Safety first – health first, så lyder ett av mina främsta riktmärken i allt jag gör i livet. Det är som med syrgasmaskerna på flyget. Hjälp dig själv först, sedan kan du hjälpa andra. Börjar du med någon annan finns risken att det inte blir bra. Alls.

Det är därför jag är så noga med mitt liv och hur jag mår. Mår jag inte bra blir inget bra. Mår jag bra finns det en så mycket större potential i att allt annat blir bra eftersom jag levererar bättre på alla plan. Under en kortare period kan jag offra mycket för ett projekt, en vän eller något annat som är viktigt för mig. Men det är under en begränsad tid och alltid med en förvissning om att jag kan hämta hem det. Ladda batterierna på nytt eller få någon form av belöning som rebootar mitt tillstånd och återställer mig i balans.

Jag förespråkar power hours och regelbunden träning men går det en kortare tid där jag måste prioritera annat så är det ok. För jag vet att det är en begränsad tid och jag vet varför jag gör det. Jag vet också att det troligtvis är bättre att ta den där halvtimman löpturen alldeles oavsett men ibland orkar jag inte – och det är ok. Men det är aldrig ok om den orken aldrig kommer tillbaka. Det är aldrig ok om jag inte hinner med mig själv. Det är aldrig ok om jag inte vågar känna hur jag faktiskt mår.

Det är inte på utsidan som god form börjar. Det är inte på utsidan som kärnan i bra hälsa sitter. Allting börjar inuti. Och det är just det som gör hälsa och god form så monumentalt.

Livet är som ett hus – och ett hus som håller dels över tid och oavsett väder är byggt på en bra grund. Den grunden är din hälsa. Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen för det är viktigt.

Din hälsa är varför du går upp om morgnarna – och hur mycket du skrattar.

Jag har skrattat mycket den senaste veckan. Dagen efter min ryggoperation frågade sköterskan mig om jag hade ont och jag svarade nej. Hon såg tveksamt på mig men jag menade det. Att ha ont från ett sår är inte att ha ont om man jämför med hur ont jag hade när jag sträckte ut kroppen dagen innan. Att ha ont är något man vänjer sig vid. Något man efter ett tag inte tänker så mycket på. Precis som man kanske inte tänker på hur skratten tystnar.

Kroppens normaltillstånd är att vara fullt fungerande och när jag mår bra vill jag göra allt jag kan för att hjälpa kroppen på vägen. Rörelse ger mig färg på insidan. Bra mat ger bra byggstenar rätt in i varenda liten cell. Och när jag ger mig själv vad jag behöver så glöder själen lite extra.

I den här säsongens sista podavsnitt så pratar jag om att inte må så bra. Och att må riktigt bra.

Pågen har sponsrat min podcast under åtta veckor – de har tagit fram en serie hälsosammare bröd som är bakat på svenska råvaror och som är nyckelhålsmärkta. Igår när jag kom hem så stod ett bud och plingade på min port; med en korg från just Pågen. Det kom inklusive allt och jag gjorde en macka av det som låg i korgen. Tack Pågen för budet, för den grönt glada mackan och för att ni sponsrade den här podsäsongen!

0