Jag har besök av två härliga före detta kollegor; varav en är gammal simmare – och simcoach – visade det sig. Det fanns ingen tid att förlora så i eftermiddags hoppade vi i bassängen på Holiday Club.

Under dagen sa hon flera gånger att det inte var så svårt att lära sig crawla och att hon inte förstod hur man kunde gå en flera veckor lång kurs i crawl. ”Jag lär dig på 30 minuter” sa hon överlägset till mig medan jag himlade med ögonen. ”Eller hur”, tänkte jag tyst och tänkte tillbaka på min dittills enda gång jag försökt lära mig. Det var för flera år sedan och allt jag minns är att jag fick kramp i benen.

Mia, som min före detta kollega och tillika simcoach heter, fick något undrande i blicken när jag försökte beskriva mitt misslyckade försök till att lära mig frisim. Hon visade heller inga tecken på förståelse när jag försökte berätta om mina vänners slitsamma kamp för att bemästra frisim.

Strax efter kl 17 stod jag redo för att lära mig crawla på 30 minuter. Jag hade ingen snabb Speedobaddräkt på mig utan tänkte att min vanliga Sculpture nog funkade fint. Däremot hade jag både badmössa och simglasögon för det måste man tydligen ha.

Jag har ingen aning om hur en så kallad ”vanlig simkurs” går till – eftersom jag aldrig gått någon (i frisim) men jag fick börja med att jobba med andningen genom att crawla på ena sidan. Flyta kan jag ju redan så det spenderade vi inte någon tid på.

Efter några längder med enarmscrawl och andningsfokus på både höger och vänster sida så kopplade vi ihop det och helt plötsligt crawlade jag en hel längd med kontrollerad andning. Det låter extremt odramatiskt och enkelt och det var ungefär så det var.

Dagens extremt befriande lärdom är att man inte ska göra det så svårt för sig. Det är en av anledningarna till varför jag verkligen gillar Mia; hon avdramatiserar det mesta i livet och när man pratar med henne låter allting enkelt. Och det är enkelt – i alla fall när man river de mentala barriärerna man själv byggt upp. Till exempel föreställningen att man tror att det är så svårt att lära sig crawla för att man hört det från andra. Att det ska vara så svårt att andas och yadi yada. Och ja – det är svårt när vi gör det svårt. Det är svårt när vi övertygat oss själva om att det svårt.

När man intalat sig själv att det går är halva jobbet gjort, nästan oavsett vad man ska göra.

Det tog mig 30 minuter att lära mig crawla men det betyder inte att jag crawlar vare sig snabbt eller snyggt. Men jag kan!

Jag började med att andas varje crawltag och sedan lärde jag mig att andas på var tredje armtag. Efter 50 minuter i bassängen var jag mentalt färdig men oändligt nöjd, så vi simmade ut i utomhusbassängen och såg solen gå ner borta i Norge någonstans. Imorgon ska vi fortsätta simma!

Innan dagens crawlkurs visade jag upp några av mina guldkorn i Åre. Till frukost hade jag köpt surdegsbröd från Café Torget och på förmiddagen gick vi upp till Vita Renen för att fika. Vi sprang ner  – och gjorde en annan löparutflykt till Ristafallet. Totalt fick vi ihop dryga milen i löparskorna och dessutom gjorde vi ett stopp för lunch på Copperhill.

När det blev kväll tackade vi för oss med bubbel och världens godaste middag som mitt sällskap styrde ihop. Bland annat rosa risotto och kalvfärsbiffar med sparris och en sallad på rödbetor och chevré.

Nu är jag en sjukt nöjd tjej som somnar lycklig på kudden. Tänk att jag kan crawla!

[insert]vita renen[/insert] Här är simcoach-Mia och löpar-Elisabeth (som yogar varje dag)

[insert]vita renen fika[/insert] Chokladkaka 985 meter över havet.

[insert]ristafallet sara[/insert] Vi sprang en sväng till Ristafallet…

[insert]copperhill niesti[/insert] …och sedan var vi hungriga så vi delade en burgare på Copperhill.

[insert]honda civic tourer[/insert] Hondan hänger med som alltid; lite smutsig efter dagens äventyr!

0