Ingen utveckling är spikrak och ju mer man lever desto mer lär man. Det är livet i ett nötskal. Min utveckling sedan min ryggradsoperation den 7 april 2017 gick tydligen lite för bra. Efter två steg fram är jag nu ett steg bak igen. Efter en magnetröntgen och läkarbesök i fredags vet jag äntligen vad som inte är helt friskt i min rygg.

Jag är medveten om att min rygg alltid kommer vara min svaga länk. Den är inget jag någonsin kommer kunna bortse från och jag kommer alltid behöva ta hänsyn till den – och ta hand om den.

I februari blev jag medveten om att det inte stod helt rätt till och efter att ha varit på några besök hos min fysioterapeut ringde jag mitt försäkringsbolag för att få en uppföljning på förra årets operation. Jag fick rätt snabbt en telefontid med en ny ryggläkare – som jag delar med bland annat längdskidlandslaget. Han jobbar på Spine Center i Stockholm där min ryggkirurg också jobbar och några minuter efter det att jag gjort en magnetröntgen på Sophiahemmet hade min läkare bilderna i handen och kunde konstatera läget.

Jag har ryggmärgsödem i en ryggkota vilket är som ett slags blåmärke i själva benet och något som kan utvecklas till en stressfraktur i själva ryggkotan. I mitt fall handlar det om L5. Precis som vid en stressfraktur i någon annan del av skelettet handlar det om överbelastning. Just i mitt läge är det lite oklart vad belastningen kommer från så receptet just nu är att belasta mindre tills mitt ryggmärgsödem läkt. Exakt vad det innebär beror lite på. En tid framöver kommer jag behöva analysera vad jag gör och hur det känns dagen efter för att minska på det som orsakar mer symptom. Förutom vissa självklara aktiviteter (löpning) så är det lite av en gissningslek som också inkluderar hur mycket jag står, går, sitter still eller sitter i obekväma situationer, hur mycket jag bär och en hel del annat.

Balansgången handlar om aktivitet och inaktivitet; och att få lagom mycket av allt.

I helgen var jag ute och rullade mountainbike och jag var spänd på hur det skulle kännas dagen efter. Jag analyserar fortfarande den känslan. Är jag mer stel? Mindre stel? Hur kändes det under tiden jag cyklade etc.

Självklart handlar läkningen av den här typen av skada också om att göra rätt rehabövningar, men för det måste jag en till vända till Stockholm.

Sara Rönne

23