Jag hör vad ni säger (i kommentarerna till detta inlägg) men jag får också en obehaglig känsla i magen. Följer jag inte skolboken så hytter ni med fingret! Men va sjutton – livet är en resa så låt mig testa lite!

Jag är van med att sticka ut hakan och gillar att gå min egen väg. Naturdiet är alltså ett experiment – inget nytt religiöst synsätt jag anammat! Jag vill känna vad det är som många i min närhet känner som just nu genomgår fantastiska resultat med t.ex. Itrim.

Kanske är ni negativa eftersom jag ännu inte skrivit något negativt om det här experimentet? Och vet ni varför jag inte gjort det? För att jag går in i detta med ett öppet synsätt och utan fördomar. Men det jag märker är hur min omgivning har fördomar. Många fördomar! Och jag har tydligt noterat hur man ser ner på alla pulverdieter. Och då ska jag berätta att jag bara en enda gång har blandat en pulvershake den här veckan…

De där fördomarna ovan har fått mig att fundera. Varför det är så vanligt att man ser ner, och framför allt tillåter sig att slå lite, på de som tar tag i sitt problem genom att först eliminera det – och sedan sakta komma tillbaka genom att börja byta ut måltid för måltid mot riktig mat igen. För det är just så man jobbar med många av dessa så kallade pulverdieter: genom att långsamt återgå till ett normalbeteende.

Jag har skrivit det förut men det tål att upprepas: för mig är Naturdiet ett experiment. Hur känns det? Hur mår jag? Hur påverkar det mig?

Men jag ska inte sticka under stol med att jag  har helt andra “problem” med maten i vardagen.

För er som läst bloggen så blir detta tjatigt (förlåt!). Jag har PCOS, en hormonrubbning! Kort förklarat: kolhydraterna jag äter används inte till energi utan sparas i kroppen (och blir till fett). När jag äter kolhydrater så åker blodsockret berg och dalbana och jag blir hungrig på en gång. Mitt inre system är alltså lite puckat! Enligt många av de texter jag läst på området så har typ 10% (eller mer) av alla kvinnor PCOS – men väldigt lite skrivs (och forskas) om det. Alla mina blogginlägg om PCOS kan ni läsa här.

Mitt exemplariska matschema består alltså av fett och protein och väldigt lite kolhydrater. Tyvärr är det kolhydrater jag gillar mest. Inte i form av godsaker – men i form av vanlig jäkla mat som alla vanliga människor kan äta. Tänk pasta och potatis! Och det betyder att jag ständigt kluddrar fula ord i skolboken och i den där tallriken som ska ha sina stadiga proportioner med kolhydrater, fett och protein. Därför är jag nyfiken på allt som inte är gängse regler. För jag vet hur jäkla fel det kan bli. Och jag har lärt mig att vara oerhört försiktig med mina fördomar och mina åsikter om hur ändra äter och lever. One size does not fit all.