Jag är frälst.

Lek med fart

Varenda gång jag springer Prins Bertilstigen mellan Halmstad och Tylösand blir jag lika förvånad. Det måste nog vara paradiset på jorden. Glöm alla Söderhavsstränder. Det är på Prins Bertilstigen som livet är underbart. Även om man springer fartlek med trötta ben. Eller kanske just därför.

Jag och grabben hade bestämt träff med Ultra-Fredrika strax före lunch idag. Jag föreslog fartlek och den övriga duon verkade nöjd med förslaget. Tanken var att springa 3-4 kilometer bortåt och sedan vända hem. Men det blev 5 kilometer bort och lika många tillbaka. Vi turades om att bestämma hur fartlekarna skulle se ut. Från ruscher på 30 meter till 1-2 minuters tempoökning. Både underhållande och roligt.

Bredvid oss dånade havet med vågor som slåg hårt mot klippor och stenar. Rhododendronparken (min favorit) erbjöd ett stilla lugn och intrycket av att springa mitt i en regnskog och den karga strandremsan med klippor och stenar bjöd på känslan av dramatik och äventyr. Prins Bertilstigen kan aldrig bli tråkig – bara jobbig!

>

0