Jag är så glad att får vara det jag vill. Att det är okej att om jag vill träna hur mycket som helst eller bo i tält i -20 så innebär det inte att jag är förpassad till just det facket. Jag kan också älska att dricka Bloody Marys och korka upp årgångschampagne en tisdag.

Just Bloody Mary har jag inte druckit sedan jag jobbade i Whistler runt 2004 men inom en vecka ska jag absolut se till att göra det. Inom en vecka ska jag också se till att känna svetten rinna längs ryggraden. Jag ska riva ingefära och låta den sjuda i vatten tills det blir sådär riktigt starkt i halsen och jag ska ta en öl. Jag ska klä mig i underställ och jag ska klä mig i spets. Jag ska raka benen och smörja huden med olja för att det är så torrt ute. Men jag hade lika gärna kunnat träna både på morgonen och kvällen utan att duscha därimellan.

Jag älskar känslan att gå upp riktigt tidigt och det bästa jag vet är att snooza. Ge mig en långsam dag och en snabb bil. En ny tandborste är en lyxig känsla. Men det är också att bo några dagar i en stuga utan el och vatten. Jag älskar tystnad och djupa samtal och mitt fjälliv med envisa björkar som granne. Jag älskar barhäng och sorlet från Stockholmsgator om kvällarna.

Jag älskar att det går att älska kontrasterna. Och att det går att känna sig hemma i alla världar. Det behöver inte vara det ena eller det andra. Man behöver inte välja.

Den sista meningen ovan är ett typiskt citat från min mamma: ”jag vill inte behöva välja”. Och så gör man inte det. Punkt.

25