Imorse lastade vi fyra snygga mtb-cyklar på min kollega Alex bil och styrde västerut. Vi styrde västerut och mot årets säsongspremiär på mountainbike. Lite tidigare än alla andra och först lite för tidigt överhuvudtaget, visade det sig. Fast sedan blev det bra ändå och vi tog med oss en stor portion vår hem till Åre igen några timmar senare.

Vi tänkte köra till Bymarka och cykla stig där. Min kollega hade hittat ett YouTubeklipp därifrån och var pepp. Jag blev också inspirerad och frågade spontant om vi skulle åka dit. Sedan råkade min kollega Malin gå förbi och jag frågade henne med. Och så Alex. Alla sa ja och några dagar senare, vilket var idag, lastade vi fyra snygga mountainbikes på en bil och körde till Trondheim.

Trondheim brukar alltid ligga en halv säsong före Åre och vi trodde verkligen på en hejdundrande vår på andra sidan riksgränsen. Men vi missade att Bymarka ligger på ett berg och att det var full skidsäsong där.

Bymarka är som ett rekreationsområde med en massa leder och skog och till och med en skidbacke tror jag. Från Trondheim gick det brant uppför och när vi såg den första portionen snö redan i början på den rejäla stigningen började vi ana varthän det skulle barka.

När vi kom upp till toppen så trillade vi ur bilen med ett stort gapskratt och tog en kaffepaus medan vi funderade ut en plan B. Fatbikes hade funkat i Bymarka, men inte såg vi skymten av några stigar. De låg fortfarande begravda under en meter blötsnö.

Bodil gjorde lite research i appen Trailforks (tips!) och vi körde ner mot havet istället. Här hittade vi Ladestien som är 8 km lång och går längs fjorden i Trondheim. Det är en kuperad vältrampad stig/grusväg. Det är inte ett dugg tekniskt men däremot rejält backigt.

Redan när vi parkerade andades vi in den enorma utsikten och cyklade med fjorden i ögonvrån hela tiden. Det var helt fantastiskt fint och vi gick från en #epicfail till bara massa epic.

I Maria Borrelius bok Hälsorevolution pratar hon om begreppet förundran som en del av hälsa. Att cykla – eller springa – i sådan här miljö ger mig verkligen en känsla av förundran. Det beskrivs kanske bäst som ett lyckorus. Att möta den känslan genom en fysisk aktivitet är ett fantastiskt exempel på hur själen och kroppen kopplas samman.

Här har jag skrivit mer om förundran för dig som är nyfiken!

Det känns fantastiskt att vara igång med stigcyklingen för säsongen. Jag är så glad att jag hittade tillbaks till den efter min traumatiska start för några år sedan. Nu vill jag ha mer skog och stig och mer förundran. Mer lyckopirr i kroppen och fulla andetag med syre och fartvind i ansiktet. Det är vidunderligt att känna att jag inte längtar någon annanstans än till det liv jag lever just nu.

21