Trappan upp till Galgberget i Halmstad, den som börjar typ där gamla sporthallen låg, är klassisk mark för trappintervaller (och backintervaller alldeles bredvid). Trappan mäter cirka 100 trappsteg, och fortsätter man rätt upp i backen fortsätter det med fler trapport ända upp till tornet.

Att köra hela vägen upp är något av en överkurs – de 100 stegen i första trappan räcker gott och väl till att få darr i benen och maxat flås.

Jag har sprungit i de där trapporna på regelbunden basis för några år sedan när jag bodde i Halmstad mer permanent. Då gjorde jag 10 vändor eftersom jag tyckte att 1000 trappsteg var rätt så schysst. Jag minns särskilt dagen efter första gången jag sprang trappintervaller; vilken träningsvärk jag hade i framförallt vaderna!

Gårdagens intervaller tog riktigt bra i baksida lår och jag hade darr i musklerna hela vägen hem. Hur träningsvärken utvecklar sig återstår att se; men jag konstaterar att jag inte är lika stark i trapporna som förr. Jag konstaterar också att trappintervaller är sjukt effektivt; och att jag ska springa fler av den sorten!

Mitt löfte till mig själv inför kommande sommardagar i Halmstad är att utmana trappan upp till Galgberget fler gånger. Och att dessutom köra hela vägen upp till tornet några gånger!

[insert]sara påsk[/insert]

0