Jag lyssnade på Framgångspodden igår kväll eftersom jag såg att Lovisa Sandström var med. Jag gillar Lovisa och tycker att hon gjort en häftig resa med sitt företagande och sitt eget varumärke och det är kul att lyssna på henne i andra sammanhang än träning.

Men jag insåg att jag fastnade mer vid frågan; vad är framgång? Jag har bloggat om det förut, senast i maj i år då jag skrev ett inlägg som handlade om framgång och hur jag mäter och sätter min strategi för framgång.

I en intervju jag gjorde häromdagen så påpekade journalisten att jag var så kalkylerande och då reflekterade jag inte så mycket över det men när jag funderat några varv på det så inser jag att jag är extremt planerande och strategisk. För mig är det så självklart att jag inte ens tänker på det. När jag nalyserar – och berömmer – andras framgång så identifierar jag alltid att där finns en plan.

Lovisa har som ett av sina mål att bli ekonomisk oberoende och jag hör rätt ofta det målet – men jag går själv inte igång på det. Mitt mål är att alltid utvecklas. Det låter sjukt präktigt men jag får nog inse att jag är en rätt präktig person då.

Pengar är både viktigt och oviktigt. Viktigt upp till den gräns då jag känner mig fri från att tänka på pengar – därefter blir det rätt oviktigt. Och som de sa i podden: mer lön är inte bäst. Enligt amerikanska forskare är den lyckooptimala månadslönen 54 000 kronor. Efter det blir vi inte lyckligare för varje extra intjänad krona.

Jag har budgetmål kopplade till mitt företagande; tre olika målsättningar för min omsättning. Jag har noga koll på hur jag når mina mål men kan bli bättre på att förvalta mina pengar bättre. För rent krasst; jag jobbar sjukt mycket (och utvecklas i och för sig sjukt mycket tack vare det) men är inte lika intresserad av att göra vettiga saker av pengarna. Som att förvalta och investera dem för att de ska växa. Eftersom jag är uppväxt på 90-talet med tydliga syndrom från det läge som rådde då är det som att jag har en hetsare med piska som sitter på min axel och säger att jag alltid måste dra in mer pengar.

När jag kommer på en idé, utvecklar en idé eller tillfrågas om en idé så har jag alltid affären i fokus. Jag lägger tid och kraft på idéer där det kommer in pengar, annars inte. Jag tycker inte att det är fult att tjäna pengar. Snarare blir jag alltid förvånad när jag märker av den attityden. Jag fattar ärligt talat inte grejen. Varför skulle det vara dåligt? Det är ju bara när vi tjänar pengar som vi kan spendera dem på bra saker – som att hjälpa andra till exempel.

Lovisa berättade om hur hon tänker när hon engagerar sig i nya uppdrag. För några år sedan var uppdraget tvunget att uppfylla något av dessa kriterier: 1) roligt 2) inkomstbringande 3) bra marknadsföring. Idag, när hon utvecklat sitt företagande så måste uppdraget uppfylla två krav.

Jag håller med om Lovisas modell, fast jag har mest ställt frågan: vad är det här uppdraget värt? Oftast har det i slutändan handlat om ungefär samma saker som i Lovisas modell; att det ger pengar, är kul (vilket jag anser gå hand i hand med utvecklande) eller bra PR.

Det fascinerar mig att vi har olika drivkrafter och dels tycker att framgång är olika viktigt och dels att vi definierar framgång på olika sätt. Att vilja vara ekonomisk oberoende är ett mål som jag hör ganska många, framförallt yngre personer, uttrycka och jag undrar varifrån den önskan kommer? Det är ett relativt begrepp och i teorin kan vi vara ekonomiskt oberoende vid en månadslön på 25 000 kronor.

För egen del skulle jag bli alltför uttråkad om jag var ekonomiskt oberoende för att inte jobba. Och om jag ändå jobbade så skulle inte ett ekonomiskt oberoende vara särskilt relevant.

Jag är ingen storkonsument av prylar. Men jag har det senaste året köpt två saker som en belöning för att jag jobbar så mycket som jag gör. Två saker som jag värdesätter varje gång jag använder dem och som ger mig en känsla av att det jag gör är bra och att jag vill fortsätta göra bra saker.

Jag köpte en BMW i november och jag köpte en Hermès scarves i maj (här har jag den på mig). Men det som inte går att köpas efter hårt jobb är utvecklingskurvan som pågår – förutsatt att man sysselsätter sig med rätt saker förstås.

Men om vi ska återgå till frågan: vad är framgång? Svaret beror på våra drivkrafter och vad vi känner tillfredsställelse från. Människor med mycket pengar imponerar inte på mig, däremot kan smart affärsmannaskap göra det. Men det jag imponeras mest av är när människor gör vad de drömmer om att göra; oavsett om det handlar om att flytta till en stuga i skogen eller plugga länge, jobba hårt och göra karriär – om det är den ärliga drömmen. Att bli bäst på att leva efter en norm, just för att det är en norm, kan omöjligt vara definitionen av framgång.

Åre sommar

Tips: fler som pratat om just pengar och ekonomi är podduon Josefin & Vanja.

0