Jag köpte pjäxor för topptur häromdagen. För jag tänkte att om jag vill ha mer av skidåkning uppför berg i mitt liv så måste jag ge mig själv rätt förutsättningar. Efter intensiva diskussioner om vad alla andra hade – och varför – valde jag pjäxor utifrån att jag vill ha roligt när jag åker utför.

Offpist är inte en av mina styrkor i utförsåkning. Jag är en pisträv. Utförsåkning i lössnö i skog ger ännu fler utmaningar men jag välkomnar dem. Och jag tänker att det man vill bli bättre på måste man träna på. Så nu hänger jag på kalhygget på fjället på andra sidan sjön för jämnan (här är bilder från förra gången…)

Idag var det runt noll grader och det mesta av snön fastnade i de skins man fäster på undersidan av skidorna när man går uppför. Om du skottat blöt snö så vet du hur tungt det är. Lika tungt var det under fötterna uppför. Kalhygget bjöd inte alls på samma sköna känsla som förra helgen när det var många minusgrader och puderlätt snö.

Det blåste stormvindar och snöade hagel och när vi var mitt på sjön utbrast Åsa ”det här är det bästa vädret”. Klassiskt Åsaväder. Sådant man känner att man lever i. Och alldeles perfekt väder för att knata uppför ett kalhygge i skydd av skogen bredvid.

Utförsåkningen gick också bra. Det är inte så att det är bildskönt. Jag har hjärtat i halsgropen för det mesta. Jag gör massor av tekniska misstag. Men jag åker. Och jag kan. Den känslan lever jag länge på. Det bygger självförtroende inför allt annat. Att utmana sig själv – och klara av det – växer man av på alla sätt.

I december gjorde jag min första topptur – här kan du läsa mer om den. Kan rekommendera att prova på just toppturande när du är i Åre nästa gång. Går du med guide får du kunskap om hur utrustningen fungerar, hur du ska tänka vid val av terräng – och så sköna tips på var du ska åka såklart.

Kontraster

Härligt skidsällskap

Jobbar på mina svagheter – att släppa kontrollen

Åsaväder – ett härligt väder ändå

16