. Skor: Nike. Glasögon: Alexander McQueen.

Tweet This Post

Jag är inne i ett styrketräningsflow och det är bara att tacka och ta emot. Eftersom jag har grym träningsvärk långt, långt inne i benen fokuserade jag på överkroppen i eftermiddags.

I början kändes antalet övningar både jobbiga och tunga men det gick i ett huj. Såhär såg det ut, även om ordningen inte är riktigt rätt (alla gjordes i 3×10 reps):

• Dynamisk bicepscurls med hantlar som övergår i hantelpress.
• Bröstpress i cablecrossen + baksida axlar i cabelcrossen.
• Halvliggande bänkpress (tar på bröst och axelns framsida) + french press.
• Ryggrodd på bänk.
• Axeldrag i kabeldragsmaskinen + rodd i kabeldragsmaskinen.
• Latsdrag på knä med smalt handtag i kabeldragsmaskinen.

Tweet This Post

Jag har bjudit in träningsvärken till fest och vi har partaj i min rumpa och djupt inne i låren. Jag tror aldrig jag skrev om just det passet på bloggen.

I söndags körde jag lite crosstrainer, styrketräning och spinning. Jag körde inte så många benövningar, men jag gjorde lite andra grejer än jag brukar:

Den första övningen jag inte brukar köra är utfall i smith där jag har främre benet på en bräda och med det bakre går ner i utfallsposition och sedan liksom för det uppåt och framåt så att jag har det i 90 grader framför mig. Fattar ni vad jag menar? Det är en mycket bra övning som tog där den skulle.

Men den övning som jag tror tog ännu mer var att köra benpressmaskinen med 1 ben i taget. Jag växlade mellan att köra hela knäböj i benpress och att köra knäböj i källaren. 1 ben tar galet mycket och gav mer träningsvärk trots att jag körde halva vikten av vad jag brukar. Kanske fick lite andra muskler jobba denna gång…

Tweet This Post

Det bästa sättet att gå ner i vikt är att träna. Och då snackar jag inte om att bränna kalorier. Jag kanske är lite konstig – men när jag tränar blir jag så sjukt ohungrig! Att äta känns som det jobbigaste som finns. Mycket jobbigare än sista spinningintervallen eller de två sista repsen.

Jag tror att KarinTri håller med mitt påstående till rubrik. Visserligen vet jag inte hur hennes hunger påverkas av träningen – för det har vi nog aldrig pratat om – men däremot vet jag att hon som iron man-triathlet tränar så långa pass att hon liksom tränar förbi måltiderna. Och det är ju också ett sätt att gå ner i vikt (om man nu vill det).

Jag planerade för trerätters på hemmaplan ikväll med klassisk toast skagen, asiatisk wok till varmrätt och “nyttig” gino till efterrätt. Men det där skulle jag aldrig orka sätta i mig nu. Efter att ha kört crosstraineruppvärmning, ben- och magstyrka och sedan ett spinningpass skulle jag helst vilja ha maten injicerad på något sätt.

Det där är mönster som följt mig ganska länge. När jag tränat långa pass (ultralöpning eller ultralångt längdskidpass) så har jag aldrig orkat äta. Förut har jag därför fått i mig för lite energi – eftersom jag inte orkat äta det jag duktigt haft med mig. Men jag har lärt mig och brukar numer ha med mig mycket drickbart (pucko är favoriten).

Jag funderar en del på varför det är såhär. Varför går det bra att dricka min måltid (hello smoothie!) medan det vänder sig i magen vid tanken på att äta maten?

På väg till gymmet!

Tweet This Post

Idag körde jag mitt första spinningpass på jag vet inte hur länge! Spinningglädjen dog lite när jag lämnade SATS för Form. Idag körde jag för en ny instruktör och han bjöd på bra musik och bra drag men… tja det märks vilka instruktörer han tagit intryck från – för han körde på samma stil som de andra spinninginstruktörerna på Form. Det är svårt att nöja sig med det man har på hemmaplan när man (jag) är bortskämd att köra för svenska spinningeliten! Det finns ju en anledning till varför de jag uppskattar att köra för faktiskt är desamma som kör på diverse konvent…

Innan spinningen cyklade jag i 20 minuter till Alex Schulmans sommarprogram från förra året. Jag har hört det förut men snurrade det ett varv till. Jag vet inte vad jag ska tycka om Alex Schulman. Först är han en mobbare som Kissie – och sedan är han vuxen och förnuftig.

Jag blev svettig redan på (motions)cykeln. Även om det är svalt i gymmet följer den tryckande luften med utifrån. Och på spinningen blev jag ännu svettigare. Långa ståpartier blandades med distans med bra kadens. Jag svettas som en gris men flåsar inte som en. Jag ligger precis under den nivå då hjärtat hoppar ur bröstet. Jag är nog bra att ligga på just den nivån för jag gör det ofta.

När jag lämnade spinningsalen för att avsluta med lite styrka märkte jag det. Det där konstiga som jag skrev i rubriken – det kändes som om det pumpade mjölksyra (eller någon annan syra, fast inte magsyra) i munnen. Vi har ju som små flärpar i sidan av munnen, och så en ganska stor flärp längst ner i munnen innanför tandraden. Eller, jag har i alla fall det. Det känns som att det kommer saliv när man trycker här med tungan – men när jag tryckte med tungan så kom det liksom inte vanlig saliv utan typ sur och väldigt varm saliv. Konstigt va! Vad är det?

Med konstig saliv i munnen supersettade jag på hammercurls + kickbacks med hantlar, bicepscurls i kalebdrag + tricepspress i kabeldrag, halvliggande bicepscurls + flyes och bamsecurls i cc + bröstpress i cc.

Nu när jag kom hem har den konstiga saliven upphört. Men istället har jag kommit på att det jobbigaste med att träna just nu är att duscha. Jättejobbigt!

T-shirt: Nike Rock Victorious. Tights: Röhnisch. Skor: Saucony A3.

Tweet This Post