Träningsglädje

Precis som nyår markerar hösten en nystart. Ja, egentligen är ju vilken morgon som helst en ny start men det är inte varje morgon man vaknar upp och tänker att man ska ändra något i ens liv. Ofta har rutinerna vunnit över morgnarna!

Jag har funderat på vad jag vill ändra i min träning framöver. Jag är nöjd med att jag lagt en del pengar på en riktig racer men det är ingen höstsport direkt. Jag hoppas på att oktober kommer bjuda på solsken och värme så att jag kan lära mig ett och annat under en cykelhelg med KarinTri!

Min jakt på kickar är ständig och rolig och Rosa Dygnet kommer absolut att bli en kick. En jäkla hård ömmande kick i baken förvisso – men också en sprudlande jävlar anammakick. Men jag vill ju ha mer! Så jag funderar på det där med boxning. Jenny har testat muay thai och hon gillar det. Själv har jag bara testat krav maga och det är ju inte boxning direkt men kampsport som kampsport. Jag är sugen!

Om bara några veckor åker jag och Grabben till Berlin. Han ska springa och jag ska titta. Och sukta. Och kanske bestämma mig för om jag möjligtvis ska springa en halvmara i Valencia i höst.

Och precis efter Berlin bär det av på träningsresa till Djerba. Sol, bad och mycket svett! Jag hoppas att jag har kommit igång med löpningen tills dess.

Men det bästa av allt med hösten är att det snart är vinter. Och ni vet ju vad det betyder. Skidåkning! Gud vad jag längtar!

(De bra bilderna ovan har tagits av min fotografbrorsa Marcus. De andra har jag tagit. )

Tweet This Post

Smart, Stadium!

Tweet This Post

En solig tidig höstdag. Ett hus på landet. Ett dussin hästar. En vän. Massa kärlek.

Tweet This Post

Jag har varit på Itrim igen. Denna gång på Sveavägen. Mamma ser det som sitt projekt att ta med mig på alla Itrimanläggningar i Stockholm. Hennes favorit är hemmacentret på Stureplan så jag ska försöka klämma in det också innan jag åker hem till Halmstad. Och Itrim i Liljeholmen. Och söndagens dubbelpass med Emil. Och ett till Piapass. Och en funktionell styrkeklass med Jessica. Och att träffa alla kompisar jag inte hunnit träffa. Och visa min lägenhet för en ny hyresgäst. Och så får jag inte missa Biggest Loser som börjar på måndag. Och så är det säkert en massa mer också. Ja just ja – min födelsedag till exempel. Att åka hem till Halmstad om en vecka kommer kännas som rena konvalescenten!

Efter Itrimträningen träffade vi spetsen från Sportlife: Emil och Carro. De såg ut som 2 Les Millsare redan på långt håll. Det går inte att förklara men det har att göra med de baggysportiga jeansen, sportjackan från Nike och färgglada scarvsen. De tillhör sekten och imorgon ska de på väckelsemöte. Les Mills är ett fascinerande koncept!

Med träningsskorna i högsta hugg!

Mamma och Nilla

Carro och Emil

Tweet This Post

Jag har varit med i organiserade löpgrupper ett antal gånger. Först på SATS för typ 3-4 år sedan. Vi sprang alldeles för fort jämfört med det utlovade tempot, särskilt i början.  Så jag gick bara en gång.

Sedan var det Team Stockholm Marathon. Herregud vilken katastrof det var det året jag var med (tror det var första året). Det var spurt redan från första steget. Uppvärmning i alldeles för hög fart och sedan långpass i lite mindre för hög fart. Jag gick inte många gånger på TSM heller. Det snackades mycket om vikten av att springa de långa passen långsamt för att kunna köra de korta och hårda just kort och hårt – men med tanke på hur det efterlevdes måste budskapet ha varit ett skämt.

Och så hör jag om en löpargrupp som träffades för första gången i förrgår och återigen rusas det iväg redan från start så att folk springer med alldeles för hög puls redan under uppvärmningen – och måste slå av på tempot redan efter några minuter för att de blivit för trötta. Och jag undrar hur jävla svårt det kan vara att arrangera löpträningar? Tydligen jävligt svårt.

Tweet This Post

Powerwalkade förbi affischen på bilden nedan på väg till min morgondejt med MarathonMia. Det satt ett gäng likadana affischer på mycket väl strategiska platser längs med Karlbergskanalen. Hur jäkla smart är inte det? Nästan som gerilla-PR!

Det har varit mycket snack om pensionärerna den senaste perioden. Som om det bara bodde pensionärer i Sverige. Jag lyssnar bara med halvt öra – det som verkligen får mig engagerad är de konkreta saker som gör skillnad i mitt liv. Några ören mer eller mindre i skatt hit eller dit engagerar mig inte så himla mycket – men Folkpartiets valaffisch engagerade mig på fem röda!

