Jag har precis sprungit första passet i den här utmaningen. Jag började med 2*10 minuter och siktade på att lägga mig på ca 85-88% av maxpuls och höll det rätt så stadigt.  10 minuterslängden skrämmer mig inte så fasligt utan jag tycker att det är rätt så behagligt mentalt. Jag kan till och med springa dessa pass med pod i öronen (idag blev det 2 avsnitt av Årepodden).

För kroppen är det inte lika behagligt – men inte heller spyjobbigt. Det är precis så att man har den där jobbiga känslan kvar i halsen en halvtimme efter passet är avslutat. Den där känslan som sitter högt, högt upp och liksom trängs i halsen de gånger då man verkligen maxar. Vet ni vilken jag menar?

Pass strax under, på och strax över mjölksyratröskeln har kommit att bli mina favoritpass – oavsett om det handlar om cykel eller löpning. För välmåendets skull ger de mig en nöjdare känsla än mer lågintensiva pass, och dessutom vet jag att de gör gott för kroppen.

För många är det här med tröskelpuls något av ett frågetecken. Då rekommenderar jag att läsa Jessicas inlägg: hur känns mjölksyratröskeln samt mer om mjölksyratröskeln.

Åre TRÄNINGSGLÄDJE TRANINGSGLADJE.SE

Åre

Åre TRÄNINGSGLÄDJE TRANINGSGLADJE.SE

Jacka // Craft WP Stretch. Tights // Craft PXC High Function (nya favoriter). Mössa // Seger. Skor // Icebugs med dubb

0