Första gången jag var till Huskucabin i Offerdal var också lagom till vintersäsongens första snöfall. Nu, den tredje gången jag besöker stugan utan el och vatten i skogan, så var det också lagom till sommarens allra vackraste början.

Det är intensivt grönt när vi kör sommarvägen till Huskucabin som ligger i närheten av Tångeråsen i Offerdal. Fåglarna kvittrar och lite senare märker vi att myggorna surrar.

Det är varmt i luften och när vi packat in oss i stugan kommer solen fram bakom molndiset. Vi promenerar de få stegen ner till bryggan och äter picknicklunch till ljudet av vattenkluck. Det är rogivande med ljudet av vatten och vi tillbringar flera timmar i lugnet. Att göra ingenting är en konst och här får vi öva på det eftersom det inte finns el, wifi eller nät (för oss som har Telenor – Teliakunder surfar obehindrat).

Efter en stund blir jag och Katta rastlösa i kroppen och tar en timmas powerwalk bland lummiga fjällbjörkar som skjutit ut sig med massor av skott sedan förra sommaren. ”Bristen på vatten gav dem dödsångest så för att överleva producerar de extra många skott nu” förklarar Katta och skänker alla ömma tankar hon förmår till träden runt omkring oss.

Vi pratar om att konsumera sociala medier och jag säger att det är som att äta gurka. ”Gurka i lagom mängd är bra men för mycket gurka är inte så hälsosamt” och förklarar hur tom jag kände mig i själen förra helgen när jag konsumerade alldeles för mycket innehåll utan att tänka. Det var som att scrollandet blev en jakt på något oidentifierbart. Innehåll kanske? Saker som jag inte ens vill veta.

Lagom konsumtion tycker jag är inspirerande, men jag vill göra det medvetet och ta del av sådant som ger mig energi. Inte sådant som tar energi. Och som alltid tycker jag att producera innehåll är det bästa som finns. Och jag hoppas att du som läser detta får lite energi av det jag lägger upp. Och inspiration till att leva ditt drömliv såklart!

När vi kommer tillbaks hoppar vi i sjön och går och går men märker att det knappt blir djupare än till rumpan. Det har blivit för varmt för att få den där pirrande effekten från ett kallt bad men sommarbad är inte fy skam det heller. Vi badar länge och fryser inte ett dugg.

Katrin dukar upp med bubbel, chips och löjrom och jag bestämmer mig för att byta om till klänning kvällen till ära. Jag uttryckte en tanke i mitt huvud att jag vill gå på mer fest för att få tillfälle att använda alla mina klänningar men kom sedan på att klänning kan jag ha när jag vill. Som nu.

Klänningen är från Billabong och löjromen serveras med smetana, rödlök och passar fint till chips

Jag tror att liknande tankemönster är något som drabbar oss alla. Vi tror att något ska ske bara någon annan sätter fart – men det kan lika gärna ske om så vi bara gör det själva.

Till huvudrätten förflyttar vi oss från bryggan upp till stugan och den grill som är murad på altanen. Katrin står för maten och serverar älgburgare med taleggio och parmesancréme.

Efterrätten består av en magisk solnedgång och klockan är strax efter kl 23 när vi ror ut med ekan för att se himlaspelet från sjön. Vi flyger över världen med drönaren och fångar allt det vackra och plockar med oss några minnen till framtiden.

Det blir aldrig mörkt men vi går och lägger oss ändå trots att det är svårt att sova. Åskan mullrar tyst en bit bort men regnet dröjer nåra timmar till. Jag vaknar bara några timmar senare när det är tidig morgon och virar in mig i sovsäcken och går ut och sätter mig vid sjön en sväng. Det är svalare nu men göken gal envist och vågorna slår mot land. En stund senare vaknar de andra och vi gör frukost och kokkaffe och göken gal fortfarande.

34