Det låg en tydlig känsla av höst i luften när jag tog sikte på Ullådalen efter jobbet igår. Regnet hängde i tunga moln och Åresjön var svart. Det blåste och det var lätt att andas.

Jag tog fram mina längdstavar från förrådet, drog på mig handskarna och tog det lugnt uppför foten av backarna i Ullådalen. Det är som brantast precis i början och det vore dumt att dra på sig syra redan i uppvärmningen.

Efter 10-15 minuter kände jag mig varm i kläderna och intervallade mig uppför skidbacken. Korta rusher stavlöpning med ståvila mellan varven. Medan pulsen lugnade ner sig andades jag in utsikten, bergen, skogen och allting runt omkring. Det är magiskt när solen glittrar och det är magiskt när molnen är mörka.

30 minuter senare var jag nere vid Ullådalsstugan igen med en skön känsla i benen och regnfuktig i håret. Sofy var först med att snacka snö och skidåkning i mitt flöde men min längtan är tamejtusan inte långt efter.

[insert]ullådalen sommar[/insert][insert] ullådalen sommar[/insert][insert] ullådalen sommar[/insert]

0