Ibland kan jag knappt ta på mig skorna. Jag kan inte böja mig ner. Att plocka upp något jag tappat på golvet är en kraftansträngning. När jag ska vira handduken runt nytvättat hår får jag göra en sidokrumbukt. Jag tvättar ansiktet i handfatet stödd på händerna mot bänken.

Jag har inte ont i ryggen – jag kan bara inte röra mig.

Allt det där ovan är på en dålig dag, och de är ganska många. Men ofta, när jag väl är aktiv, så känner jag inte av det. Det funkade fint med stand up paddling, jag kan springa, jag kan dra grejer. Jag kan bara inte plocka upp en gummisnodd som trillat på golvet så himla enkelt.

Jag har gått till mängder av människor (massörer, naprapater, kiropraktorer och sjukgymnaster) och många riktigt bra sådana – fast även om det känts bättre för stunden så känns det inte bättre i det längre loppet. I veckan bokade jag tid hos en osteopat som figurerat på några poddar alldeles nyss, och som en av mina vänner lovordat mycket. Han finns i Stockholm och det är ju inte var dag jag är i Stockholm så jag får vänta lite till. Tills dess får jag fortsätta knyta skorna genom att göra någon halvkonstig rörelse åt sidan.

åre sommar

0