Ljuset, våren och solen svämmar över i min feed. Alla är ute i allt det där våriga och det är så vackert och fult på en och samma gång. Jag har alltid haft svårt för våren. Mer förr än nu. Mer när jag läser om det än när jag själv är mitt i det. Jag vet inte vad det är, men våren är den årstid jag gillar allra minst – och som ändå har störst impact på mig. Jag skulle allra helst vilja spola förbi den och landa i försommaren en härlig dag i maj.

Att kalla det för vårdepression är nog att överdriva mina känslor. Jag blir inte deppig på riktigt – jag gillar bara inte våren. Jag tycker det är rätt så fult. Så naket och obarmhärtigt. Dammigt. Grusigt. Avslöjande. Så snart löven börjar spricka ut och hela världen bli ljusgrön så kan jag gå med på att våren är fin, men inte förrän dess.

Mina allra bästa vårkänslor har jag haft i Halmstad. Jag minns så väl när jag sprang rundan om Frennarp som följer Nissan längs med en allé av träd och hur allt var liksom så försiktigt grönt och skirt och alldeles ömtåligt. Det var härligt och jag blev alldeles glad inombords. Den här grådystern som vi ser nu, där alla solstrålar landar, vill jag helst blunda inför. Både inför verkligheten och alla bilder på Insta. Tagga in mig först när ni har några gröna blad på ett träd att visa tack, då ska jag också bli förälskad!

träningsglädje

halmstad grötvik

halmstad snabba fötter
Bilder från våren i Halmstad förra helgen

0