Jag fick ett meddelande från en person jag inte känner men som hörde av sig och undrade hur jag tänkte med min träning. Hon upplevde att hon tränade ostrukturerat och hade dåligt samvete över det och undrade om jag kände likadant. Frågan följdes av en annan person som hörde av sig samma dag och undrade hur jag tänkte som gått från renodlad träningsblogg till… ja, något annat.

Till något långt mycket större, om du frågar mig.

Jag har tränat med många syften genom livet: att bli smalare, att få kickar, för upplevelsen, för att kapa tider, för sällskapet och för hälsan. Det som är fascinerande är att det är kategorierna ”att bli smalare” och ”kapa tider” som föregåtts av den mest strukturerade träningen. Men det är inte då jag mått som bäst eller känt min träning som mest meningsfull.

Det är när jag tränar för livet som min träning ger mig mest mening. Men denna träning är också mest svår att förklara för andra.

För återigen fastnar vi i normer.

Det vanliga är att vi tränar för en anledning som går att mäta. Springa snabbare på lopp. Minska fem centimeter i midjan. Medan träningen som ger lyckorus i kroppen eller lugn i sinnet eller härliga minnen att falla tillbaka på är den som är luddigast att förklara och därmed kanske också svårast att prioritera. Även om den träningen kanske är den viktigaste av dem alla.

Sedan jag flyttade till Åre för ungefär fyra år sedan har min träning blivit mer ostrukturerad utifrån sett. Allt är inte planerat på förhand. Skillnaden är att jag lever med naturlig rörelse varje dag.

Det är inte minutrarna på gymmet som räknas. Det är allt jag gör som spelar roll.

En hike till min frukosttopp efter jobbet. Att börja en vardag med skidåkning. Cykla mtb på nya stigar. Gå med pannlampa på fjället. Allt det där. Det är som att träningstid utanför gym och pulsklocka inte riktigt räknas – precis som att arbete utanför kontorets väggar ibland inte heller anses som ”på riktigt”.

Cykla mtb i Vålådalen - Kyrksten Sara Rönne cykling

Jag tror att vi var och en måste hitta vårt varför med träningen. För vissa ÄR prestationen en morot som lockar och det är jättebra. För vissa ÄR viktnedgång högst relevant av personliga hälsoskäl.

För mig har prestation kopplat till träning inte så mycket utrymme eftersom jag lever med mycket prestation i allt annat jag gör. Mitt varför med träningen är att kunna prestera mer i mitt arbetsliv – och att känna att mitt fysiska jag ska vara redo för ”allt”. Till exempel vill jag känna att jag kan springa ett marathon i fjällmiljö vilken dag som helst.

För mig är det viktigt att känna mig stark och fri från fysiska begränsningar.

Jag vill ha ett vältränat hjärta: sommartid vill jag kunna bära en tung ryggsäck uppför fjället och vintertid vill jag ha en lätt känsla när jag går uppför samma fjäll på skidor.

Jag vill ha muskler som orkar mycket. Ben som klarar av ansträngning innan mjölksyran pumpar runt. Att kunna trycka på ordentligt på cykeln till exempel.

Jag vill ha leder och ligament som klarar av långsiktig påfrestning och ojämnt underlag. Jag vill ha rörligheten att parera olyckshändelser utan skador. Jag vill ha pannben som pallar trycket och orkar mycket.

Frågan vad jag tränar inför är enkel för att mitt svar inför mig själv är så självklart: jag tränar för livet. För att känna livet i mig.

Träning är rena dunderkuren för vår hälsa visar forskning. Det är bra för så mycket – och just därför spelar den där maratontiden ingen roll för mig. Eller vad jag tar i bänkpress. Mitt varför ligger i den andra effekten. Den jag känner inombords.

Sara Rönne träning

Den här insikten har varit lätt för mig att förstå ju mer jag tränat utomhus där upplevelsen är nära. Den är mycket svårare att jaga fatt i inne i ett gym. För i konstgjorda träningsmiljöer ligger mer fokus på allt som är mätbart upplever jag. Vi matas med helt andra budskap än det som ligger framför oss på stigen.

Hur ser du på träning och dina träningsmål. Varför tränar du? Upplever du din träning som strukturerad – och varför då? För att du har en plan på vad du ska träna? Eller för att du har ett syfte med den?

36