Ämnet för affischen handlade om en mycket mindre grej än stora skattefrågor eller andra politiska diskussioner som liksom ligger i marginalen av mitt liv. Men mitt motionsspår är en helt annan grej. Grattis till Folkpartiet i Stockholm – ni är otroligt smarta!

Motionsspår funkar i mitt fall. Men jag är väl medveten om att andra människor brinner för helt andra saker. Tänk vilken outnyttjad potential som finns där ute för alla politiska partier. Sluta upp med pajkastningen (inte konstigt att man inte orka engagera sig när debatterna inte är ett dugg konstruktiva) och tänk utanför lådan istället!

Tweet This Post

Bloggkommentatorerna har gjort en liknande notering som jag gjorde häromveckan. Det verkar vara himla tufft att vara ohälosam och smal. Bloggkommentatorerna undrar också varför.

Tweet This Post

Jag fick tipset för ett tag sedan att klack på skon är bra för rehabiliteringen av min hälsena. Så jag har gått och köpt mig två par kilklackar. En lite högre, och en lite lägre, även om skillnaden bara är några millimeter.

Igår stoppade jag in centimeterklacken under sulan på mina Reebok Easytone och jag blev genast mycket längre. Hälsenan kändes fantastiskt bra även om jag gick i mjuk sand. Tummen upp!

Tweet This Post

Dagens humör: Rätt bra tror jag.

Dagens mående: Alldeles mörbultad i ryggen. Kan bara stå och ligga. Att sitta gör ont.

Dagens borde: Städa. Men då måste jag böja mig och det gör också ont i ryggen.

Dagens frisyr: Vädermisshandlad knut.

Dagens smink: Inte så mycket. Men jag har 4 ögonfransar kvar på ett öga, och 2 på det andra. Wisteria, som jag lunchade med, måste ju ha tyckt att jag såg alldeles konstig ut!

Dagens klädsel: Träningsbyxor från Röhnisch, linne från Craft och 2 tröjor från Columbia Sportswear.

Dagens planer: Det är inte så mycket kvar på dagen nu. Men jag måste skicka in en ny preliminärskatt till Skatteverket.

Dagens materiella vill ha: En supersnygg vinterjacka. Den går loss på 12 000 spänn tyvärr.

Dagens fundering: Jag fyller år om inte alltför länge. Vad ska jag göra då? Jag har tänkt att jag ska göra precis vad jag vill men jag kommer inte på något som är bra nog. Hur spenderar ni allra helst er födelsedag?

Dagens beroende: Bikarbonatbrödet på Grand Hotel Mölle.

Dagens tråkigaste: Ryggontet!

Dagens längtan: Att bli kvitt ryggontet!

Dagens superlängtan: Detta är tjatigt nu men – ryggontet!

Dagens tidning: Finns det någon som är bra nog? Oxygen i sådana fall. Jag önskar mig en prenumeration på den till min födelsedag.

Dagens låt: Äsch, jag är inte mycket för musik. Mina kollegor på jobbet blev chockade när jag sa det men det är sant.

Snygg jacka i modell “Kiruna” från Duohtavuohta. Från 12 500 kronor. Det stora minuset är att det sitter finsk tvättbjörn och blåräv på jackan också…

Tweet This Post

Vi bestämde oss för att vara kvar i Mölle över natten. Det är ju så jobbigt att bädda sängen hemma. Dessutom måste man laga mat själv!

Skämt åsido – vi har faktiskt jobbat. Både jag och Grabben. Att få bo kvar i nästan lyxigaste rummet (nä, vi bor inte i sviten – men jag skulle vilja se den någon dag) och äta och dricka gott blir då en bonus.

Jag har kört low calorie-diet sedan i lördags men gjorde ett avbrott idag för trerätters en trappa ner. Imorgon, efter frukosten (de serverar nämligen världens godaste frukostbröd här på Grand i Mölle) är jag tillbaka i de senaste dagarnas vanor igen.

Nästa vecka börjar jag på en ny matutmaning – den varar i 2 veckor. Jag har inspirerats av både Nilla och min mamma. Nilla ska snart börja på Itrim – och min mamma är Itrimmare sedan en månad tillbaka. Itrim går man på i minst ett år. Men jag ska testa en liknande grej, fast under en begränsad period om 2 veckor. Det ska bli en rolig utmaning och kommer bli en bra kombo tillsammans med mina promenadmarathon.

Först jobbade vi lite…

…sedan åt vi lite.

Och drack gott vin medan solen gav oss de sista strålarna.

Sedan föll mörkret över Mölle…

…och ett lyckligt kärlekspar firade bröllopsdag.

(det var där vårt jobb kom in i bilden)

Tweet This Post