1. Craft Elite Run Jacket - lyxfunktionjacka!
2. Peak Performance Lavki Short Tights - snyggtights!
3. Craft Performance Run West - skön och lätt!
4. Nike Beach Track - perfect att slänga över axeln!
5. Röhnisch Cia Girl Racerback - ledigt och lätt!
6. Nike Pro Core Sublimated – mönstrat nedtill!
7. Urban Ears Bagis – sitter stadigt!
8. Hallon – nyttigt som sjutton!
9. Craft Elite Run Wind Jersey – snygg och finurlig!
10. Nike Free Run 3.0 V4 – lätt! Har jag sagt det ordet förut?
Vi har spenderat större delen av dagen med att springa på mysiga spår i Laholm. Jag ville få ett ordentligt långpass på 3 mil i benen och bestämde mig för att göra det lätt för mig. När det kommer till långpass måste jag vara smart och lura huvudet.
En av slingorna i Laholm är 6 km lång. Kanske den ultimata längden. 5 * 6 km är 30. 5 är ett extremt bra nummer rent mentalt. Mitt bästa mentala redskap under passet var att hela tiden tänka varv – aldrig, aldrig, aldrig distans. Förrän på sista varvet – då var varje steg en seger oavsett hur jäkla långsamt det tid.
Varv 1 gick lätt som en plätt. Jag sprang det helt utan ansträngning. Det var verkligen en piece of cake och jag var pigg i tanken. När varvet var sprunget var uppvärmningen klar – och det var bara 1 varv kvar innan jag skulle gå på sista varvet inför fikapaus. Ja ni hör – man måste lura hjärnan.
Varv 2 gick också rätt bra. Jag började lyssna på den första av Jillian Michaels podcast (finns gratis på iTunes). Ett mellanvarv jag inte minns så mycket från – men det står klart att jag springer 12 km väldigt enkelt (dock i en fart som är modest).
På 3:e varvet började det gå segt på slutet. Sista kilometrarna på banan kändes evighetslånga och jag började längta efter energi att stoppa i mig. Om man kan beskriva ett löpsteg som sluddrande så är det så jag vill beskriva mitt. Jag sluddrade också när jag träffade Grabben (som själv var ute på 4-milarunda) och hällde i mig både vatten och lite cola och en halv snickers. Jag tog ur fötterna ur både skor och strumpor eftersom jag kände av nervkläm i tårna – något jag ofta får i sneakers, alpinpjäxor eller andra skor och luftade dem ett tag. 3 varv av 5 låter extremt mycket bättre i mitt huvud än 18 km av 30. När jag gick ut på de 2 sista varven var jag därför vid gott mod. Återigen: det gäller att lura sig själv – och än viktigare – tro att man klarar det.
Varv 4 minns jag inget av. På slutet var jag törstig men när jag kom till varvningen såg jag inte till Grabben (som hade bilnyckeln i sin ficka). Jag tog av mig skorna än en gång eftersom jag kände av tårna men knöt på mig dem rätt snabbt. Jag hade 1 varv kvar och jag tänkte att det inte var många minutrar. 6 km är tacksamt också för att det inte är jättelångt så varje varv blir aldrig något jätteprojekt.
Inför varv 5 var jag jättestel i vaderna. Jag stapplade fram och mjukade upp dem genom att gå en rätt lång sträcka. Efter ett tag gav det med sig och jag började springa. Också det kändes stappligt i början. Jag blandade gång och lätt, lätt löpning hela varvet igenom och gladde mig åt varje meter jag tog mig framåt. Jag kände mig rätt tom på energi men hade hela tiden hoppet med mig. Vad jag tänkte på vet jag inte riktigt. Jag hade helt klart mina mest produktiva tankar under varv 1.
När jag kom till varvningen för sista gången var det med en skön känsla i kroppen. Jag grejade 30 km! Inte lätt som en plätt – men jag gjorde det. Mitt andra långpass på ett år. Mitt förra var en halvmarathondistans i påskas. Jag läste på Pinterest citatet “she believed she could – so she did” och det bar jag med mig hela vägen. Och det är just det som den här bloggen handlar om – det är så jag tänker. Jag har skrivit inlägg på temat “du är din enda begränsning” förut och det är precis så jag upplever att mycket är.
Skor // Adidas Marathon10
Här kommer lite länkkärlek rätt ner i magen. Jag har inte testat några av dessa tips – men är himla sugen!
1. Kladdkaka
3. Hallonremmar
Lång sovmorgon och lång frukost innan långt pass. På söndagar finns inget annat att göra i Halmstad än att springa och se på film. Dagen bjuder dessutom på ingentingväder!
Jag har laddat upp med fruktsallad på ananas, kiwi, banan och jordgubbar. Lite Func-müsli från Axa på toppen och en rejäl klick jordnötssmör. Hey ho let’s go.
Jag hade glömt bort att det är vår och att det blir mörkt sent. När vi åkte mot Lynga var det ljust. När vi var färdigsprungna var det fortfarande ljust. Fint så – pannlampan fick ligga kvar i bilen till nästa gång.
Mina barfotaskor satt som en smäck på fötterna och underlaget som bestod av barr, sand och strandskogsstig. Jag sprang och försökte analysera känslan och liksom känna skillnaden. Och jag tror jag kan beskriva den! Att springa med barfotaskor, oavsett om det är Fivefingers eller Merrell, är som att springa med lätta växlar.
När jag springer är det sällan mitt hjärta som sätter begränsningen. Min svaghet sitter i benen! Samtidigt som jag är stark i benen är det benen jag alltid blir trött i när jag springer. Men med barfotaskorna är det en annan grej. Jag märker hur pulsen ökar för att hjärtat jobbar. Det tar emot i andningen – inte i benen. Och det viktigaste av allt: jag springer snabbare. Jag har en annan känsla i benen – den är rappare och lättare. Jag landar inte på foten på ett annat sätt – men jag är mer aktiv i frånskjutet. Även när jag springer på max så märker jag hur kroppen hittar känslan automatiskt. I vanliga fall spänner jag mig och får inte ut någon fart.
Slingan vi sprang på idag är 5 km lång. Den är omväxlande: raksträckor blandad med stig som snirklar sig upp och ner och svänger. Det är rötter och stenar, kottar och barr. Perfekt för barfotaskor (även om man bör se upp för kottar och rötter med knotor på) m e n man bör vänja sig långsamt vid sådan här löpning. Jag är inte en barfotanybörjare men är ändå försiktig och ser till att inte övergöra det. Jag ser ingen poäng för mig att springa längre sträcker än 5 km i dessa skor. Istället är syftet att överföra samma känsla jag får i dessa skor – till mina andra löparskor. Jag vill ha samma teknik och känsla i mina andra skor som jag har i barfotaskorna.
Skor // Fivefingers Komodosport LS
Jacka // Craft PR Jacket
Tights // Jättegamla Nike
Pannband // Tjejmarathon
