Det var fredag och alldeles perfekt. Åsa kom från Sundsvall och hann precis svänga in i Åre innan vi drog på oss skidställen och åkte till Hamrebacken i Duved. Mina skidgrejer var dammiga. De har stått på prick samma ställe i ett år. Nu var det dags att damma av dem.

För ett år sedan åkte jag skidor en morgon. Liften stannade och vi stog stilla i en timma. Vintermorgonen kylde ner kroppen och mitt system stannade av. När vi var i backen var det som att hjärnan inte kunde prata med musklerna. Jag minns att jag ville göra en vänstersväng men signalerna nådde aldrig fram. Jag vurpade.

Det var inte så dramatiskt men jag landade ändå hårt mot det isiga underlaget och fick en rejäl lårkaka. Det är sådant som händer ibland och det hade inte varit så farligt. Men då och där fick jag en konstig låsning i kroppen som jag aldrig listade ut. Aldrig fick någon ordning på.

Jag var till så många naprapater och kiropraktorer efter det. Fick alla möjliga behandlingar. Inget hjälpte. En dag hade jag väldig värk i mitt knä. En annan dag var det som att mitt skenben gått av. Kroppen skickade konstiga signaler. Jag visste ju att jag egentligen inte hade något strul med knät och mitt skenben var absolut helt.

En annan dag kunde jag inte stå upp i mer än några sekunder innan jag fick symptom. Det där höll i sig och blev permanent.

Hamrebacken – perfekta förutsättningar och riktigt bra skidåkning!

Dessutom sjukt lycklig – över att kunna åka skidor igen!

Det jag kunde göra var att köra bil. Och jag kunde cykla. Då var det som att kroppen fungerade normalt. Men så fort jag rätade ut kroppen så havererade den.

Att vara sjuk eller skadad är ett heltidsjobb. Att jaga läkare, remisser, magnetröntgen och allt det där är inte så enkelt. Det är ett system man inte är van vid om man aldrig varit inne i det. Men när jag väl fick min tid för magnetröntgen så var jag på banan och sedan gick det snabbt.

Det gick inte särskilt lång tid mellan röntgen och operation. Sedan gick det inte särskilt lång tid mellan operation och min resa till The Lake District i England med fina vandringar på uppför berg. Fyra månader efter operationen sprang jag och Annika på Kungsleden och nu åtta månader senare åker jag skidor.

Magiskt!

På eftermiddagen lade sig molnen som ett lock i dalen.

…och det blev helt plötsligt alldeles mörkt!

Här är Åsa!

En jäkla bra 🌟 är hon!

Det är nervöst att göra något man inte gjort på länge. Men när känslan överträffar ens förväntningar – ja jävlar vad det bubblar i kroppen med lycka. Det studsar runt och svämmar nästan över.

Idag kunde jag åka skidor precis som jag ville. Helt utan begränsningar. Det var fantastiskt underbart. Frihet!

17

I samarbete med Svenska Spel