På senare tid har jag fått väldigt många kommentarer om kamera och foto och mina bilder på bloggen så jag tänkte skriva ett eget inlägg om det.

Såhär tänker jag:

Snygga bilder är kul. Jag älskar att läsa bloggar med snygga bilder. Ibland är bilderna viktigare än texten hos de bloggar jag läser. Och ännu oftare tycker jag att dåliga bilder kan förstöra en blogg helt. Men, här tycker vi olika och om du tycker något annat så är ju det också okej. Tur att det finns många bloggar!

Såhär gör jag:

Jag lägger ner mycket tid på att fota. Jag gör det för att jag tycker att det är roligt. Jag har alltid sagt att det går fort att skriva för bloggen. Inläggen trillar liksom dit av sig själva – när det gäller text. När det gäller bilderna anstränger jag mig eftersom jag vill göra det bra – istället för att tänka att bilden är ett nödvändigt ont. Det är bilderna som tar tid och jag låter det ta tid. Som när jag kör backträning och inser att den snyggaste bilden kommer jag att ta högst upp på krönet och inte vid foten. Opraktiskt. Men så jäkla värt att ta en vända till för bildens skull. Ansträngning gör skillnad.

Tränar jag kvalitetspass (typ intervaller eller någon form av cirkel) så fotar jag före eller efter. Är jag ute på äventyrslöpning fotar jag ibland mitt i, det går rätt snabbt. Ibland fotar jag medan jag springer…

Såhär fotar jag:

Med min iPhone: i princip aldrig.

Det här inlägget är ett undantag. Ska jag fota med min iPhone så ser jag till att ha bra ljus. Att använda filter med hjälp av Instagram eller Hipstamatic (använder någon det längre?) ger schyssta effekter som kan göra iPhonebilder fantastiska. Anledningen till varför jag inte fotar med iPhone för bloggen är att en liten kompaktkamera kan ge så mycket mer fantastiska bilder att det är värt att ha en sådan med sig.

Med min kompaktkamera (Canon S100): ofta!

När jag är ute på äventyr har jag min kamera med mig. Den går att t.ex. stoppa i en telefonhållare som man har på armen. Eller i fickan på ryggen på cykeljackan. En bra liten kamera ger snygga bilder. Men det finns också små kameror som ger sämre bilder. När vi var på löparresa i alperna använde jag kompaktkameran mest hela tiden.

Med min systemkamera (Canon EOS7D och oftast med 50mm eller 24-70mm objektiv): allra helst.

När jag är i Stockholm tar jag aldrig bilen till träningen men ibland fotar jag utanför huset. Ja, det är omständigt att komma hem och sedan gå ut igen men det är sjukt värt. På landet är man mer bilburen och då har jag alltid systemkameran med mig. På många av bilderna så är min bil inte långt från kameran – fast den syns ju inte i bild. Och ibland har jag tagit med kameran uppför en backe för att det var så väldigt mycket bättre där uppe.

Systemkameran fångar djup på ett sätt som en kompaktkamera inte kan, och djup gör bilder intressanta och ger massor med liv. Jag fotar alltid med helt manuella inställningar och alltid i rawformat. Och ska jag fota mat så är min systemkamera och mitt 50mm-objektiv ett måste. Har du en systemkamera: fota inte på auto! Gör dig själv och dina bilder en tjänst och fota med halvautomatiska inställningar som minst. Lär dig det där med skärpedjup och iso. Det är du tamejtusan värd. Det gör skillnad! Har du inte tid? Synd! Då verkar det rätt opraktiskt att släpa runt på en systemkamera tycker jag.

Jag redigerar! Jag ändrar ingenting i mina bilder eller pysslar med retush (som jag inte ens kan stava till) men jag ljusar upp där det blivit för mörkt och fixar till skärpan och sådär. Jag spenderade några timmar med Moderskeppets gratiskurser för några år sedan. De var väl värda sina timmar och kostade som sagt inget. Med photoshop fixar jag också rätt storlek på mina bilder så att de blir anpassade för bloggen. Rätt format för rätt sak!

Är du en av alla som undrar vem det är som fotar bilderna på mig? Det gör antingen Grabben eller jag själv. Det bästa man kan göra som bloggare är att lära upp sin partner (allra helst skicka på kurs…). Den största utmaningen är att få sin ej så fotointresserade respektive att förstå att man måste fota mer än 1 bild. Att det inte är som förr där varje bild kostade pengar att framkalla. Tar man 10 bilder så blir 1 bra. Och ibland inte ens det. Jag fixar inställningarna och Grabben smäller av bilden. Oftast har jag visat och förklarat hur och i vilken vinkel och tagit en testbild så att han förstår. För det där med att fotografera handlar minst lika mycket om att hitta vinklarna och att “se bilden” framför sig, som att ha bra utrustning. Bara för att man har en bra skrivmaskin blir det ingen bra bok.

Och om inte Grabben är med? Då är stativ och en remote control till självutlösaren det givna valet. Det blir helt plötsligt sjukt enkelt att fota sig själv och man behöver inte balansera upp kameran på en sten eller staket eller andra konstiga platser som ofta ger rätt knepiga bakgrunder.

Jag gillar inte att fota mig själv bland folk och när jag tar fram stativ och grejer är det alltid folktomt. Jag gillar inte heller när någon annan fotar mig bland folk. Vem vill vara en töntig självcentrerad bloggare som ska ta en #ootd liksom?

Fotat med kompaktkamera. Ja man ser vad det är och det funkar fint men bilden får sällan det där lilla extra:
test 1

Fotat med systemkamera. Det blir djup och liv och det händer mer i bilden:

test 2

Fotat med systemkamera, men där jag balanserade upp kameran på en stubbe. Det blev knepigt och inte riktigt bra. Ville visa tightsen så att mitt huvud försvann gjorde inget, men bakgrunden var inte optimal och inte heller höjd och vinkel:

test 3

 

0