Jag packade med pannlampan till Stockholm. Det behövs mer äventyr i livet och särskilt på tisdagar. Det var mörkt, dimmigt och frostigt när vi gav oss iväg på en mörk kvällsstig vid Hellasgården.

En av de personer jag umgåtts allra mest med den senaste tiden är min kompis Åsa. Hon var i Åre under jul och nyår och nu är vi dessutom i Stockholm samtidigt. Jag blir glad av att umgås med Åsa. När jag tänker efter har jag aldrig hört henne banga ett äventyr. Aldrig gnälla eller sprida negativ energi. Åsa har dessutom gett namn åt ett alldeles särskilt väder: Åsaväder. Det är sådant där jävligt väder då ”vanliga” människor helst stannar inne. Men då ovanliga människor som Åsa trivs och njuter skiten ur löppasset, skidåkningen eller vad man nu väljer att göra ute.

Hej hej Åsa!

Igår kväll bjöd Stockholm inte på något vidare Åsaväder. Det var tvärtom kallt men stilla. Ingen vind. Ingen nederbörd. Frosten hade bitit sig fast på asfalt och stenhällar och det låg dimma i luften som gjorde sig särskilt fint i pannlampans sken.

Vi parkerade vid Hellasgården och sprang lite olika stigar runt sjön. På vissa ställen fick vi klättra uppför, men mestadels var det lättsprungen stig. En skön trailrunda nära stan. Jag gissar att det är här jag kommer hänga mycket framöver när jag är i Stockholm.

På ett ställe långt in i mörkret såg vi plötsligt ett par ögon som tittade på oss. Och sedan ett par till. Och ett tredje par. Jag satte på starkaste läget på min pannlampa och såg några rådjur ligga ner och förmodligen undra vad det var som bländade dem så starkt. Medan vi sprang vidare låg de lugnt kvar, vana vid att det härjas och springs i skogen där runt omkring.

20

I samarbete med Svenska Spel