När jag skrev det här inlägget så kommenterade någon att om de ger sig av på stigletarpass så finns risken att de inte hittar hem. Jag tänker att det finns god chans att man hittar något alldeles fantastiskt.

Jag minns så väl när jag skulle träna och befann mig vid Bolleberget i Bollnäs. Här finns en drös med stigar och skog, massor av skog! Här finns också elljusspår där jag brukar springa ibland, med låg risk för att springa vilse på.

Hur som helst; jag skulle ta mig uppför berget som om vintern är en skidbacke. Mitt enda mål, just då i början, var att ta mig upp till utsikten. Men när jag väl kom upp hittade jag en ny stig och slog bort tanken på att ta den säkra vägen ner – eftersom den nya stigen inbjöd lockade till äventyr och något nytt att upptäcka.

Det blev en rätt så lång eftermiddag efter det. Jag kände mig inte vilse, men visste faktiskt inte heller var jag var. Jag tänkte att stegen nog leder någonstans, och det gjorde den – till en grusväg som senare tog mig till parkeringen igen.

Jag är sådan; väljer hellre en äventyrligare väg än den raka, säkra vägen tillbaka. Jag vill gärna se något nytt, upptäcka något oupptäckt och testa mig fram. Jag ser det som något positivt.

Idag sprang jag ett stigletarpass på lunchen. Sådana pass är njutarpass och jag sprang med låg puls men svettfuktig panna eftersom solen värmde så gott där i skogen.

Rundan jag sprang har jag sprungit väldigt många gånger förut, men nu har ett skogsbolag avverkat skog vilket ledde mig in på en stig som jag hittade. Och stigen tog mig djupare in i skogen i spåren av en skogsmaskin som tuggat sig fram mellan de höga tallarna och den ljusgröna mossan. Upptäckarlusten var väckt!

Stigletarpass är kravlösa och nyfikna. Och kan placeras in som en hälsovinst (förutsatt att man hittar hem, annars kan det faktiskt bli hälsovådligt) i det här inlägget.

[insert]Hälsingland www.traningsgladje.se[/insert]

0