Vad vore en sommar, eller ens ett par dagar i Halmstad, utan en tur på Prins Bertils stig? Åh vad jag har gått och sprungit och bloggat om den här vackra strandpromenaden många gånger. De gånger jag sprungit hela, från slottet i Halmstad ut till Möllegård, är dock få. Oftast nöjer jag mig med 13 km till Tylösand och tar bussen hem. Men idag var det prick 100 dagar kvar till Dublin marathon så då passade det bra med 18 km till Möllegård och cappuccino och glass på Riccardos.

Jag tänkte ge mig iväg redan på förmiddagen med så började det tvärt att regna så då tog jag en tupplur istället. Det vackra sommarvädret återvände efter lunch så då snörde jag på mig skorna igen och satte en pod (Kjell Enhagers Sommar i P1) i öronen.

Även om Prins Bertils stig hör till de vackraste vägarna jag sprungit så är det mentalt jobbigt varje gång. Eftersom jag sprungit här så många gånger vet jag var jag känner mig pigg – och var jag brukar känna mig trött. Strax innan Grötvik har jag till exempel alltid en dipp, fast mellan klippstranden efter Grötvik och fram till handikappadbadet och Svärjarehålan brukar jag känna mig pigg. Det där slår aldrig fel, och nu har det liksom satt sig som en vana.

[insert]Prins Bertils stig www.traningsgladje.se[/insert]

[insert]Prins Bertils stig www.traningsgladje.se[/insert]

[insert]Prins Bertils stig www.traningsgladje.se[/insert]

[insert]Prins Bertils stig www.traningsgladje.se[/insert]

[insert]Prins Bertils stig www.traningsgladje.se[/insert]

[insert]Prins Bertils stig www.traningsgladje.se[/insert]

[insert]Prins Bertils stig www.traningsgladje.se[/insert]

0