Om jag vill åka skidor och köra skoter och topptura och göra andra kul saker i vinter så måste jag tillbringa tid på gymmet. Inte främst för att bli stark, utan för att bli hel.

Jag har det så pass lyxigt förspänt att det tar mig 20 sekunder att gå till gymmet. Jag jobbar i samma hus och skulle kunna gå upp till gymmet och köra mina rehabövningar en gång i timmen om jag så ville. Läs: prioriterade det.

Men någonstans i hjärnan är det felkopplat och jag har inte gjort det. Än.

Igår började jag. Och eftersom jag ska vara snäll hela veckan ska jag ha minst tio inpasseringar på SATS Åre innan veckan är slut. Så är det bara. Igår fick jag ihop en inpassering. Idag ska jag få tre till.

Jag körde mer än mina rehabövningar igår. Det blev ungefär en timmes träningspass med några favoriter som en mjukstart på höstens styrketräningssatsning. Min plan är inte att träna särskilt tungt utan hellre funktionellt. Efter varje övning, ja faktiskt varje set, utvärderar jag för att se om övningen hade en direkt positiv eller negativ påverkan på mitt ryggmärgsödem.

I höst och under tidig vinter kommer cykling att vara grundstommen i min konditionsträning. Cyclocross, mountainbike och spinningpass inomhus (med fokus på styrkeintervaller) bygger starka ben inför vintersäsongen. Och bra lungkapacitet. Tillsammans med all uppförsvandring skapar jag mig själv en evighetsmaskin.

Träningstights och höstbackdrop

18